i land som med undantag för stationsingenjör äfven ombord å fartyg; tjänstgöringen i land är förlagd till öfverstyrelsen (Marinförvaltningen) och flottans stationer (varf); ombord omfattar den de göromål, som enligt gällande reglemente åligga stabs- och fartygsingenjör. Personalen utnämnes af K. M:t dels genom förordnande tills vidare (bland dem marinöfverdirektören), dels (såsom marindirektörer och mariningenjörer) medelst fullmakt. Marinöfverdirektören är personalchef för kåren, såväl stam som reserv, och samtidigt chef för Marinförvaltningens (se d. o.) ingenjörafdelning. Som chef för hvardera af flottans stationers personal af kåren tjänstgör en chefsingenjör - marindirektör af 1:a eller 2:a graden -, samtidigt chef för ingenjördepartementet vid resp. varf (se Varfsdepartement). För utbildning till mariningenjör af 2:a graden antagas mariningenjörselever. Dessa, som bl. a. böra antingen ha förklarats flyttade till högsta ringen af realgymnasium eller aflagt studentexamen från sådant, antagas af chefen för Sjöförsvarsdepartementet efter förslag af en kommission med marinöfverdirektören som ordf. De utbildas två därpå följande somrar på 1:a klass pansarbåt eller pansarkryssare. Bland dem, som uppfyllt uppställda fordringar, antagas högst 3 till mariningenjörsaspiranter, som därefter undergå utbildning dels vid Tekniska högskolan, dels mellan studieåren som arbetare vid lämplig mekanisk verkstad och flottans varf samt ombord på torpedfartyg. Högst 2 aspiranter, som uppfyllt uppställda fordringar, antagas till mariningenjörsstipendiater; dessa skola för sin utbildning under två år ha anställning dels som arbetare, dels som ritare vid lämpliga in- eller utländska verkstäder eller varf. Efter afslutandet af nämnda anställning förordnas stipendiat till extra mariningenjör, hvilken efter 2 års tjänstgöring i denna egenskap är berättigad att söka anställning som mariningenjör af 2:a graden i stammen; vinnes ej omedelbart nyss nämnd anställning, sker utnämning till mariningenjör af 2:a graden i flottans reserv. För anställning som stations-, torped-, min- och elektroingenjör äro fordringarna delvis andra. S. Mariningenjörsaspirant. Se Mariningenjörkåren. Mariningenjörselev. Se Mariningenjörkåren. Mariningenjörstaten, förv., var en af flottans stater med åliggande att ombesörja byggnad och underhåll af flottans fartyg, maskinerier, kranar, hus, dockor, kajer, broar, vägar m. m. Den bildades genom k. br. 24 sept. och 17 dec. 1867 hufvudsakligen af en del af de officerare, som tillhörde Flottans tekniska befälspersonal - Flottans maskinistofficerstat (se Maskinistofficerare), Flottans konstruktionskår (se d. o.) och Flottans mekaniska kår (se d. o.) -, men var en civil stat. Instruktioner för denna stat utfärdades 17 dec. 1867; staten var från början knappt tillmätt, och på grund dels häraf, dels af materielens tillväxt ökades densamma vid flera tillfällen samt undergick mindre omorganisationer; då den 1906 uppgick i Mariningenjörkåren (se d. o.), bestod den af: öfverdirektör och chef, direktörer, ingenjörer, extra ingenjörer, byggmästare, min- och torpedingenjörer, sammanlagdt 25 beställningar; staten hade en reserv, i hvilken ännu finnes en beställningshafvare. S. Mariningenjörsstipendiat. Se Mariningenjörkåren. Marinintendent, Marinintendentsaspirant och Marinintendentselev. Se Marinintendenturkåren. Marinintendentskola. Se Marinintendenturkåren. Marinintendenturkåren bildades genom 1903 års riksdags beslut. Kåren, som är civilmilitär, består af en marinöfverintendent och chef, förste marinintendenter, marinintendenter af 1:a och 2:a graden samt marinunderintendenter; till kåren räknas dessutom marinintendentsaspiranter och marinintendentselever samt vid flottans stationer anställda auditörer, vice auditörer, väblar och vaktmästare samt advokatfiskalen vid flottans station i Karlskrona; kåren har äfven en reserv. Kårens intendenturpersonal, omfattande 71 beställningar enligt (1912) gällande stat, är skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartilleriet såväl i land som ombord å fartyg i de befattningar, hvartill den kommenderas; personalens tjänstgöring omfattar i land såväl verklig intendenturtjänst som ock kameral- och kanslitjänst samt ombord de göromål, som enligt gällande reglemente åligga stabs- och fartygsintendenter. Marinintendenter af olika grader, auditörer och advokatfiskal utnämnas af K. M:t. Marinöfverintendenten är personalchef för kåren och samtidigt chef för Marinförvaltningens (se d. o.) intendentafdelning. Som chef för hvardera af flottans stationers personal af marinintendenturkåren tjänstgör en chefsintendent. Intendenturpersonalen rekryteras genom antagning och utbildning af marinintendentselever. Dessa, som bl. a. skola ha aflagt studentexamen, antagas af chefen för Sjöförsvarsdepartementet efter förslag af en kommission med marinöfverintendenten som ordf. Efter genomgången ettårig utbildningskurs antagas lämpliga elever till marinintendentsaspiranter och utbildas i en särskildt anordnad marinintendentskola till marinintendenter, för stamanställning under 2 år, för anställning i reserven under 1 år. Före Marinintendenturkårens uppsättning fylldes dess uppgifter af Flottans civilstat, hvilken leder sitt ursprung från tiden för anläggningen af Karlskrona örlogsstation, d. v. s. 1680-talet; stationernas förvaltning öfvertogs nämligen då af de lokala myndigheterna, efter att förut ha varit anförtrodd (före 1634) åt riksskattmästaren med biträde af kammarråd och kamrerare, efter nämnda år åt Amiralitetskollegium. Flottans civilstat undergick därefter många förändringar; den sista för densamma gällande staten fastställdes 1874 och upptog stationsintendenter, sekreterare, kamrerare, regementsskrifvare, kammarförvanter, revisorer, förvaltare vid olika förråd och anstalter, kassörer, bokhållare, kammarskrifvare, e. o. kammarskrifvare, auditörer, v. auditörer, advokatfiskal, väblar och vaktmästare. För anställning som tjänsteman fordrades under senare tid afgångsexamen från högre elementarläroverk samt vid å någon af stationerna undergånget förhör ådagalagd nöjaktig insikt i erforderliga delar af gällande reglemente för flottan; för anställning som sekreterare hos stationsbefälhafvare, advokatfiskal och auditör fordrades