planetsystemet enastående egendomligheten, att dess omloppstid är mindre än planetens rotationstid, i det att densamma icke uppgår till 1/3 af Marsdygnets längd. En följd häraf blir, att denna måne för planetens invånare, om några sådana finnas, synes i motsats mot alla andra himlakroppar gå upp i v. och ned i ö. B-d. Mars, myt., anses vanligen beteckna romarnas krigsgud, eller detsamma som grekernas Ares (se d. o.). Urspr. var M. namnet på en fornitalisk naturgudomlighet. M. (Mar, Maurs, Mavors) synes ha varit gud för alla de italiska stammarna, dock så, att hvar och en hade sin. Måhända uppfattades han från början som en jordens gudom, så att alltefter jordens olika betydelse han kunde tänkas dels som vårens och fruktbarhetens, dels som dödens gud (hvarför ock vargen, detta i den fornitaliska natursymboliken så viktiga djur, är honom helgad), dels ock som en spådomsingifvelsens skyddsgud, med hackspetten till heligt djur. Han troddes hägna åkerbruket och boskapsafveln, skydda frukten på jorden samt hjordarna, och åt honom är oxen vid plogen helgad. Åt honom lofvades af folket i farans tid som offer den s. k. heliga våren, d. v. s. icke blott förstlingen af hvad fält och hjordar skänkte under året, utan ock de människobarn, som föddes på våren och som, en gång komna till ungdomsåren, drogo ut från det gamla hemmet för att söka sig ett nytt. Åt M. var årets första månad helgad, och åt honom bragtes offren for åkern, i det att man kring egorna förde en gris, en kalf och ett lamm, hvilka sedan slaktades åt guden. Cato har i sin skrift om landtbruket upptecknat den bön, med hvilken man vid dylika tillfällen plägade åkalla M. "Till dig, fader Mars, beder jag och anropar dig, att du måtte vara mig, mitt hus och min familj huld och nådig, hvarför jag också låtit föra mina offerdjur omkring min jord. Måtte du hindra och afvärja sjukdomar, kända och okända, missväxt, förödelse och oväder samt göra, att frukten på jorden, vinbergen och trädplanteringarna må växa till och frodas. Uppehåll herdar och hjordar och skänk mig, mitt hus och min familj hälsa och välgång." Som vårens och fruktbarhetens gud sattes M. i förbindelse med vårgudinnan Anna Perenna, hvars fest firades 15 mars i en lund vid Tiber. Men M. var äfven dödsgud, med stridshästen till heligt djur. Som dödsgud blef han ock den mannamördande stridens gud, särskildt hos det krigiska romarfolket ett slags nationalgud, och betraktades som stamkonungen Eomulus' fader. Som symbol hade han lansen, och mot honom svarar den sabinske Quirinus. sedermera sammansmält med den

Fig. 1. Fornromersk-kampaniskt mynt med skäggig bild af guden Mars. förgudade Romulus. Till M. ställde romarna böner och löften i krig och fältslag; åt honom hemburos tackoffer och byten. Vid utbrottet af ett krig uppmanades alla högtidligen till deltagande, i det att fältherren begaf sig till hans helgedom i konungaborgen och där slog såväl på den heliga lansen som på sköldarna, ancilia (se Ancile), under ropet: "Vaka Mars!" Tillnamnet Gradivus förklaras vanligen beteckna M. som den i striden med stormsteg framskridande. Sagan förtäljer, att en gång i ett slag mot bruttier och lukaner 282 f. Kr. en ung krigare med dubbel hjälmbuske stormade fram mot fiendens läger och visade de dröjande romarna vägen till anfall och seger, men efter denna var försvunnen. Det skulle ha varit M. i egen person. Skalderna skildra honom stundom kämpande mot fienden och beledsagad af krigsgudinnan Bellona samt af Pallor ("blek förfäran") och Pavor ("skräck"). M. hade i Rom flera helgedomar, den äldsta i den gamla kungaborgen (Regia), vidare ett altare på Marsfältet och ett tempel utanför Capenska porten. Augustus byggde åt Mars Ultor ("hämnaren", näml. med afseende på Julius Caesars mord) ett präktigt tempel vid Forum Augusti och ett mindre på Kapitolium (jfr fig. 2). Till gudens ära firades

Fig. 2. Mars Ultor i sitt tempel på Kapitolium, fornromersk myntbild. årliga fester särskildt i månaden Martius (Mars), hvars första dag gällde som romarnas nyårsdag (firad med skänker m. m.), äfven sedan året började med januari. Bekant är saliernas festtåg till M:s ära. Som maka till M. omtalas en sabinsk gudinna Nerio (= Minerva eller Venus), äfven betraktad som äktenskapsgudinna. - Med dyrkan af M., uppfattad som en naturgudomlighet, sammanhänger i viss mån den af skogs- och landtlifvets gudomligheter Silvanus, Faunus och Fauna samt Picus (Martius), egentligen en hans sinnebild. Ett konstverk med M. till stoff meddelas å pl. VI till art. Bildhuggarkonst. R. Tdh. Mars (lat. Martius, helgad åt guden Mars), årets tredje månad, räknades som dess första i den äldsta romerska kalendern, så ock i Frankrike ända till år 1564 och i England till 1752. Dagarnas antal är 31. 21 mars infaller vårdagjämningen. Månadens svenska namn är vårmånad, hvilken benämning återfinnes i de flesta germanska länder, medan det danska namnet är Tor- l. Tordmaaned (af guden Tors namn) och det för alla slaviska språk gemensamma är "björkmånad". I Sverige är medeltemperaturen för mars mellan -11° (Karesuando) och +1° (Skånes sydkust) och medelnederbörden mellan 6 mm. (Karesuando) och 58 mm. (Borås). Mars, alkemisternas beteckning för järnet. Mars, Anne Francoise Hippolyte Boutet-Monvel, kallad mademoiselle Mars, fransk skådespelerska, f. 9 febr. 1779 i Paris, d. där 20 mars 1847, var naturlig dotter till skådespelaren Monvel. I sitt 13:e år började hon under faderns ledning uppträda i barnroller, invigdes sedan 1795 af skådespelerskan L. Contat i konstens finare grepp och fästes 1799 vid Théâtre français, som hon därefter oafbrutet tillhörde ända till 1841. Hon spelade först ingénue- och ungdomliga älskarinneroller, firade från 1812