1073 Marshall 1074 konung Henrik IILs guvernör ("rector regis et regni"), bekämpade energiskt Ludvig af Frankrike och dennes anhängare bland de upproriske baronerna samt afslöt med dem och Ludvig efter segern vid Lincoln (20 maj 1217) det fördrag i Lambeth (11 sept. s. å.), hvarigenom inbördeskriget upphörde. Han utfärdade ånyo magna charta och återställde med fast hand den svårt rubbade samhällsordningen. Obrottslig plikttrohet var det förhärskande karaktärsdraget hos M., som med rätta kallats "en af medeltidens ädlaste kri-garstatsmän". Hans grafsten i Temple church i London finnes ännu bevarad. Som earl af Pem-broke och Englands riksmarsk efterträddes M. af sina 5 söner, den ene efter den andre, hvilka alla dogo barnlösa, den yngste 1245. Jfr K. Norgate, "England under the angevin kings" (2 bd, 18S7). 2. William M. d. y., earl af Pembroke och S t r i g u i l, den föregåendes äldste son, d. 1231, var 12"5-12 jämte sin broder Eichard gisslan hos konung Johan för faderns trohet, ställde sig 1215 på de upproriske baronernas sida och utsågs s. å. till en af exekutorerna af magna charta, slöt sig 1216 till den franske prins Ludvigs anhängare, men öfvergick snart till faderns och Henrik IILs parti. Han var en tapper krigare, styrde 1224-26 som "justiciarius" den engelska delen af Irland och var i sitt andra äktenskap förmäld med Henrik IILs syster Eleanor (sedermera gift med Simon af Montfort). 3. Richard M., den föregåendes broder, uppträdde 1233 som ledare för de engelske baronerna mot Henrik IILs franska hofgunstlingar från Poitou, grep i förbund med walesarna till vapen och'bidrog väsentligt till de hatade "poiteviner-nas" förjagande (1434), men blef under dessa strider illa sårad på Irland och dog där i fångenskap, 16 apr. s. å. 1-3. V. s-g. Marshall [mä;Jl], flera städer i Nord-Amerikas förenta stater. 1. (M a r s h a 111 o w n) Stad i lowa, vid lowa river, i ett rikt jordbruksområde. 12,100 inv. (1910). Tillverkning af maskiner, stärkelse och konserver. - 2. Stad i staten Michigan vid Kalamazoo river. 4,370 inv. (1900). Trävaruindustri. - 3. Stad i Missouri. 5,086 inv. (1900). Presbyterianskt college. Saltkällor, boskaps- och spannmålshandel. - 4. Stad i Texas. 7,855 inv. (190.0). Wiley university (upprättadt 1873 af metodister) och Bishop college (1881, baptisternas). _ 1-4. J- F. N. Marshall [märjl], John, amerikansk jurist och statsinan,' f. 1755, d. 1835, började sin bana som officer i Virginias kontingent under frihetskriget, blef lJ81 jurist och vann inom kort rykte som Amerikas främste advokat. I Virginias lagstiftande församling intog M. snart en ledande ställning. 1797-98 vistades han i Paris som en af de tre "commissioners", som presidenten John Adams utsett för att uppgöra vissa stridigheter med Frankrike. 1799 blef M. medlem af kongressens representanthus, var 1800-01 statssekreterare och utnämndes därunder till "chief-justice" (president i Högsta domstolen i Washington); i denna egenskap utöfvade han ett oerhördt inflytande genom sina utlåtanden ang. författningsfrågor. M. författade en biografi öfver G. Washington (5 bd 1804-07, 2:a uppl. 1832). Bland den rikhaltiga litteraturen om M. må nämnas: Magruder, "J. M." (1885). Marshall [mä'Jl], William Ca l der, engelsk skulptör, f. i Edinburgh 1813, d. 1894, studerade i London och Italien samt bosatte sig 1839-i London, där han 1852 blef led. af akademien. Han skulpterade idealfigurer och porträttstatyer, de förra berömda för sin gratie, t. ex. Kärlekens första hviskning (1845), Hvilande danserska (1846), Zefyr och Aurora (1849), Kristna martyrer (1871) och Den förlorade sonen (1877). Af statyer har han utfört Robert Peel (Manchester),. Jenner (Kensington-parken), spinnmaskinens uppfinnare Crompton (Bolton), Wellington i S. Paulskyrkan (London) m. fl. (G-g N.) Marshall [mä'{l], Alfred, engelsk nationalekonom, f. 26 juli 1842 i London, blef 1868 föreläsare i moralvetenskap vid Cambridges universitet, 1877 rektor för "university college" i Bristol, verkade 1884-85 som föreläsare i nationalekonomi i Oxford och innehade 1885-1908 professur i nationalekonomi vid Cambridges universitet. Han var led. af 1891 års arbetarkommitté. M. har utgifvit bl.-a. Economics of industry (i samarbete med sin fru, 1879, fl. uppl.), standardverket Prin-ciples of economics (bd I, 1890; 6:e uppl. 1910), Elements of economics (bd I, 1892; 4:e uppl. 1908,. ett sammandrag af "Principles"), The new Cambridge curriculum in economics (1903), Memorandum ön the fiscal policy of international trade (1908, ett parlamentariskt "white paper"). Bland M:s tidskriftsartiklar märkes Social possibilities of economic chivalry (i "Economic journal", 1907; ref. af G. F. Steffen i "England och demokratismen", 1909). - M. är en af de allra främste nu lefvande nationalekonomerna, och hans stora syfte är att på den klassiska skolans grundval uppbygga ett universellt ekonomiskt lärosystem. Han följer företrädesvis den deduktiva metoden, men samtidigt tillerkänner han induktionen en så godt som jämbördig roll. Värdet utgör centralpunkten i M:s lärosystem; ingen nationalekonomisk förf. torde före honom ha så konsekvent och harmoniskt spunnit sin framställning kring värdeteorien. I fråga om värdets bestämmande intar M. en mellanställning mellan Ricardo och den klassiska produktionskostnadsteorien samt Jevons med dennes gränsnytteteori. Produk-tionsköstnadsprincipen och gränsnytteprincipen äro för honom beståndsdelar af en och samma, allt-behärskande lag om tillgång och efterfrågan. I öfverensstämmelse med denna ståndpunkt utvecklar han sin prisbildningslära, 'som innefattar en skarpt och noggrant genomförd analys af tillgång och efterfrågan, samt karakteriserar resultatet af dessa båda funktioners förhållande till hvarandra under dels långa, dels korta perioder. I detta sammanhang utformar han, i viss anslutning till de klassiske nationalekonomerna, de två begreppen marknadsvärde - vid den tillfälliga jämvikten mellan tillgång och efterfrågan - samt normalvärde - vid den stabila jämvikten mellan normal tillgång och normal efterfrågan, till hvilket jämviktstillstånd marknadens rörelser tänkas i längden sträfva. En hufvudpunkt i M:s värdelära är, att en nyttighets värde med tiden tenderar att öfverensstämma med dess produktionskostnad, d. ä. gränskostnad