Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundratals mill. kr. Det, som jämte guldrikedomen
gjort M. ryktbart, är två af unionens största
märkvärdigheter: Yosemitedalen (se
d. o.) samt de under namnet Sequoia gigantea
bekanta jätteträden, som förekomma mellan 36° och
38° n. br. på 1,500–2,000 m. höjd i skilda grupper,
bland hvilka de namnkunnigaste äro Calaveras-dungen
(omkr. 100 stora och många mindre träd), i
grefsk. Calaveras, och Mariposalunden (omkr. 500
träd), som man för att freda för åverkan förklarat
för statsegendom. (J. F. N.)
Mariposalunden [märipåu’sā-]. Se Mariposa.
Maris, holländska målare, tre bröder. 1. J a-kob
M., f. 1837 i Haag, d. 1899, studerade i Haag,
Antwerpen och, från 1866, Paris, bosatte sig i
Haag 1871 och blef, jämte brodern Willem, ledare för
"Haagskolan". Deras grundsats var uttryckets kraft och
målningens enhetliga, samlade stämning. Ljusmålare
voro båda, impressionister i uppfattningen af
naturföreteelserna, af solens sken och den fuktiga
holländska luftens beslöjade toner. Jakob intresserade
sig äfven för föremålens /orm, medan Willem upplöste
denna i ljus och färg. - 2. Matthys M., f. 1839 i
Haag, gick en annan väg än bröderna, var elev af
H. Leys och följde i dennes fotspår, men öfvergick,
sedan han flyttat till Paris 1869, till Hamons
neogrekiska framställningssätt, visade å andra sidan
äfven påverkan af Millet. Han öfverflyttade sedan
till London och stannade där. Han målar landskap,
genre och porträtt. Hans förfinade och själfulla konst
har sina beröringspunkter med prerafaeliternas. Hans
kvinnotyp har något af drömbild; äfven i landskapet
inlägger han en känsla af minnesbild mer än af
omedelbar verklighetsafbildning. - 3. Willem M.,
f. 1844 i Haag, d. 1910, var elev af sina bröder
och blef en förträfflig landskapsmålare. Om hans
konst se M. 1. Bröderna M. äro rikt representerade
i Amsterdams riksmuseum, i Haag - bäst i Mesdags
galleri - och andra holländska samlingar.
l-3. C*-g N.
Marischal [mä’rijl], earl. Se K e i t h, sp. 1368.
Mari’ster (fr. Prétres de la société de Marie),
ett missionssällskap, stiftadt i Lyon 1816, gilladt
och stadfäst af Gregorius XVI 1836. Maristerna
öfvertogo 1840 kristnandet af de under Frankrikes
skyddsherravälde stående öarna i Oceanien, där Pierre
Chanel 1841 led martyrdöden; de äro nu utbredda i
alla världsdelar och ha omkr. 60 "hus" med omkr. 800
medlemmar. Det finns äfven M a-ristsystrar, som egna
sig åt uppfostran.
Maristuen (förr M a r g re t e s t u e n), den
äldsta fjällhyddan vid hufvudvägen öfver Filefjeld i
Borgunds härad, Nordre Bergenhus amt, Norge, mellan
Valdres och Sogn, ypperligt belägen 788 m. ö. h.,
på 17 km. afstånd v. om fjällstugan "Ny-stuen"
i öie härad. M. uppfördes omkr. 1300 och var under
medeltiden ett slags andligt hospits. Dess rätt att
uppbära afgift eller tull af resande upphäfdes först
1845. Fjällstugan öfvergick 1847 i privat ego och har
de senare åren omdanats till hotell och pensionat.
K. V. H.
Maritim (lat. mariftimus, af mare, haf), hörande
till hafvet eller sjöväsendet. Om maritimt klimat se
Klimat, om maritim meteorologi se Nautisk meteorologi.
Marrttimo, Mare’ttimo [-må], i forntiden
Hiera, den västligaste af Egadiska öarna (se
d. o.). 12,26 kvkm. 1,115 inv. (19U1).
J- F- N-
Maritza (Marica, grek. Hebros), flod i Europeiska
Turkiet, upprinner på Muss-Alla i Rilabergen, endast
några km. från Donaus biflod Iskers källor, flyter
emellan Balkan- och Rhodopebergen genom Öst-Rumelien
förbi Filippopel mot ö., vänder sig vid Adrianopel
mot s. v. och mynnar ut i Egeiska hafvet genom
två armar, som bilda ett sumpigt delta kring staden
Enos. Längden utgör omkr. 450 km.; M:s flodområde
omfattar omkr. 54,000 kvkm. Största tillflödena
äro fr. v. Topolnica, Giopsu, Tundža och Ergene,
fr. h. Arda. (J. F. N.)
Mariuccia [-io’ttja]. Se M a ro z i a.
Mariupol, krets- och hamnstad i ryska
guv. Jekaterinoslav, på norra stranden af Azovska
sjön, vid floden Kalmius’ mynning, genom en bibana
förenad med järnvägen Charkov–Taganrog. 52,770
inv. (1900). Två gymnasier, teater. Järn- och
tegelindustri. Det är näst Taganrog den förnämsta
hamnstaden vid Azovska sjön och har betydlig export,
i synnerhet af hvete, oljekakor, hudar, talg, järn
och kol. Staden anlades 1779. (J. F. N.)
MaVius, C a j u s (G a j u s), romersk härförare,
f. 155 f. Kr. i byn Cereatae nära Arpinum, son af en
plebejisk landtbrukarfamilj, gjorde sina krigiska
lärospån i Spanien, särskildt under den yngre
Scipio. Han hade icke fått någon högre bildning,
men i krigstjänsten vann han lätt befordran, och
hans djärfva ande dref honom snart att söka komma
högre upp i samhället. Hans krigiska duglighet drog
mångas blickar till honom, och så lyckades han bli
folktribun för 119 f. Kr. Hans giftermål med Julia,
faster till den store Julius Caesar, närmade honom
till den maktegande adeln och bidrog i sin mån
jämte en genom lyckliga spekulationer tryggad eko-
morbyst"(Miinciien) nomisk ställning att skaffa
honom preturen (för 115 f. Kr.), som han skötte
med skicklighet och samvetsgrannhet. I jugurthinska
kriget blef han legat (generaladjutant) åt fältherren
Me-tellus och hjälpte denne först att återställa
krigstukten och sodan att segra öfver den numidiaKe
konungen. Under fälttåget inföll för Marius tiden att
söka konsulatet. Den stolte aristokraten Me-tellus,
som ej kunde tåla "den råe bonden", vägrade i början
på ett hånfullt sätt att lämna honom hemlof, men
måste slutligen ge med sig. I Rom uppträdde M. som
hätsk motståndare till adeln och särskildt till
Metellus. Adelspartiet hade vid denna tid genom sin
usla styrelse förlorat förtroendet, och det blef i
följd däraf ej så svårt för M., folkpartiets hopp, att
vinna konsulatet (för 107 f. Kr.) jämte öfverbefälet i
Numidien. M. fortsatte kriget, hvari han till kvestor
hade ädlingen Sulla. Genom dennes hjälp blef det
honom möjligt att slutligen få den i grund besegrade
Jugurtha i sitt våld, och den olycklige konungen
måste fjättrad gå genom Roms gator i det triumftåg,
som M. firade l jan. 104 f. Kr. Under sin frånvaro
i Afrika hade M., i strid mot häfdvunnen ordning,
blifvit vald till konsul (för 104) och erhöll äfven
för hvart och ett
Cajus Marins, efter en f o ru romersk mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
