Reformationen nedbröt alldeles Mariakulten i de protestantiska länderna; Olaus Petri uttrycker reformationens ställning till Maria så (i "Een nyttwgh vndervijsnig"): Gud skall vara prisad för hennes skull, så att han prisas i henne och hon icke i annat än i honom. Vi skola hafva Guds moder och andra helgon för en spegel, däri vi bespegla hans barmhärtighet uti. Men ingen medlare finnes mellan Gud och människor utan Kristus allena. Äfven i katolska kyrkan följde en tillfällig reaktion mot den långt drifna Mariakulten. Men den togs med särskild förkärlek om hand af jesuitorden med dennas fina instinkt för det sinnlig-konkreta inom religionens värld. Den framhölls starkt redan i "Cathechismus romanus" (1566). Äfven franciskanerna trädde åter i bräschen för sin lära om den obefläckade aflelsen, hvilken bekräftades i en vision, som en spansk nunna Maria af Jesus från Agreda (d. 1665) fick; hennes bok härom framkallade en liflig strid; påfven medlade. Mariadyrkans växlande seger och återtåg sammanföllo f. ö. tämligen med jesuitordens; och som så mycket annat jesuitiskt fann den vid denna ordens upphäfvande 1773 skydd hos Liguori och redemptoristerna. Liguoris arbete "Le glorie di Maria" (1784) utvecklade Mariakulten i hela dess omfång; och med jesuitordens återställande och växande makt inom katolska kyrkan under 1800-talet har denna kult nått måhända än större omfattning än under medeltiden. Ett kraftigt stöd fick den genom madonnauppenbarelsen i La Salette i Frankrike 1846. Den viktigaste milstolpen i dess framträngande var, när Pius IX till jesuitordens stöd 1854 påbjöd den af orden ifrigt förfäktade "obefläckade aflelsen" (se ofvan) som kyrkodogm, och när uppenbarelsen i Lourdes 1858 bekräftade dogmens riktighet. Sedan dess har intet årtionde gått utan nya Maria-uppenbarelser, åtföljda af stegrad kult, mest i Frankrike, men äfven i Tyskland (i Elsass-Lothringen 1872 och sedan flerstädes) och i Italien (den undergörande Mariabilden i Pompeji sedan 1880, högtidligen krönt af en kardinal 1887). Jämsides med den från 1872 hastigt växande dyrkan af Jesu allra heligaste hjärta har gått Maria heliga hjärtas kult. Särskildt har Mariadyrkan tagits om hand af kongregationen "Augustinerna af Marie himmelsfärd" l. "assumptionisterna" (1864), med deras kvinnliga utgreningar. Grottan i Lourdes med dess Mariadyrkan är alltjämt det religiösa centrum, hvars betydelse för hela det katolska fromhetslifvet knappast kan öfverskattas (Söderblom). Bland de brödraskap, som egna sig åt Marias tjänst, hade "Marias heliga obefläckade hjärta till syndares omvändelse" 1892 mer än 30 mill. medlemmar. "Marias heliga hjärtas böneförening" hade 1895 ensamt i den i Innsbruck residerande afdelningen mer än 1 1/2 mill. medlemmar. I den nu allenahärskande romerska ultramontanismen är Mariakulten en central beståndsdel. Den kan ock betecknas som den katolska religiositetens egendomligaste och mest originella skapelse, liksom den tydligaste demonstrationen af denna religiositets art (Sell). Litt.: öfversikter: Herzog, "La sainte vierge dans l'histoire" (1908), Yrjö Hirn, "Det heliga skrinet" (1909), E. Campana, "Maria nel dogma cattolica" (s. å.), Kronenberg, "Marias herrlijkheid in Nederland" (6 bd, 1910), Manresa, "La virgen Maria en la literatura española" (1904), A. Muñoz, "Iconografia della madonna" (1905), Hoppenot, "La sainte vierge dans la tradition, dans l'art" etc. (1904). -- Enskilda partier: F. A. v. Lehner, "Die Marienverehrung in den ersten jahrhunderten" (2:a uppl. 1886), E. Lucius, "Anfänge des heiligenkults" (1904), E. Neubert, "Marie dans l'église antenicéenne" (1908), Th. Livius, "Die allersel. jungfrau bei den vätern" (tysk öfv. 1907), Lémann, "La vierge Marie dans l'histoire de l'Orient chrétien" (1904), Ph. Friedrich, "Die Mariologie des heiligen Augustinus" (1907), G. Grützmacher, "Hieronymus" (3 bd, 1901--08), E. Mâle, "L'art religieux en France" (I, 3:e uppl. 1910, II 1908), S. Beissel, "Geschichte der verehrung Marias in Deutschland während des mittelalters" (1909), R. Steck, "Quellen zur schweizerischen geschichte" (1904; ordnarnas strid om Mariakulten), W. Schmitz, "Das rosenkranzgebet im 15. und im anfange des 16. jahrhunderts" (1903), art. Kyrkohistoria, sp. 494--495, och litt. till art. Liguori. -- Heimbucher, "Die orden und kongregationen" (2:a uppl.; 3 bd, 1907 ff.), K. Sell, "Katholicismus und protestantismus" (1908), Loofs, "Symbolik" (I, 1902), Pollack, "Die katholische Marienverehrung" (1904), Newman, "Difficulties of Anglicans", II (1850; från katolskt håll betecknad som den bästa mariologien), de la Broise, "La sainte vierge" (4:e uppl. 1908). Det ges en oändligt rik populär katolsk Marialitteratur af mestadels uppbyggligt innehåll. Hj. H-t. Mariakällan. Se Jerusalem, sp. 1366. Maria-Laach [-lāch], benediktinkloster. Se Laach. Marialatri (af grek. latreia, dyrkan), Mariadyrkan. Se Mariakult. Maria Leszczynska [leʃtji'nska]. Se Maria, franska furstinnor 5. Marialit, miner. Se Skapolit. Maria Lovisa. Se Maria, drottning af Etrurien, Maria, franska furstinnor 7, och Maria, spanska drottningar 1. Maria-Lovisa-orden, spansk fruntimmersorden. Se Ordnar. Maria Magdalena, territorialförsamling i Stockholm, omfattar västra delen af Södermalm. 45,361 inv. (1912). Vid tillsättning af sitt prästerskap (1 kyrkoherde, 2 komministrar och 2 pastoratsadjunkter) eger församlingen rätt att kalla profpredikanter, bland hvilka den, som vid valet erhållit de flesta rösterna, undfår fullmakt af vederbörande. Denna rätt grundar sig på en Gustaf II Adolfs resolution, gifven Dirschau 1 sept. 1626, och bekräftades ytterligare genom K. M:ts bref till Stockholms stads konsistorium af 13 april 1764. På den nuv. kyrkans plats fanns redan vid 1300-talets midt ett kapell, och 1489 uppfördes där en liten, oansenlig kyrka, som dock enligt beslut å 1527 års riksdag i Västerås refs till underhjälpande af Stockholms befästningar. 1576 lades på Johan III:s befallning grunden till den nuv. kyrkan, och hjälpliga anordningar för gudstjänsters hållande kommo snart till stånd, men ännu 1634, då kyrkan invigdes, var den långt ifrån fullbordad. 1658--59 byggdes koret och 1675--76 tvärskeppet, till