Mariæ pax (Monasterium pacis Mariæ). Se Mariefred. Mariæ Stella, birgittinkloster. Se Gouda. Maria Eufrosyna, pfalzgrefvinna. Se De la Gardie 4. Mariæ vallis, kloster. Se Mariendal. Mariafastan. Se Fasta, sp. 1427. Maria Fedorovna [fjåd-]. Se Maria, ryska furstinnor 3. Mariafester (Mariadagar) kallas de af den katolska kyrkan till Jesu moders ära anordnade kyrkofesterna. De kunna påvisas från 400-talet i den grekiska, från 600-talet i den romerska liturgien. De indelas af katolska kyrkan i A. Offentliga: 1. Marie himmelsfärdsdag (lat. festum assumptionis, äfven kallad pausatio), sannolikt den äldsta, kanske firad i Orienten kort efter konsiliet i Efesos 431, i frankerriket fr. omkr. 800, nu den förnämsta af alla. Dag 15 aug. 2. Marie bebådelsedag (lat. annuntiatio Mariæ, urspr. en Herrens fest). Se Jungfru Marie bebådelsedag. 3. Marie födelses dag (lat. nativitas) dyker upp omkr. 700 i Orienten, i Västern på 800-talet, men blir först på 1000-talet offentlig fest. Dag 8 sept. 4. Marie obefläckade aflelses fest (lat. immaculata conceptio). Se Aflelse 2 och Mariakult. 5. Marie ljusmässa l. Marie reningsfest (lat. purificatio, urspr. en Herrens fest), firad i Orienten på 400-talet på 14 febr., af kejsar Justinianus 542 anordnad för hela hans rike, sedan 600-talet öfverflyttad till romerska kyrkan. -- B. Innerkyrkliga, 9 allmänna, af hvilka må nämnas (efter tiden för deras införande): 1. Marie besökelsedag (lat. visitatio). Se Jungfru Marie besökelsedag. 2. Marie frambärande i templet (lat. præsentatio), 21 nov., byggd på ett apokryfiskt evangeliums berättelse, att Maria redan vid 3 års ålder öfverlämnats åt Gud i templet, framträdande på 1100-talet, men allmän först 1585. 3. Rosenkransfesten (lat. Solemnitas Ss. rosarii M.), 1:a söndagen i okt., firad fr. 1573, sedan rosenkransbönen tillskrifvits de kristnes stora sjöseger öfver turkarna vid Lepanto 1571, 1716 utsträckt till hela kyrkan. 4. Marias af berget Karmel minnesfest, äfven kallad Skapulariefesten, 16 juli, urspr. karmeliternas fest för deras af Maria 1251 skänkta undergörande skapularier, från 1726 allmän för kyrkan. 5. De sju smärtornas fest (lat. festum septem dolorum l. spasmi), fredagen före palmsöndag från 1727 och 3:e sönd. i sept. från 1814. 6. Jungfru Marias af Lourdes uppenbarelse, 11 febr., från 1907 allmän kyrklig fest. -- C. De enskilda, som firas af enskilda dieceser och ordnar. De uppgå till ett 10-tal. Se Kellner, "Heortologie" (2:a. uppl. 1906). Hj. H-t. Mariage [-āʃ], fr., giftermål, äktenskap; ett slags kortspel, som spelas af två eller fyra personer med en vanlig kortlek, ur hvilken de tjugu lägsta korten blifvit borttagna. Mariager, dansk stad på Jyllands östra kust, Randers amt, vid Mariagerfjordens södra strand, i en särdeles naturskön trakt. 978 inv. (1911). M., som är Danmarks minsta köpstad och först 1592 fick köpstadsprivilegier, leder sin uppkomst från ett birgittinkloster, som grundlades omkr. 1420 och blef ett bland de rikaste i Danmark. 1536 indrogs det till kronan, men först 1588, då alla munkarna och nunnorna voro döda, upphäfdes det som kloster. 1664 såldes jordagodset och är sedan dess en herrgård med namnet Mariager-kloster. 1721--24 raserades största delen af klostrets byggnader; klosterkyrkan blef dock bevarad och är nu M:s församlings kyrka; en enstaka flygel af munkklostret ombildades 1891 till bostad för M:s "herredsfoged". -- Mariagerfjorden, fjord af Kattegatt, som tränger 36 km. in i Jylland. Vid Hadsund är fjorden helt smal, och sedan 1904 går där en 270 m. lång järnvägsbro (svängbro) öfver fjorden. I närheten ligga stora cementfabriker. Den inre delen kallas äfven Hobrofjorden. E. Ebg. Mariäger, Peter, dansk författare, f. 23 juli 1827, d. 7 okt. 1894, blef student 1848, var litterär medarbetare i "Berlingske tidende" sedan 1859 och fick professors titel 1891. Han vann ett namn genom sina i novellform hållna lifliga skildringar från Greklands forntid: Fra Hellas (1881), Den sidste Lamia (1884; omarb. till skådespel, Sybaris, 1887), Magthaveren paa Rhodos (1886), Dronningen af Kyrene (1890), Et bryllup i kata-komberne (1893; sv. öfv. 1902), Sparta (1895) och Antike fortcellinger (2 bd, 1900). Två band utgåfvos i sv. öfv. 1898-99. M. utgaf äfven en rad öfv. af populära naturvetenskapliga arbeten. E. Ebg. Mariagerfjorden. Se Mariager. Mariagerkloster. Se Mariager. Mariagonder, folkstam. Se Gond. Mariahilf. 1. Vallfartsort. Se Passau. -- 2. Förstad till Kolomea (se d. o.). Mariahoferboskapen [-håf-] tillhör de enfärgadt gula nötkreatursraserna i österrikiska alpländerna och har sitt hemvist i norra delen af Kärnten samt i en del af Steiermark. Till färgen är rasen halmgul till mjölkhvit och utmärkes f. ö. genom lämplighet som dragdjur. H. F. Mariahymner, katolska kyrksånger till Jungfru Marias lof, äro de fyra antifonierna Alma redemptoris mater, Ave regina cælorum, Regina cæli lætare och Salve regina mater misericordiæ, enhvar använd under sin särskilda del af kyrkoåret. Maria Karolina. Se Karolina, drottningar af Neapel 1. Maria Kristina. Se Maria, spanska drottningar 2 och 3. Maria-Kulm (tjech. Chlum, Mariánský-Chlum), köping i nordvästra Böhmen, vid Eger, med en ryktbar vallfartskyrka i bysantinsk stil. 919 inv. (1900). J. F. N. Mariakult, Mariadyrkan, dyrkan af Jesu moder. I den mån som kyrkans uppfattning om Kristi gudom utbildades och antog bestämda drag, fick äfven hans moder en särställning. Liksom Kristus blef parallell till Adam, så blef Maria till Eva (Justinus och Irenæus), och därmed förbereddes småningom läran om Maria som medverkande vid Kristi frälsningsverk (först hos Ambrosius). Under de tre första årh. förblef dock bilden af henne fullt mänsklig; kanhända ock fruktan att sammanröra henne med nära liggande hedniska paralleller (jungfruliga gudinnor) hindrade de kristne från hennes dyrkan, äfven när martyrkulten