931 Maria 032 tronanspråken blef M:s ledande politiska idé, och detta vållade den dödliga ovänskapen mellan henne och Elisabet, som alltjämt fruktade, att M., stödd på de engelske katolikerna och främmande hjälp, skulle stöta henne själf som illegitim från tronen och intaga hennes plats. Frans II:s död (5 dec. 1560) beröfvade emellertid M. och Guiserna deras stora politiska inflytande i Frankrike och gjorde för en tid Katarina af Medici allrådande där. M. sökte nu stärka sin position genom planer på nytt giftermål, antingen med der späde Karl IX af Frankrike eller med Filip II :s af Spanien son Don Carlos. Sedan båda planerna strandat (på motstånd från Katarina af Medici), lämnade M. sorgsen aug. 1561 Frankrike, som hon lärt sig anse som sitt rätta hemland, och landsteg efter en äfven-tyrlig resa (Elisabet tänkte ett ögonblick låta uppbringa hennes fartyg) i det ogästvänliga Skottland, där befolkningens protestantiska flertal afskydde hennes katolska tro och lättfärdiga franska seder. Hon hade nu bortlagt titeln drottning af England och inledde genom sin förtrogne minister Lething-ton (se M a i 11 a n d 2) förhandlingar om ett personligt möte med Elisabet i hopp om försoning och erkännande som engelsk tronarfvinge efter Elisabet. Dessa planer strandade, men med flertalet af de skotske stormännen kom hon genom sin personliga tjuskraft tills vidare på ganska god fot, och hon upptog bl. a. sin halfbroder, James Stuart, earl af Moray, det engelsk-protestantiska stormanspartiets ledare, bland sina främsta rådgifvare. För att stärka sin ställning gentemot Elisabet återupptog M. snart sina giftermålsplaner. Friare, af hvilka hon ej kunde vänta erforderligt starkt stöd för sina engelska arfföljdsanspråk, afvisade hon (så bl. a. Fredrik II af Danmark, Erik XIV af Sverige, earlen af Ärran, en österrikisk ärkehertig), men desto ifrigare bedref hon sin tidigare spanska plan och sökte främja den genom att lofva Filip II och påfven att slå in på en mera deciderad katoliserings-politik. Elisabet sökte motverka hennes planer genom att uppgöra konkurrerande giftermålsprojekt för egen del samt genom att framskjuta sin gunstling Robert Dudley, earl af Leicester, som af engelska regeringen understödd friare. Af politiska skäl kastade M. nu sina blickar på sin unge kusin, Henry Stuart, lord Darnley, som lämplig reservkandidat, närmast därför att han genom sin moder, Henrik VIII:s systerdotter, näst M. själf hade de bästa arfsanspråken på Englands tron och därjämte åtnjöt de engelske katolikernas sympatier. Darnley, en vacker, men lättsinnig, högmodig och karaktärslös yngling, som med sin fader, earlen af Lennox, lefvat i landsflykt i England, besökte M. (febr. 1565), och hon tyckes ha för honom intagits af ett häftigt, fastän öfvergående tycke. Då de spanska och nyupptagna franska giftermålsplanerna kort därpå definitivt misslyckades, lät M. skaffa påflig dispens för äktenskap med Darnley, ingick måhända 9 juli med honom ett hemligt giftermål och firade, trots Elisabets vanmäktiga protester, sitt bröllop med honom i Holyroods kapell 29 juli s. å. Han erhöll kungatitel, men förvägrades "the crown matrimonial", d. v. s. medregentskap, med arfsrätt, i händelse äktenskapet blef barnlöst. Det protestantiska partiets af Elisabet i hemlighet understödda upprorsförsök nedslogs i okt. med den tappre earlens af Bothwell (se Hepburn, sp. 465) hjälp, Moray måste fly till England, och kato-liseringspolitiken stegrades under påverkan af M:s sekreterare och gunstling, den lågättade italienaren David Rizzio (se d. o.). Några missnöjda protestantiska stormän bildade då en sammansvärjning mot Rizzio och lockade Darnley till medverkan genom löfte om medregentskap och, säkerligen ogrun-dadt, förtal om, att Rizzio skulle vara M:s älskare. Rizzio mördades af de sammansvurne (bland dem earlen af Morton och lord Ruthven) 9 mars 1566 nästan inför ögonen på M., som var stadd i långt framskridet hafvandeskap. Darnley, som släppt in mördarna i hennes gemak, vanns dagen därpå af M. öfver på hennes sida och flydde med henne på natten till Dunbar, där Bothwell och dennes svåger Huntly (se G o r d o n 4) samlat trupper till hennes hjälp. Redan 18 mars kunde M. med denna armé under folkets jubel hålla sitt intåg i Edinburgh; flera bland de sammansvurne måste fly till England. Redan kort efter bröllopet hade Darnleys dåliga sidor ohöljdt framträdt och häftiga tvister förekommit mellan makarna. Då mot hans bedyranden hela vidden af hans andel i sammansvärjningen blef klar för M. (april), intogs hon allt mer af förakt för honom. Sonen James' födelse (19 juni) framkallade ingen ändring häri, och då Moray åter togs i gunst, började Darnley frukta för de af honom förrådde sammansvurnes hämnd, drog sig allt mer undan hofvet och planerade flykt til! Frankrike. M. åter vände vid denna tid sin passionerade ynnest till den brutalt kraftfulle Bothwell och torde redan på hösten ha blifvit dennes älskarinna. Då Darnley i dec. under besök hos sin fader i Glasgow insjuknade i kopporna, reste hon emellertid till honom, en låtsad försoning kom till stånd, och M. förde honom till Edinburgh i uppgifvet syfte, att han där skulle hastigare återställas till hälsan. En sammansvärjning för att "befria drottningen från Darnley utan men för den unge prinsens tronföljdsrätt" hade några veckor tidigare ingåtts (af Lethington, Bothwell, Argyll och Huntly med förbindelser med bl. a. Moray och Morton och med drottningens vetskap, äfven om man hållit henne i okunnighet om planens detaljer). De mot Rizzio sammansvurnes hämndlystnad samverkade här med drottningens ifver att bli fri från äktenskapet med Darnley samt med Bothwells högtflygande giftermålsplaner. Den sjuke Darnley hade inkvarterats i ett ensligt liggande hus strax utanför stadsmuren. M. besökte honom där flera gånger, senast 9 febr. 1567 på kvällen; natten till följande dag förstördes huset genom en krutexplosion, och i trädgården strax intill anträffades Darnley strypt. Allmänna meningen utpekade genast Bothwell som mordets anstiftare, en lättvindig undersökning anställdes, hvarvid M. uppenbart stödde Bothwell, och denne frikändes 12 april från all del i mordet. På väg från Stirling till Edinburgh blef M. 24 april, säkerligen efter öfver-enskommelse med Bothwell, enleverad af denne och förd till slottet Dunbar. Därifrån återvände de i sällskap till Edinburgh, och sedan Bothwell i hast blifvit skild från sin förra hustru, sammanvigdes de 15 maj af en protestantisk präst. Detta M:s bråd-störtade nya giftermål med en protestant, allmänt ansedd som hennes förre makes mördare, beröfvade