som talas af tagalerna på Filippinerna. Öarna upptäcktes af Magalhães 1521 samt kallades af honom Islas de las velas latinas (”Latinseglens öar”) och af hans besättning Islas de los ladrones (”Tjuföarna”), på grund af befolkningens tjufaktighet. Senare sjöfarare ha gett öarna andra namn, såsom S:t Lasarus-arkipelagen, Jardines och Prazeres. Sin nu erkända officiella benämning erhöllo de 1668, då de eröfrades af spanjorerna, efter Filip IV:s änkedrottning Maria Anna af Österrike. Förenta staterna behöllo ön Guam efter kriget med Spanien 1898; Tyskland köpte 1899 de andra öarna (626 kvkm.). Den tyske guvernören bor på Saipan. (J. F. N.) Marianhill [mä′riənhi′l], trappistkloster i Natal, Syd-Afrika, omkr. 30 km. v. om Durban, anlades 1882. Det har slöjd- och landtbruksskola jämte olika verkstäder, boktryckeri, barnskolor, barnhem och asyl för kafferkvinnor m. m. Wbg. Marianna, astron., en af småplaneterna. Marianna, stad i brasilianska staten Minas Geraes, 5 km. ö. om Ouro Preto. Omkr. 7,000 inv. Biskopssäte. J. F. N. Marianna. Se Mariamne. Marianne [-a′n], populär benämning på Frankrike och särskildt på franska republiken. Marianska bergsystemet (sp. Cordillera Marianica; i forntiden Montes Mariani), den spanska högslättens södra kantberg, sträcker sig 565 km. från ö. till v. Det börjar i ö. i prov. Albacete med den branta Sierra Alcaráz (1,798 m.) och slutar i v. med Cabo de São Vicente. Centraldelen kallas Sierra Morena; från denna skiljer sig en nordlig kedja, som består af Sierra Madrona (1,169 m.), Sierra de la Alcúdia (1,107 m.) och Sierra de Pedroso. Hufvudkedjan n. om Guadalquivir, genom tvärdalar delad i flera partier, når på få ställen 1,000 m. Med Sierra de Aracena (1,050 m.) och Picos de Aroche nå bergen Portugal, där de fortsätta i Algarves berg, hvaribland märkas Serra do Malhão (575 m.) och Serra do Monchique (903 m.). Hela bergsystemet är torrt och vegetationsfattigt på höjderna, men rikt skogbevuxet på sluttningarna. Särskildt de mellersta delarna äro rika på malmer, såsom bly-, silfver- och kvicksilfver-. Berömdast äro kvicksilfvergrufvorna vid Almaden och koppargrufvorna vid Tharsis och Rio Tinto. J. F. N. Mariánský-Chlum. Se Maria-Kulm. Maria Pavlovna. Se Maria, svenska furstinnor 5. Mariapfarr, by i Salzburg, i Lungau, med en mycket besökt vallfartskyrka från 1400-talet. Maria Pia. Se Maria, drottningar af Portugal 3. Maria-Saal [-sāl], slov. Gospa sveta, by i österrikiska hertigdömet Kärnten, vid järnvägen Glandorf--Klagenfurt, med en berömd vallfartskyrka. (J. F. N.) Marias af berget Karmel minnesfest. Se Mariafester. Maria-Schein [-ʃa′jn], by med vallfartskyrka i norra Böhmen, vid foten af Erzgebirge och järnvägen Aussig--Teplitz. 3,752 inv. (1900). Stort jesuitkollegium med seminarium och gymnasium. (J. F. N.) Mariastein [-sta′jn], vallfartsort i schweiziska kant. Solothurn, med kyrka, hvars reliker vid reformationstiden flyttades dit från Basels münster. Benediktinklostret M., som anlagts 1085 i Beinwil i kant. Aargau, var 1648--1874 i M., men är sedan 1902 förlagdt till Dürnberg vid Hallein i Salzburg. Wbg. Maria Stern, trappistkloster. Se Banjaluka. Maria Stuart [stjō′ət]. Se Maria, engelska drottningar 3, och Maria, skotska drottningar 2. Maria-Taferl, vallfartsort i Nedre Österrike, vid Donau, med en 1661 byggd vallfartskyrka. Maria Teresia. Se Maria, franska furstinnor 4, och Maria, tysk kejsarinna, sp. 936--937. Maria-Teresia-orden, österrikisk militärorden. Se Ordnar. Maria-Teresia-thaler (Levantin-thaler), ett större österrikiskt silfvermynt, som präglas i Wien (dessförinnan, 1765--1866, i Venezia) för handeln på nordöstra Afrika och Arabien samt i prägeln bär kejsarinnan Maria Teresias bild jämte årtalet 1780, men i öfrigt fullt motsvarar den gamla konventions- l. speciethalern (= 2 konventionsgulden = 3 kr. 75 öre). Maria-Teresia-thalern utmyntas i stor skala på privatbeställning, mot inlämnande af silfver eller silfvermynt. Maria-Teresiopel (ung. Szent-Maria-Szabadka). Se Theresiopel. Maria Tudor [tjō′də]. Se Maria, engelska drottningar 1. Maria-Viktoria-orden, spansk orden. Se Ordnar. Mariazell [-tsä′l]. 1. Köping och ryktbar vallfartsort i österrikiska hertigdömet Steiermark, vid Salza. 1,499 inv. (1900). Den 1363 af konung Ludvig I i Ungern grundlagda, 1644 ombyggda vallfartskyrkan har en 0,5 m. hög, ”undergörande” Mariabild af lindträ, som skänktes till orten 1157 och som årligen besökes af pilgrimer (100,000). -- 2. (Klein M.) Vallfartsort i Nedre Österrike vid Triesting. 1 o. 2. (J. F. N.) Mariaöarna, ögrupp utanför Mexicos västkust. Se Tres Marias. Marib, stad i Jemen i västra Arabien, 130 km. ö. n. ö. om Sana, fordom sabéernas hufvudstad och ryktbart för sin ofantliga vattenreservoar. Denna förstördes genom dammarnas bristning (omkr. 120 e. Kr.), som skall ha varit anledning till, att staden öfvergafs af sin befolkning. Mera sannolikt är, att traktens allmänna uttorkning tvingade folket längre västerut, där Sana senare blef sabéernas hufvudstad. Ruiner, mynt och inskrifter vittna om, att trakten närde en stor bofast befolkning, där nu jordbruk på grund af vattenbrist är omöjligt. De förste européer, som besökt M., voro Arnaud (1843) och Halévy (1870). Wbg. Maribios [-ri′biås], Los Maribios, en rad vulkaner i nordvästra delen af Nicaragua, mellan Managuasjön i s. och Fonsecaviken i n. Raden börjar med den 1,258 m. höga Momotombo, en kal, svart topp, som ständigt ryker och 1902 hade ett utbrott i samband med eruptionerna på S:t Vincent och Martinique; vidare Asocosco, Las Pilas, Chichigalpa (1,425 m.), Telica (1,028 m.), med svaga fumaroler, Chonco (1,125 m.) samt, västligast, Santa Clara, icke verksam, men starkt rykande, och Volcan Viejo (1,780 m.), en väldig kägla,