1059 Marschalk von Ostheim-Marschall von Bicberstein 1060 hufvudmassa, d. v. s. till marschbevakning, afde-lade styrkan (avant-, arriärgarde o. s. v.), som vid en kolonn af alla truppslag är sammansatt af dem alla, men hvari kavalleri vanligen ingår i stor mängd. Därefter följer något infanteri, så större delen af artilleriet, så återstoden af infanteriet, ingenjör- och sjukvårdstrupper, så det kavalleri, som icke kunnat finna användning framför kolonnen (alla afdelningar med handhästar, förbinderi-, verktygs- och ammunitionsvagnar, den s. k. stridsträngen), så på något afstånd truppernas träng, den s. k. bagageträngen, och slutligen på ännu längre afstånd den stora trängen. Hela kolonnen intar följaktligen ett ganska betydligt djup, marschdjup (kolonndjup), hvilket betingas af den marschformering, som trupperna inneha, af de afstånd, som lämnas mellan afdelningarna, af årstiden och väderleken, af vägens bredd, lutning och beskaffenhet, truppens marschförmåga, marschdisciplin och tillstånd m. fl. omständigheter. Ju större marschdjupet är, dess längre tid åtgår, innan kolonnen hinner marschera upp och insättas i striden. En arméfördelning på 12 bataljoner infanteri och omkr. 40 kanoner intar under gynnsamma omständigheter, oberäknadt afstånden för marsch-bevakningen, ett marschdjup af 12 km. för truppkolonnen med stridsträng och af minst 40 km., då all träng och erforderliga afstånd medtagas i räkningen. - Marschhastigheten är af synnerligt inflytande på marschen och beror af samma förhållanden, som utöfva inflytande på marschdjupet. Om förhållandena icke äro alltför ogynnsamma, tillryggalägger en arméfördelning en vanlig dagsmarsch om 21 km. på 6-9 timmar, under det kavalleri härtill behöfver endast 4-7 timmar, tiden för uppmarsch oberäknad, ökas dagsmarschen, växer tiden för densammas tillryggaläggande i större grad än väglängden, så att en arméfördelning behöfver 9-14 timmar för att tillryggalägga 32 km., hvilket för infanteri måste anses som en ökad dagsmarsch. Måste marschhastigheten uppdrifvas, sker det lämpligast genom att bortlämna rastedagarna; men gäller det att på kortaste tid tillrygga-lägga en icke alltför lång vägsträcka, kan detta ske med oafbruten marsch, ilmarsch, då man marscherar dag och natt, endast med iakttagande af nödvändiga raster, till dess målet nås. Marschen kan underlättas därigenom, att manskapets packningar föras på fordon eller att manskapet själft fortskaffas åkande, hvilket sätt under fredliga förhållanden förr kallades marche forcée. - Då marschen på något afstånd från fienden afbrytes för att följande dag fortsättas, kan man under hvilan nöja sig med den bevakning, som utsattes af de närmast fienden stående afdelningarna, hvilken bevakning stundom kallas marschförposter. - Nattmarscher ställa stora fordringar på trupperna och trötta dem i hög grad, hvarför de så mycket som. möjligt böra undvikas. 2. Mus., tonstycke, som rör sig i skarp rytm och vanligen f yrtakt samt har till ändamål att eggande och stämningsväckande reglera gången hos en större människomassa. Sannolikt nyttjades marschartad musik redan hos antiken vid festtåg eller krig. Den nyare militärmarschen plägar dateras från Trettioåriga kriget; dock begagnades redan i början af 1500-talet trummor, pukor, trum- peter och schweizerpipor vid en furstes intåg i stad' eller uttågande i fält. Sannolikt har marschen framgått ur soldatsånger, som blifvit förstärkta med instrument. Som konstmusik hade marschen i början (Lullys operor, Couperins klaverstycken) samma form som de äldre danserna (i två repriser om 8- 16 takter). Nu är den vanligen mera utförd och har en trio af melodiös karaktär. Militärmarscher äro antingen paradmarscher, språngmarscher eller stormmarscher. I öfrigt skiljer man mellan festmarscher, hyllningsmarscher, kröningsmarscher, sorgmarscher o. s. v. 1. C. O. N. 2. A. L.* Marschalk von Ostheim [-fann å'sthajm]. Se Kal b, Charlotte. Marschall. 1. [ma'rjal] Den tyska formen för marskalk (se d. o.). - 2. [marja'1] I Sverige benämning på ett slags fackla, bestående af en i marken nedslagen påle, försedd i öfre ändan med en bleckskål, i hvilken lysämnet brinner. Ma'rschall von Bieberstein [-fann blberstajn], tysk uradlig ätt från Meissen. 1. FriedrichAu-gust M., friherre, tysk botanist, f. 10 aug. 1768 i Stuttgart, d. 28 juni 1826 i Charkov, var en framstående florist inom sydryska och kaukasiska området. Vid växtnamn äro Bieb. och M B. förkortningar för M:s namn. - 2. Adolf Hermanrv M., friherre, tysk diplomatisk statsman, f. 12 okt 1842 på godset Neuers-hausen i Baden, ingick 1871 på den juridiska ämbetsmannabanan samt var 1875 -83 led. af Badens första kammare och 1878-81 af Tyska riksdagen, där han slöt sig till det tyskkonservativa partiet. 1883 blef han Badens sändebud i Berlin och om-bud i Förbundsrådet samt deltog lifligt i de förberedande arbetena för den socialpolitiska lagstiftningen, i synnerhet för ålderdoms- och invaliditetsförsäkringslagarna. I mars 1890 utnämndes M. till Herbert Bismarcks efterträdare som statssekreterare i utrikesministeriet och 1894 till preussisk statsminister, ledde med framgång flera förhandlingar om handelstraktater, men utsattes för det bismarckska partiets anfall i både riksdagen och pressen, hvilket föranledde honom att 1896 draga inför rätta en del tidningsmän, som utspridt falska underrättelser. Denna process blottade en mängd intriger, i hvilka den politiska polisens chef varit delaktig och som afsett att störta misshagliga ministrar, samt väckte den största sensation i hela riket. M. utsattes för nya angrepp af den bismarckska pressen, tog i sept. 1897 afsked (han efterträddes af B. von Biilow) och utnämndes i nov. s. å. till tysk ambassadör i Konstantinopel. Där verkade M. med stor framgång för det tyska inflytandets vidmakthållande och stärkande och lyckades med stor smidighet bevara sitt inflytande äfven efter den ungturkiska statshvälfningen 1908. Särskildt tillkommer honom förtjänsten af de för tyska intressen förmånliga öfverenskommelser, som träffats (senast 1911) ang. byggandet af Bagdad-