De viktigaste importartiklarna äro råsilke, oljefrukter, spannmål och mjöl, ull, hudar och skinn, boskap, olivolja, grönsaker, vin, ris, stenkol, kolonialvaror etc. Exporten utgöres väsentligen af bomulls- och sidenvaror, hudar och skinn (äfven preparerade), vin, kemikalier, olja, järnvaror, kläder, socker och diverse andra industriartiklar. Resandetrafiken sjövägen steg 1909 till 401,267 pers. Af undervisningsanstalter har M. en faculté des sciences, med hvilken är förenad en école d'ingénieurs (för utbildning af ingenjörer för industrien), en école de médecine et de pharmacie och en fri juridisk fakultet, utgörande del af l'université d'Aix-M., högre lärarskola, två seminarier, lyceum, skola för de sköna konsterna, musikkonservatorium, högre handelsskola, hydrografisk skola, sjömansskola, blind- och döfstuminstitut samt många allm. läroverk och folkskolor. Det har en Académie des sciences, belles-lettres et beaux-arts (1726; 40 led.), stadsbibliotek (120,000 bd), konst- och naturhistoriskt museum (i Palais de Longchamp), observatorium, zoologisk och botanisk trädgård och flera teatrar. Det är säte för kommandot öfver 15:e armékåren, för en biskop och för en jordbruks- och handelskammare (den äldsta i Frankrike, inrättad 1599). I M. har Evangeliska fosterlandsstiftelsen sjömansmission. Historia. M. är en af Europas äldsta städer och firade i okt. 1899 sin 2500-åriga tillvaro. Det var urspr. ett feniciskt nybygge, som omkr. 600 f. Kr. intogs af greker från Fokaia. Af grekerna benämndt Massalia, af romarna Massilia, växte det upp till en aristokratisk fristat, som snart gjorde sig bemärkt som ett säte för grekisk bildning och en viktig handelsplats, liksom det längre fram blef härden för kristendomens utbredning i södra Gallien. Under folkvandringarna blef staden ett byte för alla de horder, som efter hvarandra bröto in i Gallien, och äfven sedan huset Burgund stadgat sin besittning af densamma, voro dess öden mycket växlande. 1214 förklarade M. sig för republik och införlifvades 1481 med Frankrike. Under Ludvig XIV miste M. sina gamla rättigheter och led ytterligare genom pesten 1720--21, hvilken bortryckte 60,000 pers., nära hälften af dess befolkning. I franska revolutionens historia är M. bekant genom sitt uppträdande för girondisterna 1793, hvilket hade till omedelbar följd skräckregementets införande. Den 1871 proklamerade "kommunen" lefde knappt mer än en vecka. Sueskanalens Öppnande bildar, som nämndt, epok i M:s historia. Dess sjöfart ökades därefter så, att det ända till 1889 intog tredje platsen bland Europas sjöstäder (efter London och Liverpool), men det har sedermera öfverflyglats af Hamburg, Antwerpen och Rotterdam. Orsaken härtill ligger dels i dessa städers ännu gynnsammare handelsläge, dels i Frankrikes långsammare ekonomiska utveckling, dels äfven hos den socialistiska stadsstyrelsen och de många strejker och oroligheter, som äro karakteristiska för M. -- M. är födelseorten för Pytheas, Petronius, Puget och A. Thiers. J. F. N. L. W:son M. Marselisborg, danskt gods i Jylland, Aarhus amt, strax s. om Aarhus, nära Kattegatt, omgifvet af skogar. Det hette urspr. Havreballegaard och hörde före reformationen till Aarhus' biskopsstol. 1661 såldes gården till en rik holländare, Gabriel Marselis, som hade lånat Kristian IV och Fredrik III stora penningsummor och hvars son 1680 upprättade baroniet M. Sedan denne 1699 dött barnlös, öfverlämnades M. åt Kristian V:s yngste oäkta son, U. K. Gyldenlöve, och efter hans död (1719) åt hans brorson grefve F. Danneskjold-Samsö. Då denne dött barnlös 1770, öfvergick M. till släkten Gersdorff och upphörde 1805 som baroni, ersatt med ett fideikommisskapital. Hufvudgården såldes 1832 till godsegaren Ingerslev och ärfdes 1864 af hans son, H. P. Ingerslev, sedermera inrikesminister, som kort före sin död 1896 sålde den till staden Aarhus. På en liten del af grunden uppfördes genom sammanskott från Jylland och i synnerhet Aarhus 1899--1902 ett nytt Marselisborgs slott, skänkt till nuv. konung Kristian X som sommarresidens. Resten, hvaraf 330 har skog, är införlifvad med Aarhus' kommun. E. Ebg. Marseljäsen, fr. La marseillaise ("Allons, enfants de la patrie!"), fransk revolutionssång, diktades och komponerades af ingenjörkaptenen C. J. Rouget de Lisle i Strassburg natten mellan 25 och 26 april 1792, då ännu blott som krigssång ("Chant de guerre de l'armée du Rhin"). Sitt namn fick sången däraf, att den först bragtes till Paris genom en bataljon frivilliga från Marseille (30 juli 1792) och sedermera af samma bataljon sjöngs under angreppet mot Tuilerierna (10 aug. s. å.). Melodiens äkthet har varit mycket omtvistad. Man har velat återfinna den än i en folkvisa från Oberbajern, än i en tysk mässa af Holtzmann, än i ett franskt oratorium "Esther" af Grisons o. s. v. Numera torde få anses konstateradt, att både melodien och orden äro af Rouget de Lisle, hvilket dock icke utesluter möjligheten af tillfälliga reminiscenser i båda. I texten är endast sista strofen (barnens "Nous entrerons dans la carrière") tillagd af annan hand än Rouget de Lisles. Marseljäsen har vid revolutionerna 1830 och 1848 samt under tredje republiken upptagits som Frankrikes nationalsång. Den är öfversatt på svenska af bl. a. K. V. A. Strandberg och E. Fredin. A. L. (E. F-t.) Marser. 1. Lat. marsi (af Mars), italiskt folk af sabellisk stam (se Italiska folk), boende på apenninska högslätten omkring Fucinosjön (se Celano) i mellersta Italien; hufvudort Marruvium (nuv. S. Benedetto). I samnitkriget (under senare delen af 4:e årh. f. Kr.) stodo marserna, som städse voro berömda som tappra krigare, på Roms sida -- vanligen antages, ehuru med orätt, motsatsen -- och slöto 304 närmare förbund med denna stat, men kämpade 91--88 mot Rom i det efter dem benämnda marsiska l. bundsförvantkriget (se Bundsförvanter). Språket, kändt genom några inskrifter, påverkades tidigt af latinet. Se Nissen, "Italische landeskunde" (II: 450 ff.). -- 2. Lat. marsi (af annan härledning), germanskt folk mellan Lippe och Ruhr, deltogo i kampen mot Varus 9 e. Kr., besegrades af Germanicus 16 e. Kr. och försvinna därefter ur historien. Se O. Bremer, "Ethnographie der germanischen stämme". 1--2. H. Sgn. Marseul [-sö'l], S. A. de. Se Mars., sp. 1057. Marsfältet. 1. (Lat. Campus Martius) En åt krigsguden Mars invigd och till vapenöfningar