939 Maria af Brabant-Maria Eleonora 940 Bruxelles, d. 18 okt. 1558 i Spanien, var dotter till ärkehertig Filip den sköne och Johanna af Kastilien. Enligt aftal, som träffats redan 1506 af M:s farfader, kejsar Maximilian I, äktade hon 1522 konung Ludvig II af Ungern och Böhmen, men redan 1526 miste hon sin gemål i slaget vid Mohåcs. 1531 sattes M. af Karl Y till regentinna öfver Nederländerna efter sin faster Margareta, och i 24 år innehade hon denna svåra befattning, med nit och klokhet uppfyllande de kraf brodern ställde på henne för sina krig mot Frankrike, sina kraft-åtgärder mot protestanterna och sina planer till tryggande af en universalmonarki åt sin son Filip. - Jfr Juste, "Les Pays-Bas sous Charles V. Vie de Marie de Hongrie" (2:a uppl. 1861). 3. M. Teresia, kejsar Karl VI:s dotter. Se Maria, tysk kejsarinna. Maria af Brabant. Se Maria, franska furstinnor 1. Maria af Guise [guls]. Se Maria, skotska drottningar 1. Maria af Lothringen. Se M a r i a, skotska drottningar 1. Maria af Medici [meditji]. Se Maria, franska furstinnor 3. Maria af Mötena. Se Maria, engelska drottningar 2. Maria Alexandra. Se Kristina, sp. 1423. Maria Alexa'ndrovna. Se Alexander, ryska kejsare 2, sp. 532. Maria Amalia. Se Ludvig, franska konungar 19, sp. 1254 och 1256. Maria-Anna-orden, sachsisk fruntimmersorden. Se Ordnar. Maria Antoinetta [-twane'tta]. Se Maria, franska furstinnor 6. Mariabilder (Madonnor), bilder af Jesu moder, Jungfru Maria (jfr Madonna), förekomma redan i katakomberna, från 2:a årh., men äro under kristendomens äldre tider sällsynta. (De s. k. Lukasbilderna af madonnan och barnet, som enligt sägnen skulle ha målats af evangelisten Lukas, äro bysantinska målningar från äldre och senare skeden.) Först sedan Maria vid kyrkomötet i Efesos 431 officiellt erhållit benämningen "Guds moder" (grek. theotofkos), tilltogo Mariabilderna i antal och betydelse, och under medeltiden träda de alltmer i förgrunden inom den kyrkliga bildkonsten. Maria gestaltens omdaning från stränghet och stelhet till frigjordt behag sammanhänger i väsentlig grad med den allmänna konstutvecklingen under medeltiden och renässansen. Men frånsedt detta är olikheten i återgifvandet af Mariaidealet kännetecknande för växlande tiders idéströmningar och känslolif. Mariabilderna från den tidigare medeltiden bära alltigenom en ceremoniell prägel: moder och barn värdigt tronande med kronor och tunga furstliga dräkter, den förra blickande maje- stätiskt likgiltig, barnet välsignande med en öfver-steprästerlig åtbörd. Mot slutet af medeltiden framhållas under inflytande från mystiken det hulda och innerliga, dubbelkaraktären af jungfru och moder, Guds utvalda brud och människornas nådefulla hjälperska. I samband med motreforma-tionen betonas det extatiska och triumferande hos himlarnas drottning. Bland de många arterna af Mariabilder må nämnas: Maria med barnet, sittande eller stående (det senare vanligt under medeltidens senare århundraden); Maria med barnet på månskäran (enl. Uppb. 12: 1); Maria utan barnet läsande; Maria som den sörjande modern (jfr hymnen "Stabat mäter dolorosa"); Maria som himladrottning uppvaktad af änglar; Maria bredande sin skyddande mantel öfver människorna. Under renässansen förekommer en mångfald genremässiga variationer af dessa typer. Konsten framställde ej blott andaktsbilder af Marias person, också hennes lif indrogs i skildringen. Man återgaf därvid scener såväl ur den vanliga nytestamentliga texten som ock ur de apokryfiska s. k. protevan-gelierna om Marias uppväxt och Jesu barndom. Hennes föräldrar Joakim och Anna uppträda i dessa bilder liksom hela hennes släkt. Marias moder, den heliga Anna, plägar återges med dottern på ena knät och Jesusbarnet på det andra. En egendomlig Mariahyllning utgör framställningen af madonnan med barnet som blomman af Jesse rot och stam. Under slutet af medeltiden förses Maria-framställningarna ej sällan med en mångfald symboliska tecken, syftande på jungfrulighetens mysterium. Mariabilder af konsthistoriskt rykte finnas från alla tider och skolor. Giotto, Fiesole, Filippo Lippi, Botticelli, Mantegna, Lionardo da Vinci, Eafael, Giorgione och Tizian i Italien, Jan van Eyck, Memling, Diirer, Holbein, Kubens och Mu-rillo utom Italien torde vara de mest beundrade ma-donnamålarna. En af de förnämsta bildföljderna ur Marias lif är Giottos i Arenakapellet i Padua. I de katolska länderna finnes ännu ett stort antal som undergörande dyrkade Mariabilder. Mest känd af dessa är väl för närvarande den i Lourdes. - Af bildningar af Mariabilder kunna ses i art. Bysantinsk konst (pl. II), Cimab.ue, Elfenbenssnideri, Fiesole (pl.), Heliga famiTjen, Heligt samtal, Holbein (pl.), Jardiniére, Kristusbilder fig. 3, Lifsträdet fig. 3, Lippi l, L u i n i, Murillo (pl.), Målarkonsten (pl.), R a-fael (pl.) m. fl., hvarjämte bildframställningar, där Maria återges i någon bestämd historisk situation, finnas i art. Correggio (Herdarnas tillbedjan), Cranach (Flykten till Egypten), G h i r-1 a n d a j o (Herdarnas tillbedjan) och Heliga tre konungars tillbedjan. Litt.: A. Jameson, "Legends of the madonna" (1872), Fr. X. Kraus, "Geschichte der christlichen kunst" (1896-1900), och Yrjö Hirn, "Det heliga skrinet" (1909). A. L. n. Mariadagar. Se Mariafester. Maria da Gloria [glä-]. Se M a r i a, drottningar af Por tu sjal 2. Mariadyrkan. Se M a r i a k u 11. Maria Einsiedeln [Vjnsideln]. Se Einsiedeln. Maria Eleonora. Se Maria, svenska furstinnor 3.