bestämd plats i Rom (se d. o.). -- 2. (Fr. Champ de Mars) En öppen plats i sydvästra delen af Paris, mellan École militaire och Seine, bildande en regelbunden parallellogram, 1,000 m. i längd, 500 m. i bredd. På Champ de Mars firades den stora förbrödringsfesten 14 juli 1790. Det har sedan dess varit skådeplatsen äfven för andra stora nationella högtider, revyer m. m. samt användts såsom exercisfält. 1867, 1878, 1889 och 1900 höllos där internationella världsutställningar. På M. står Eiffeltornet (se d. o.). -- 3. Härstämmor för vapensyn i det frankiska riket. Se États généraux, sp. 971. Marsföreningen. Se Folkeforening, sp. 752. Marsh [marj]. 1. George Perkins M., nordamerikansk diplomat, filolog, f. 1801, d. 1882 uti Italien, representerade Nord-Amerikas förenta stater 1849-53 vid turkiska och 1861-82 vid italienska hofvet. Han utgaf bl. a. 1838 en öfv. af Rasks isländska grammatik och det kulturhistoriska arbetet Man and natur e (1864), sedan kalladt The earth as modified by human action (jämte ett par andra skrifter utg. 1882 och 1885). 2. Othniel Charles M., nordamerikansk paleontolog, f. 29 okt. 1831 nära Lockport, New York, d. 18 mars 1899 i New Haven, Connecticut, blef 1866 professor i paleontologi vid Yale college i New Haven och 1882 därjämte paleontolog vid Nord-Amerikas geologiska undersökning. Från många expeditioner till Rocky-moun-tainsregionens fossilförande aflagringar hemförde M. så rika samlingar af ryggradsdjur, särskildt af kräldjur, fåglar och däggdjur, att de på detta material byggda arbetena verkat i flera hänseenden omgestaltande på vår uppfattning rörande de nämnda djurgruppernas geologiska historia. Sålunda ha vi att tacka i första rummet M:s arbeten för kännedomen om de s. k. tandfåglarna. Äfven till en annan märklig djurgrupp, Dinosauria (se d. o.), har M. lämnat de viktigaste bidragen. Flertalet af Nord-Amerikas däggdjur ur jura- och kritformationerna har först beskrifvits af honom. Om M. också ej hann med att fullt vetenskapligt utnyttja mera än en del af det rika, af honom insamlade materialet, föreligga dock af hans hand flera arbeten af bestående värde, såsom Introduction and succession of vertebrate life in America (1877), Odontornithes: a monograph ön the exiinct toothed birds of North America (1880),* Dinocerata: a monograph of an extinct order of gigantic mammals (1884) och The dino-saurs of North America (1896). Ett mycket stort antal beskrifningar af hans fynd är publiceradt i "American journal of science and arts". 2. L-e. Marshal [mä'Jl], eng., marskalk (jfr d. o.), titel och ämbete, som i det medeltida Kngland blefvo ärftliga i en efter detta ämbete uppkallad släkt (se nedan) och närmast betecknade ett högt rytteri- befäl. Titeln blef från 1300-talet regelbundet Earl marshal och har sedan 1672 utan af-brott varit ärftlig inom släkten Howard, hvars hufvudman, hertigen af Norfolk, utöfvar detta riksämbetes rent ceremoniella funktioner vid parlamentets öppnande och afslutning, kröningar, kungliga giftermål och begrafningar o. s. v. Englands "earl marshal" är äfven chef för häroldskollegiet (college of arms) med utnämningsrätt därinom. I Skottland fanns ett motsvarande ämbete, Earl marischal, som upphörde att besättas 1716. - Till 1849 fanns en marshal of the king's 1. queen's bench med uppgift att öfva uppsikt öfver vissa fångars bevakning och presidera i "Mar-shalsea court". De kringresande domarna åtföljas i England alltjämt af en judge's marshal, som fordom hade att för domarens räkning upprätta sammandrag af anklagelseakter, försvarstal o. s. v., men numera blott har att upptaga eden af "grand jury" och utöfva en del formella sysslor. Inom armén finnes i större garnisonsstäder och vid trupper i fält en provost marshal, som är chef för den militära polisen. - I Förenta staterna användes benämningen marshal för förbundsdomstolarnas exekutor, som har att öppna och afsluta distrikts-sessionerna, delge stämningar och i allmänhet verkställa domstolens beslut inom distriktet. Dessa tjänstemän tillsättas af presidenten, med senatens samtycke, för 4 år, och pläga äfven ha sig ålagda vissa sysslor inom skatte- eller postväsendet. Extra polismän, som inkallas till tjänstgöring i orostider (i England benämnda "special constables"), få i Förenta staterna namnet "marshals", ech denna ståtliga titel har i några sydliga och västliga stater sjunkit till beteckning för byarnas polismän. V. S-g. Marshal [mä'jl], medeltida engelsk adelssläkt, benämnd efter det inom släkten sedan 1100-talet ärftliga riksmarskämbetet ("earl marshal"). 1. William M., f. omkr. 1146, d. 14 maj 1219, var en af det medeltida Englands ridderligaste krigare. Han tillhörde tronföljaren prins Henriks hof från 1170 till dennes död, 1183, företog sedan en tvåårig korsfararfärd till Palestina och ingick efter återkomsten 1187 i konung Henrik II:s tjänst samt var honom trogen in i det sista under dennes strider mot Henriks son Rikard och Filip II August af Frankrike. M. blef sedan en lika trogen tjänare åt Rikard Lejonhjärta, var en af regenterna i England under dennes korståg och fångenskap (1190-94) samt förvärfvade earlvärdighet och väldiga gods (i Wales, Normandie och på Irland) genom sitt giftennål (1189) med arf-tagerskan till Richard de Clare, earl af P e m-b r o k e och Striguil. Rikard utsåg honom på sin dödsbädd (1199) till slottslofven i Rouen och vårdare af skattkammaren; M. bidrog som sådan väsentligen till Johans ("utan land") erkännande som konung och förblef sedan, trots upprepade slitningar, denne trogen i det längsta. Från 1213 var han Johans högstbetrodde rådgif-vare, gick i april 1215 jämte ärkebiskop St. Langton som Johans sändebud till de upproriske baronerna och hade som sådan betydande andel i de förhandlingar, som ledde till utförandet af magna charta (se d. o.) i juni s. å. Efter Johans död, 1216, utsågs M. till riksföreståndare och den späde