hundratals mill. kr. Det, som jämte guldrikedomen gjort M. ryktbart, är två af unionens största märkvärdigheter: Yosemitedalen (se d. o.) samt de under namnet Sequoia gigantea bekanta jätteträden, som förekomma mellan 36° och 38° n. br. på 1,500--2,000 m. höjd i skilda grupper, bland hvilka de namnkunnigaste äro Calaveras-dungen (omkr. 100 stora och många mindre träd), i grefsk. Calaveras, och Mariposalunden (omkr. 500 träd), som man för att freda för åverkan förklarat för statsegendom. (J. F. N.) Mariposalunden [märipåu'sā-]. Se Mariposa. Maris, holländska målare, tre bröder. 1. J a-kob M., f. 1837 i Haag, d. 1899, studerade i Haag, Antwerpen och, från 1866, Paris, bosatte sig i Haag 1871 och blef, jämte brodern Willem, ledare för "Haagskolan". Deras grundsats var uttryckets kraft och målningens enhetliga, samlade stämning. Ljusmålare voro båda, impressionister i uppfattningen af naturföreteelserna, af solens sken och den fuktiga holländska luftens beslöjade toner. Jakob intresserade sig äfven för föremålens /orm, medan Willem upplöste denna i ljus och färg. - 2. Matthys M., f. 1839 i Haag, gick en annan väg än bröderna, var elev af H. Leys och följde i dennes fotspår, men öfvergick, sedan han flyttat till Paris 1869, till Hamons neogrekiska framställningssätt, visade å andra sidan äfven påverkan af Millet. Han öfverflyttade sedan till London och stannade där. Han målar landskap, genre och porträtt. Hans förfinade och själfulla konst har sina beröringspunkter med prerafaeliternas. Hans kvinnotyp har något af drömbild; äfven i landskapet inlägger han en känsla af minnesbild mer än af omedelbar verklighetsafbildning. - 3. Willem M., f. 1844 i Haag, d. 1910, var elev af sina bröder och blef en förträfflig landskapsmålare. Om hans konst se M. 1. Bröderna M. äro rikt representerade i Amsterdams riksmuseum, i Haag - bäst i Mesdags galleri - och andra holländska samlingar. l-3. C*-g N. Marischal [mä'rijl], earl. Se K e i t h, sp. 1368. Mari'ster (fr. Prétres de la société de Marie), ett missionssällskap, stiftadt i Lyon 1816, gilladt och stadfäst af Gregorius XVI 1836. Maristerna öfvertogo 1840 kristnandet af de under Frankrikes skyddsherravälde stående öarna i Oceanien, där Pierre Chanel 1841 led martyrdöden; de äro nu utbredda i alla världsdelar och ha omkr. 60 "hus" med omkr. 800 medlemmar. Det finns äfven M a-ristsystrar, som egna sig åt uppfostran. Maristuen (förr M a r g re t e s t u e n), den äldsta fjällhyddan vid hufvudvägen öfver Filefjeld i Borgunds härad, Nordre Bergenhus amt, Norge, mellan Valdres och Sogn, ypperligt belägen 788 m. ö. h., på 17 km. afstånd v. om fjällstugan "Ny-stuen" i öie härad. M. uppfördes omkr. 1300 och var under medeltiden ett slags andligt hospits. Dess rätt att uppbära afgift eller tull af resande upphäfdes först 1845. Fjällstugan öfvergick 1847 i privat ego och har de senare åren omdanats till hotell och pensionat. K. V. H. Maritim (lat. mariftimus, af mare, haf), hörande till hafvet eller sjöväsendet. Om maritimt klimat se Klimat, om maritim meteorologi se Nautisk meteorologi. Marrttimo, Mare'ttimo [-må], i forntiden Hiera, den västligaste af Egadiska öarna (se d. o.). 12,26 kvkm. 1,115 inv. (19U1). J- F- N- Maritza (Marica, grek. Hebros), flod i Europeiska Turkiet, upprinner på Muss-Alla i Rilabergen, endast några km. från Donaus biflod Iskers källor, flyter emellan Balkan- och Rhodopebergen genom Öst-Rumelien förbi Filippopel mot ö., vänder sig vid Adrianopel mot s. v. och mynnar ut i Egeiska hafvet genom två armar, som bilda ett sumpigt delta kring staden Enos. Längden utgör omkr. 450 km.; M:s flodområde omfattar omkr. 54,000 kvkm. Största tillflödena äro fr. v. Topolnica, Giopsu, Tundža och Ergene, fr. h. Arda. (J. F. N.) Mariuccia [-io'ttja]. Se M a ro z i a. Mariupol, krets- och hamnstad i ryska guv. Jekaterinoslav, på norra stranden af Azovska sjön, vid floden Kalmius' mynning, genom en bibana förenad med järnvägen Charkov--Taganrog. 52,770 inv. (1900). Två gymnasier, teater. Järn- och tegelindustri. Det är näst Taganrog den förnämsta hamnstaden vid Azovska sjön och har betydlig export, i synnerhet af hvete, oljekakor, hudar, talg, järn och kol. Staden anlades 1779. (J. F. N.) MaVius, C a j u s (G a j u s), romersk härförare, f. 155 f. Kr. i byn Cereatae nära Arpinum, son af en plebejisk landtbrukarfamilj, gjorde sina krigiska lärospån i Spanien, särskildt under den yngre Scipio. Han hade icke fått någon högre bildning, men i krigstjänsten vann han lätt befordran, och hans djärfva ande dref honom snart att söka komma högre upp i samhället. Hans krigiska duglighet drog mångas blickar till honom, och så lyckades han bli folktribun för 119 f. Kr. Hans giftermål med Julia, faster till den store Julius Caesar, närmade honom till den maktegande adeln och bidrog i sin mån jämte en genom lyckliga spekulationer tryggad eko- morbyst"(Miinciien) nomisk ställning att skaffa honom preturen (för 115 f. Kr.), som han skötte med skicklighet och samvetsgrannhet. I jugurthinska kriget blef han legat (generaladjutant) åt fältherren Me-tellus och hjälpte denne först att återställa krigstukten och sodan att segra öfver den numidiaKe konungen. Under fälttåget inföll för Marius tiden att söka konsulatet. Den stolte aristokraten Me-tellus, som ej kunde tåla "den råe bonden", vägrade i början på ett hånfullt sätt att lämna honom hemlof, men måste slutligen ge med sig. I Rom uppträdde M. som hätsk motståndare till adeln och särskildt till Metellus. Adelspartiet hade vid denna tid genom sin usla styrelse förlorat förtroendet, och det blef i följd däraf ej så svårt för M., folkpartiets hopp, att vinna konsulatet (för 107 f. Kr.) jämte öfverbefälet i Numidien. M. fortsatte kriget, hvari han till kvestor hade ädlingen Sulla. Genom dennes hjälp blef det honom möjligt att slutligen få den i grund besegrade Jugurtha i sitt våld, och den olycklige konungen måste fjättrad gå genom Roms gator i det triumftåg, som M. firade l jan. 104 f. Kr. Under sin frånvaro i Afrika hade M., i strid mot häfdvunnen ordning, blifvit vald till konsul (för 104) och erhöll äfven för hvart och ett Cajus Marins, efter en f o ru romersk mar-