1011 Märkt Redwitz-Marlborough 1012 sekreterare och 1900 häradshöfding i Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga, men förordnades 1901 till svensk ordf. i den skandinaviska kommittén för behandling af vissa till obligationsrätten hörande ämnen, hvilken kommitté utarbetade den sedermera i de tre skandinaviska länderna genomförda lagstiftningen om köp och byte af lös egendom (svensk lag af 1905). 1903 utnämndes M. till justitieråd, var konsultativt statsråd i Staaffs l:a ministär (7 nov. 1905-29 maj 1906) och deltog därunder väsentligt i utarbetandet af de s. k. "Staaff-lagarna" om skydd mot anarkistisk propaganda m. m. samt återgick därefter till Högsta domstolen. M. blef juris hedersdoktor vid Linnéfesten i Uppsala 1907 och led. af Mus. akad. 1908. M. har sökt verka för åtgärder från det allmännas sida i syfte att göra god tonkonst tillgänglig för obemedlade. Han har utgifvit lagen om rätt till fiske och därmed sammanhängande författningar (i "Nytt jurid. arkiv", 1897). 1. V. S-g. 2. T-s. Märkt Redwitz, stad (sedan 1907) i bajerska reg.-omr. Oberfranken, i Fichtelgebirge. 5,685 inv. (1905). Tillverkning af porslin, glas, maskiner, te?el och kemikalier. Wbg. Marktschrejer (ty. marktschreier, af märkt, marknad, och schreien, skrika), kvacksalfvare, som fordom ströko omkring på marknader samt Ijud-Jigen utropade och prisade sina varor. I K. I. Hallmans lustspel "Tillfälle gör tjufven" och "Skeppar Rolf" äro marktschrejer införda såsom storpratande förevisare af "rariteter". Mark Twain [mak twéYn], pseudonym för nordamerikanske författaren C l e m e n s, S. L. Markulfska formulärsamlingen kallas en sannolikt från slutet af 600-talet härstammande samling af frankiska formulär, afsedd för ungdomens undervisning och enligt förordet verkställd af en munk Markulf på uppdrag af en biskop Landerich (troligen biskop Landerich af Meaux). Af de 92 formulären äro många af stort värde för uppfattningen af det frankiska riket före Karl den stores tid. Samlingen är senast utgifven 1882 af K. Zeumer {i "Monumenta Germaniae historica", Legum V: 1). Markus, evangelisten, författaren till det efter honom benämnda evangeliet (se M a r k u s' evangelium), hette äfven Johannes samt var till börden jude och son af en viss Maria. I hennes hus kom Petrus efter befrielsen ur fängelset (Apg. 12: 12), och M. blef sannolikt af honom vunnen för kristendomen. Han betraktade nämligen denne -apostel som sin andlige fader (l Petr. 5: 13) och var honom följaktig på missionsresor. Med Paulus blef han bekant genom Barnabas, hvilkens syskonbarn han var (enl. Kol. 4: 10), och medföljde på apostelns l:a missionsresa, men skilde sig i Pam-fylien från honom mot hans vilja (Apg. 13: 13). M:s ifrågasatta deltagande i Paulus' 2:a resa af-böjdes därför af denne. Detta åter föranledde Paulus' och Barnabas' skilsmässa, hvarefter M. åtföljde den senare till Cypern. Sedermera synes det goda förhållandet till den store hedningeaposteln ha blifvit fullkomligt återställdt, och M. var honom en nyttig medarbetare (2 Tim. 4: 11; Filem. 24). I Babylon (Rom?) finna vi honom åter hos Petrus, enl. hälsningen i l Petr. 5: 13. Om man får tro traditionen, skall han omsider med samme apostel vistats i Rom som hans tolk samt efter Petrus' och Paulus' död lagt grunden till kyrkan i Alexandria. Han säges vidare ha varit denna stads förste biskop och skall där ha dött martyrdöden. Hans dag är 25 apr. - I början af 800-talet fördes M:s ben till Venezia, och öfver dem byggdes Markuskyrkan. Venezianerna se ock i denne evangelist sin skyddspatron. Han symboliseras med ett lejon (se Evangelistsym-b o l e r). Jfr pl. till art. D ii r e r, A. G. R-l." Markus7 evangelium, det 2:a af våra kanoniska evangelier, är författadt af evangelisten Markus. Den äldsta kyrkans enstämmiga vittnesbörd, mot hvilket inga grundade invändningar gjorts, låter Petrus, Markus' andlige fader, ha haft ett särskildt inflytande på dess sakliga innehåll. Evangeliet, skrifvet på grekiska, utan sträng tids- eller sak-ordning, är efter all sannolikhet författadt i Rom och före Jerusalems förstöring samt afsedt för hed-ningkristna, närmast romerska, läsare. Det åsyftar att framställa Jesu persons gudomliga härlighet, bevisad i hans oförlikneliga och öfvermänskliga gärningar. Evangeliet, som begynner med en kort inledning om Döparen samt Jesu dop och frestelse, sönderfaller i 2 delar, af hvilka den första innehåller berättelsen om Jesu verksamhet i Galiléen (1: 14-9), den andra om tilldragelserna på resan till Judéen och i Jerusalem (10-16). Afslutningen (16: 9-20) är helt säkert icke af Markus, kanske t. o. m. författad efter den apostoliska tiden. En annan mycket kortare afslutning finnes också, antagligen från 300-talet. Det ser nästan ut, som om Markus af ett eller annat skäl aldrig själf afslutat sitt evangelium. Rörande Markusevangeliets förhållande till de öfriga synoptiska evangelierna, Matteus' och Lukas', synes den allmännast antagna meningen, att Markusevangeliet är det äldsta och ursprungligaste, ha starka skäl för sig, i synnerhet som Markusevangeliet kan betraktas som ett Petrusevangelium. Se vidare Evangelier. G. R-1. (J. P.) Markvast. Se Mara. Markvätska 1. Jordvätska, landtbr., det i de lösa jordlagren förefintliga vattnet med däri lösta ämnen, är af den största betydelse för växtligheten, emedan denna hämtar sin näring hufvudsakligen af markvätskans lösta beståndsdelar, men blott i mindre mån genom sina rothår direkt upplöser jordens fasta beståndsdelar. Markvätskans sammansättning beror af den genom nederbörd och tillströmning från vattenrikare jordlager tillgängliga vattenmängden samt af den fasta jordens halt af lösliga ämnen, men växlingarna utjämnas därigenom, att med ökad vattentillförsel följer lösning af nya mängder i jorden absorberade fasta ämnen och med jordens uttorkning absorption af i markvätskan lösta beståndsdelar. Dennas halt af växt-närande beståndsdelar växlar därför mindre än jordens sammansättning. IL J- Di't- Markväxter, bot. Se E u fy ter. Markyss, med. Se H e r p e s och Mara. Markör. Se Mark. Marlborough [mä'lbra]. 1. Stad i engelska grefsk. Wilts, vid Kennet, ett litet tillflöde till Thames. 3,887 inv. (1901). College (se nedan) och en gammal latinskola. Nära det nuv. M. hade romarna ett castrum, knlladt Cunetio, och senare låg där en normandisk fästning, där Vilhelm Er-