995 Mark-Markalls sömnlösa nätter vidare Finland, sp. 291. - I Tyskland utgjorde kölniska marken (s. k. vereinsmark = 233,85 gr.) ända till 1857 enheten för myntvikten liksom för guld- och silfvervikten; därefter blef Fig. 4. Finsk mark. enheten zollpfund (- 500 gr.). Reichsmark 1. mark (mk, M.) kallas räkneenheten i det nuv. tyska myntsystemet, enligt förordningarna af 1871 och 1873, hvilken senare trädde i gällande kraft l jan. 1876; den senaste lagen utfärdades l juli 1909. Af l kg. fint guld utmyntas 2,790 mark. En mark är sålunda = en kvantitet fint guld, som väger 1/279o kg. 1. ungefär 0,358 gr. Guldmynten äro stycken å 5, 10 och 20 mark, hvilkas legering utgöres af 900 tusendelar guld och 100 tusendelar koppar, så att 2,511 mk i guld väga l kg. Af l kg. fint silfver utmyntas 200 mk. Silf-verniarken är alltså = en kvantitet af 5 gr. fint Fig. 5. Tysk mark. silfver. Stycken präglas å l, 2, 3 och 5 mk och 1/2 mk (= 50 pfennig), samtliga 900 tusendelar fina, så att 180 mk i silfvermynt väga l kg. De äro blotta skiljemynt, l mark indelas i 100 pfennig = 88,889 öre. Myntsorten mark kurant (i Hamburg och Lybeck), som innehöll 16 schil-ling å 12 pfennig, räknas nu enligt lag = l,20 reichsmark. Mark banco (i Hamburg och Altoua) hade ett värde af något öfver l,50 reichsmark. (K. A. W.) MarK (fnhty. marc/za, fsv. warfc, gräns, gränsområde) kallades från Karl den stores tid (slutet af 700-talet) de från avarer, slaver, araber och andra fientliga grannar eröfrade landsträckor, som bildade det frankiska rikets utkanter, t. ex. Spä n-s k a mark (området emellan Pyrenéerna och Ebro). För så vidt dylika landsändar styrdes och försvarades af därtill förordnade markgref-v a r, tillkom dem äfven benämningen m a r k-grefskap. Senare märktes vid Tyska rikets norra gräns Danska mark (landet emellan Eider och Slien, hvilket 934-1027 tillhörde Tyskland) samt på dess gränser mot slaver och magya-rer åtskilliga markgrefskap, bland dem Österrike och Brandenbur £, ur hvilka med tiden mäktiga stater uppkommo. Uti Italien, där redan langobarderna bildat Mark Ancona, bibehöllo sig till en tid flera markgrefskap, såsom T o s c a-na, Mantua, Monferrato. Sedan emellertid markgrefvarnas egenskap af särskildt tillsatta gränsbefälhafvare alltmer förlorat sig, erhöllo deras områden i allmänhet andra benämningar, såsom hertigdöme, furstendöme, kurfurstendöme, grefskap o. s. v., hvaremot ett och annat nytt titulärmark-grefskap uppkom. Genom de förändringar, som inträdde vid Tyska rikets upplösning (1806), försvann äfven själfva titeln markgrefskap, utom för Mähren, hvilket land fortfarande bär den. - Jfr Markerna. (J. F. N.) Mark, fordom grefskap i westfaliska kretsen,, begränsadt af furstendömet Miinster samt hertig-dömena Westfalen och Berg, på ömse sidor om Ruhr. Det hade en areal af 2,225 kvkm. M. var från slutet af 1200-talet ett eget grefskap under den från tyska grefliga ätten Berg-Altena härstammande släkten Mark, hvars ryktbaraste medlemmar dock tillhörde nederländska och franska utgre-ningar af släkten (se L a M a r c k, D e). På grund af giften förvärfvade grefvarna af M. 1368 dåv. grefsk. Kleve, med hvilket M. därefter var förenadt, och 1511 hertigdömena Jiilich och Berg samt grefskapet Ravensberg. Efter ättens utslocknande på manslinjen 1609 och det däraf föranledda jiilich-kleveska arfföljdskriget (1613-14) tillföll M. kurfurstendömet Brandenburg (se Jiilich). Det utgör nu en del af reg.-oinr. Arnsberg i preussiska prov. Westfalen. (J- F. N.) Mark, von der, grcfvar och grefvinnor. Se Lichtenau, W. von. Märka, socken i Skaraborgs län, Vilske härad. 2,141 har. 509 inv. (1911). Annex till Gökhcmr Skara stift, Yånga kontrakt. Markalls sömnlösa nätter är namnet på en litterär satir i 2 dlr, som utgafs 1820 och 1821 och som ansågs utgöra kulminationspunkten och i viss mån afslutningen på "nya skolans" skämtpolemik mot akademisterna. Närmaste anledningen skulle varit, dels att en af "gamla skolans" kämpar låtit undfalla sig det utlåtandet, att de nye litteratörerna ej förstodo sig på skämt, dels några spefulla anmärkningar mot Atterboms bidrag till "Poetisk kalender", som förekommit i "Allmänna journalen". Med anledning häraf bildades en kommitté för Markalls sömnlösa nätter, som tog form af ett slags skämtorden, "Stora Bergström" (med hänsyftning på ett bekant stockholmskt kvickhufvud), hvars alla ledamöter kallades "Bergström" med något förnamn, som tagits efter de mindre profeterna. De första medlemmarna voro Hammarsköld (Habacuc), Livijn (Obadjah), Sondén (Amos), Ät-terbom (Haggai) och K. ödman (Nahum), senare tillkommo Dahlgren (Joel), Askelöf (Micha) och flera. I denna glada orden utarbetades nu "Markalls sömnlösa nätter", hvars l:a h., "Första natten", utkom i maj 1820. Man framtog ur Hammarskölds papper en satir "Dunciade eller Rimare-kriget", som Hammarsköld författat antagligen redan i slutet af 1810 eller början af 1811 (handskrift i K. bibi.; refererad och delvis af tryckt i "Samlaren", 1910), och denna lades till grund för den Rimthussiad, som bildar större delen af l:a h. och som utgör en i den antika epikens stil hållen