Petit Morin och Grand Morin, t. h. Ornain (med Saulx) och Ourcq. M. har ett tämligen snabbt lopp och i allmänhet en bred bädd. Vid dess stränder växa de berömdaste champagneviner. Den är ett viktigt samfärdsmedel genom sina kanaler, Ourcqkanalen (108 km.), som går från Seine i Paris längs M. och Ourcq till La Ferté-Milon, och M:s sidokanal och dess fortsättning Öfre M.-kanalen (137 km.), som följer M. från Dizy förbi Châlons till Rouvroy-Donjeux. Med Aisne sammanhänger M. genom M.--Aisnekanalen (58 km.), mellan Berry-au-Bac vid Aisne till Condé vid M., med Saône genom M.--Saônekanalen (öppnad 1907, 151 km. lång), som börjar vid Rouvroy-Donjeux, går uppför M:s dal och når Saône vid Heuilley i Vigeannes dal och genom hvilken den äldre vattenvägen mellan Lille och Lyon förkortas med 178 km. (till 836 km.), och med Rhen genom den 1839--53 byggda M.--Rhenkanalen (317 km., hvaraf 210 km. på franskt område), som går från M:s sidokanal vid Vitry-le-François, förbi städerna Bar-le-Duc, Toul, Nancy, Saarburg, längs floderna Ornain, Meuse, Moselle, Meurthe, Saar m. fl. och mynner ut i Ill vid Strassburg. Af de 6 departement, genom hvilka M. flyter, ha 2 fullständigt och 1 (Seine-et-Marne) till en del lånat sitt namn af floden. Om äldre kultur i Marneområdet se Latènetiden, sp. 1303. -- 2. Departement i nordöstra Frankrike, bildadt af delar af den forna prov. Champagne. 8,205 kvkm. 436,310 inv. (1911). Omkr. hälften af arealen utgöres af det s. k. Champagne pouilleuse (se d. o.), en enformig, naken slätt; södra delen är mera omväxlande och bördig. Dep. tillhör h. o. h. Seines flodområde och genomflytes af Seine (längst i s. v.), Marne och flera af dess bifloder samt Aisne. Omkr. 3/4 af arealen äro odlingsbar mark; 1/6 är skogbevuxen. Med afseende på spannmålsafkastningen står dep. bland de främsta i Frankrike, och fårafveln är betydande; men dess största rikedom äro vingårdarna, som, ehuru ej af stor utsträckning (omkr. 140 kvkm.), äro af synnerligen stort värde på grund af vinernas utmärkta beskaffenhet. Hufvudorterna för tillverkningen af champagnevinerna äro Épernay, Reims och Châlons. Den årliga produktionen uppgår i medeltal till 400--500 tusen hl. (i goda år öfver 1 mill.) och exporten till 20 mill. buteljer. Viktigaste fabriksindustrien är tillverkningen af ylleväfnader (schalar, flanell, merino- o. a. kamgarnstyger) i Reims och andra orter. Dessutom finnas järnverk, stenhuggerier, glasbruk, porslins- och lergodsfabriker m. m. Dep. är indeladt i 5 arrondissemang: Châlons, Épernay, Reims, S:te Menehould och Vitry-le-François. Hufvudstad är Châlons. -- 3. Haute-Marne [åt-marn], departement s. ö. om det föregående, bildadt af de sydöstra delarna af den forna prov. Champagne samt smärre delar af Bourgogne, Lothringen och Franche-Comté. 6,257 kvkm. 214,765 inv. (1911). Södra delen utgör en högslätt, Langres' platå, hvars breda, till något mer än 500 m. höjd uppstigande hjässa bildar vattenskillnaden emellan Seines och Rhens flodområde å ena sidan samt Rhônes å den andra, i det på densamma upprinna Aube, Marne och Meuse samt flera tillflöden till Saône. Endast Marne, landets hufvudflod, är segelbar, ehuru blott 11 km., från S:t Dizier till norra gränsen. Dep. företer en angenäm omväxling af vackra dalar, fruktbara slätter, vinrankklädda höjder, saftiga betesmarker och skogiga berg, med nakna klippmassor här och där. Jorden odlas mycket omsorgsfullt och lämnar rika spannmålsskördar. Vinodlingarna upptaga omkr. 150 kvkm. Bergen lämna mycket järn samt byggnadssten och kvarnstenar. Af mineralkällor äro Bourbonne-les-Bains de namnkunnigaste. I metallurgiskt hänseende är Haute-Marne ett af de främsta departementen. Järnet förarbetas till största delen i dep., företrädesvis i och omkring staden S:t Dizier. I tillverkningen af eggjärn utmärker sig i synnerhet Langres. Dep. är indeladt i 3 arrondissemang: Chaumont, Langres och Vassy. Hufvudstad är Chaumont-en-Bassigny. 1--3. (J. F. N.) Marne, stad (sedan 1890) i preussiska reg.-omr. Schleswig, i södra Dithmarschen, 5 km. från Elbes mynning. 4,866 inv. (1905). Realskola. Metallindustri m. m. (J. F. N.) Marne--Aisnekanalen [ma'rn-än]. Se Marne. Marner, Konrad, tysk medeltidsskald från Schwaben, började omkr. 1230 uppträda som vandrande sångare. Enligt en sägen mördades han, gammal och blind, omkr. 1287. M. förvärfvade stort rykte genom sina minnesånger, men än mer genom välformade gnomiska poem, i hvilka han kämpade mot tidslytena, särskildt mot påfvedömets förfall. Han räknades bland uppfinnarna af master-sången. M:s arbeten finnas i v. d. Hagens "Minne-singer" (1838) och utgåfvos af Strauch 1876. Marne--Rhenkanalen [ma'rn-]. Se Marne. Marne--Saônekanalen [ma'rn-sån-]. Se Marne. Marnien [-niä'], fr., arkeol., i sammansättningarna marnientid, marnienkultur, användes i Frankrike i samma betydelse som det i det öfriga Europa vanliga Latène (se Latènetiden). Benämningen härledes däraf, att i dep. Marne stora skelettgraffält från den äldre Latènetiden upptäckts. T. J. A. Marnix, Filips van, herre af M o n t S:te Aldegonde (därför ofta kallad A l d e-gonde), holländsk statsman och vetenskapsman, f. 1538 i Bruxelles, d. 15 dec. 1598 i Leiden, studerade juridik i Geneve under Calvin och öfvergick till reformerta läran, trädde sedermera i nederländsk krigstjänst och spelade en framstående roll i frihetskrigets historia. Allmänt anses han ha skriftligen al-fattat den bekanta öf-verenskommelse ("kompromiss"), som nederländska ädlingar högtidligen ingingo i Breda 1566 med uppgift att af all makt hindra det spanska förtrycket, i synnerhet inkvisitionen. Vid Albas ankomst 1567 flydde M. till Tyskland, men återvände på Vilhelms af Oranien kallelse och tjänstgjorde sedan som Nederländernas underhandlare med hofven i Paris och London samt vid riksdagen i Worms 1578. Till upprättandet af