försämring. Till en början sjönk penningmarken till 2/3, sedermera till hälften af den fina markens värde. Med tiden föll penningmarkens värde så, att på 1 lödig mark fint gingo: i slutet af 1200-talet 3-4 mark penningar, under 1300-talets förra

Fig.1. Halfmark i silfver, 1536. hälft 5 och under dess senare hälft 6 ända till 8 mark; 1414 gingo på l lödig mark fint 8 mark penningar, 1425 8 1/2 mark, under Kristofer af Bajern 8 1/2-9, under Karl Knutsson 8-8 1/2 à 9, under Kristian I 8 l/2, 1479 11, 1514 16 mark, 1527 24 mark, 1540 35 mark, 1624 52 mark o. s. v. - Genom jämförelse af arbetslöner, prisen på kreatur, spannmål o. s. v. under 1300-talet och i nutiden har det utrönts, att silfrets värde var minst tio gånger högre då, än hvad det skulle representera i det nuv. myntet. En mark "rent" silfver (af 95 proc. finhet) är nu värd omkr. 13 kr., men utmyntas till omkr. 35 kr. Under 1300-talet hade marken samma värde, som 300-350 kr. i våra dagar representera; 1350 motsvarade alltså «n mark penningar 1/6 däraf eller inemot 60 kr. Först 1536 slogos i Sverige mynt med namnet mark (äfven "halfmarker"; fig. 1). Dessförinnan var marken endast ett sätt att räkna, och de största slagna mynten voro ören. Från 1536 var marken Sveriges myntenhet, tills den 1766 i denna egenskap undanträngdes af riksdalern, hvilket mynt dock funnits alltsedan 1534. 1560 gingo 4 mark på 1 daler, och denna indelning bibehölls i räknesättet, ehuru af det präglade myntet allt fler och fler mark gingo på dalern (jfr Daler). Silfvermynt på 4, 2 och 1 mark präglades allmännast, men äfven högre valörer förekommo, ända upp till de 16-markstycken i guld (fig. 3) och 20-markstycken i silfver, hvilka Karl IX och Gustaf II Adolf läto slå. Om klippingsmarker se Klipping, sp. 300-301. 1536-40 var markmyntet 10-lödigt, efter 1540 8-lödigt. Under 1600-talet var markmyntet

Fig. 3. Sexton mark i guld, 1600. 12-lödigt till 1664, då dess lödighet fastställdes till 11 1/9. Under 1600-talet började man i Sverige nyttja benämningen mark omväxlande med skålpund för att beteckna lispundets närmaste underafdelning (= 425,08 gr.). Mark var äfven en järn- och kopparvikt. I förordningarna af 1625, 1665, 1733 och 1739 om mått och vikt stadgades till järn- och kopparforslingens förmån en sådan öfvervikt, att l Lsp. 1. 20 marker metall- och järnvikt skulle göra 16 skålpund (?) viktualievikt och l Sk? 1. 400 marker metallvikt motsvara 320 <ft viktualievikt. Enligt sistnämnda års förordning var lod holländska (troyska)ass = 4384 Tre mark i silfver, 1590. Tryckt den 12/v 12 l mark (-£.) stapelstadsvikt = 25,6 = 70782/5 » » uppstadsvikt = 26,88 = 74502/i25 » > bergslagsvikt = 28, w = 782179/r:5 » » myntvikt =16 l skålpund (ft) viktualievikt = 32 Att 16 lod myntvikt innehåller färre ass än 16 lod viktualievikt beror därpå, att Stiernhielm (såsom generaldirektör öfver mått och vikt) höjde viktua-lieskålpundet med något öfver l kvintin. Om troy-marken, Hollands forna guld- och silfvervikt, se Troy-vikt. - Som guld-, silfver- och myntvikt nyttjades i Frankrike marc (= 8 onces), i Italien, Spanien och Portugal marco ( = 8 oncias, resp. onzas, onças). - I Norge var viktenheten mark som guld- och silfvervikt 233,99 gr., som handelsvikt 249 gr., i Danmark som myntvikt något öfver 233,85 gr., som guld- och silfvervikt 233,29, som handelsvikt 250 gr. Det norska myntet mark var = 1/5 speciedaler l. 24 skilling = 80 öre, det danska markmyntet = 1/6 rigsdaler = 16 skilling = 33 1/3 öre. - I Finland utgör mark (fi. markka: fig. 4) myntenheten, motsvarande l franc (72 öre) samt underafdelad i 100 penni (fi. penniä). Se