935 Maria 936 abbey, där det i Henrik VII:s kapell hvilar ej långt från Elisabets graf. - M:s Lettres, instrnc-lions et mémoires ha utgifvits af Lobanov (7 bd, 1844). Utförlig bibliografi öfver den vidlyftiga litteraturen om M. finnes i "Cambridge modern hi-story", bd III (1904). Af samtida skrifter må nämnas G. Buchanans hätska partiskrift "Detectio Marise reginse" (1571, på skotska och franska 1572), hvari kassettbrefven framlades för allmänheten som säkra bevis på M:s brottslighet, samt en af M. troligen inspirerad, af hennes sekreterare Claude Nau författad relation, "History of Mary Stuart from the murder of Riccio until her flight into England" (utg. af J. Stevenson 1883). Ett urval af samtida skildringar och aktstycken ges af Rait, "Mary, queen of Scots" (1899). Vidare må nämnas bland sammanfattande arbeten Mignet, "Histoire de Marie Stuart" (2 bd, 1850; 6:e uppl. 1884), A. Strickland i "Lives of the queens of Scotland" (1850; separat 1873), Hösäck, "Mary, queen of Scots" (2 bd, 1870; 3:e uppl. 1888), W. E. Swedelius, "M. Stuart och Elisabeth" (i "Smärre skrifter", 1872-77), Gaedeke, "M. Stuart" (1879), G. Storm, "M. Stuart" (1891), M. Philippson, "Histoire du régne de Marie Stuart" (3 bd, 1891-92), Skelton, "Mary Stuart" (1893), M. Hume, "The love affairs of Mary, queen of Scots; a political history" (1903), samt T. F. Henderson, "Mary, queen of Scotland, her environments and tragedy" (2 bd, 1905). Jfr äfven biogr, öfver M. i "Ency-clopaedia britannica" (af Swinburne). Rörande kassettbrefven kan hänvisas till A. Bresslau, "Die kassettenbriefe der königin M. Stuart" (i "Hist. taschenbuch", 1882) och "Beiträge zur geschichte M. Stuarts" (i "Hist. zeitschrift", bd 52; 1884), M. Philippson, "Les lettres de la cassette" (i "Revue historique", bd 35; 1887), T. F. Henderson, "The casket letters" (2:a uppl. 1891), S. Cowan,,"Mary, queen of Scots, and who wrote the casket letters?" (2 bd, 1901), samt A. Lang, "The mystery of Mary Stuart" (s. å.) och artikeln "Casket letters" i "Encyclopa?,dia britannica" (ll:e uppl., 1910). - M:s personlighet och lefnad ha gifvit dikten rika ämnen. Af poetiska bearbetningar må nämnas Löpe de Vegas poem "Corona tragica", G. F. Savaros "La Maria Stuarda", Alfieris "Maria Stuarda", Schillers" Maria Stuart", Lebruns "Marie Stuart", Walter Scotts roman "Abboten", Björnsons "Maria Stuart i Skottland", Swinburnes tragiska trilogi "Chastelard", "Both-well" och''Mary Stuart", Slowackis''Maria Stuart" samt Lindhs "Maria af Skottland". 1-2. V. S-g. Maria (sp. Maria), spanska drottningar. 1. M. Lovisa (sp. Luisa), konung Karl IV:s af Spanien gemål, f. 9 dec. 1751, d. 2 jan. 1819 i Rom, var dotter till hertig Filip af Parma och förmäldes 1765. Härsklysten och i begåfning vida öfverlägsen sin gemål, tillegnade hon sig ett afgörande inflytande på dennes regering, sedan han 1788 uppstigit på tronen. Men hon öfverlämnade sig åt en tygellös sinnlighets nycker, och från 1792 var i själfva verket hennes ryktbaraste älskare, Manuel Godoy, härskare i Spanien. Sedan Napoleon 18'J8, på mötet i Bayonne, tvungit den spanska konungafamiljen till tronafsägelse, lefde M. i Frankrike och Rom, tillsammans med sin gemål och Godoy. - 2. M. Kristina (sp. Cristina), dotter till konung Frans I af Bägge Sicilicrna, f. 27 april 1806 i Neapel, d. 22 aug. 1878 i Le Havre, förmäldes 11 dec. 1829 med konung Ferdinand VII af Spanien. Hon vann snart genom skönhet och intelligens afgörande inflytande öfver sin gemål. Genom den s. k. pragmatiska sanktionen af 29 mars 1830 bestämde denne, som i sina tre föregående äktenskap ej erhållit några arfvingar, att konungs döttrar och sondöttrar skulle ega närmare rätt till kronan än Maria Lovisa. hans bröder och brorsöner. Efter Ferdinands död, 29 sept. 1833, öfvertog M. i enlighet med hans testamente regeringen som förmyndare för deras dotter Isabella (f. 10 okt. 1830). Ferdinands broder, don Carlos (se Carlos 2), höjde då upprorsfanan, men M. hade ett betydande parti på sin sida, de s. k. c r i s t i n o s. Först 1840 lyckades dock hennes trupper kufva carlisterna, och s. å. nödgades hon gå landsflykt till Frankrike, emedan hennes absolutistiska regeringsgrundsatser och enskilda lefverne väckte allmänt missnöje. Sedan Isabella 8 nov. 1843 förklarats myndig, återvände M. 1844 till Spanien, på hvars politik hon utöfvade icke ringa inflytande, äfven sedan hon 1854 för andra gången nödgats lämna landet, där hon senare endast gjorde korta besök. Utom dottern Isabella hade M. i sitt äktenskap med Ferdinand dottern Lovisa (f. 1832, d. 1897, förmäld 1846 med hertig Anton af Mont-pensier). Efter sin makes död ingick M. 28 dec. 1833 hemligt äktenskap med lifgardisten don Fer-nando Munoz (f. 1808, d. 1873). Detta erhöll offentlig bekräftelse 13 okt. 1844, och samtidigt upphöjdes Munoz till hertig af Rianzares och grand af Spanien. - 3. M. Kristina, dotter af ärkehertig Karl Ferdinand af Österrike och ärkehertiginnan Elisabet af Österrike, f. 21 juli 1858, förmäldes 29 nov. 1879 med konung Alfons XII. Efter sin gemåls död 25 nov. 1885 förordnades hon till regentinna, i hvilken befattning hon kvarstod, sedan hon 17