1095 Martebo-Martellato 1090 föreningen) samt med råd och dåd deltagit i de konserter med svenskt program, som sedan 1908 gifvits i flera tyska städer (Karlsruhe, Dortmund, Bielefeld, Altona, Berlin, Darmstadt, Barmen) och hittills kulminerat i svenska musikfesten i Dortmund 1912, den första svenska musikfest på utländsk mark. - Om M a r t e a u-fonden se Konsertföreningen. E. F-t. Martebo, socken i Gottlands län och Gottlands norra härad. 2,696 har. 397 inv. (1911). M. bildar med Lummelunda ett pastorat i Visby stift, Norra kontraktet. Martebo myr, den största af Gottlands myrar, 3,638 har, i Martebo m. fl. socknar. Redan 1846 fastställdes af K. M:t plan för dess utdikning, och arbetet påbörjades, sedan statslån erhållits, och fortgick några år, men till följd af flera myr-lottegares motstånd och andra omständigheter af-stannade detsamma, sedan likväl genom vattnets obehindrade aflopp och vattennivåns sänkning den fördelen vunnits, att myrlaggen och närmast kringliggande fastmark befriats från besvärande syra. Genom den under senare tiden vunna erfarenheten om myrjords förmåga att genom lämplig gödsling frambringa rik skörd väcktes på 1880-talet ånyo uppmärksamheten på detta vidsträckta odlingsfält med dess förträffliga jord, och sedan ny plan för utdikningen fastställts och ett lån på 100,000 kr. från odlingslånefonden erhållits, börjades 1892 utdikningen genom A.-b. Martebo myr och var fullbordad 1894. Bolaget, som af myren egde 1,900 har, hvaraf det odlade 1,100 har på 1890-talet, måste 1904 träda i likvidation, hvarefter större delen af dess egendom såldes till ett nytt bolag, Skares a.-b. Wbg. Martel de Janville [martä'1 de jävi'1], Sibylle Gabrielle Marie-Antoinette de R i-quetti de Mirabeau, fransk författarinna, känd under pseudonymen G y p, f. 1850 på slottet Koetsal i Morbihan, Bretagne, härstammande från en broder till Mirabeau, gifte sig 1869 med gref ve Martel de Janville. Hennes första skisser och dialoger, satiriska skildringar ur det mondäna parislif-vet, offentliggjorda i "La vie parisienne" och "Revue des deux niondes", väckte stort uppseende på grund af sitt spirituella och verklighetstrogna skild-rinp-ssätt. Hon har sedan offentliggjort ett sjuttiotal volymer, noveller och romaner, hvilka gjort henne berömd som skildrare af lyxen och korruptionen i Paris' högsta klasser. Hennes styrka som författarinna ligger i hennes intima kännedom om den samhällsklass hon själf tillhör, hvilken hon skildrar med fantasi, spefull humor och ofta bitande kvickhet samt med långt större trohet, än fallet plägar vara i budoarromanerna. Hennes typer af Paulette, Loulou och den lille Bob, af det bortskämda barnet, den brådmogna flickan, den unga hustrun m. fi. äro nästan klassi- ska och återspegla vissa drag i 1800-talets sociala fysionomi. I dialogen återger hon det naturliga samtalsspråkets alla egenheter med dess jargong och argot utan att därför förfalla till tråkighet eller tyngd. Det vanliga temat i hennes skildringar är faubourgens underkastelse under penningaristokratien. Under senare år ifrig patriot och antisemit, har hon verksamt deltagit både i boulangis-nien och Dreyfusaffären och särskildt i den senarö uttalat sig med stor våldsamhet. Bland hennes i bokform utgifna arbeten kunna nämnas: Petit Bob (1882), Autour du mariage (1883; bland hennes berömdaste), Ce que jemme veut (s. å.), Plume et poil (1884), Le monde å coté (s. å.), Sans voiles (1885), Autour du divorce (1886), Dans Vtrain (s. å.), Joies conjugales (1887), Mademoiselle Loulou (1888), Bob au solon (s. å.), Mademoiselle Eve (1889), Ohé! Les psychologues (s. å.), Véducation d'un prince (1890), O province! (s. å.), Une elec-tion å Tigre-sur-Mer (s. å.; berör Boulangeraffä-ren), Un råte (1891), Une passionnette (s. å.), Mariage civil (1892), Ces bons docteurs (s. å.), Monsieur le duc (1893), Madame la duchesse (s. å.), Du haut en bas (s. å.), Le mariage de chiffon, ett af hennes bästa arbeten (1894), Leurs dmes (1895), Le coeur d'Ariane (s. å.), Le bonheur de Ginette (1896), Totote (1897), Le baron Sinai (s. å.V, antisemitisk, Lune de miel (1898), Israel (s. å.); Journal d'un grinchu (s. å.; mot Dreyfus), L'en-trevue (1899), Les jemmes du colonel (s. å.; riktad mot Dreyfusförsvararen Picquart), La paix des champs (1900), Trop de chic (s. å.), Le friquet (1901), La fée (1902), Un mariage chic (1903), Un ménage dernier cri (s. å.), Maman (1904) och Le coeur de Pierrette (1905). - Af hennes romaner dramatiserades Autour du mariage (1883) och Mademoiselle Eve (1895) i samarbete med Cré-mieux, men spelades utan framgång. Bättre lycka gjorde Le friquet (1904), den rörande berättelsen om en liten lindanserska, dramatiserad i samarbete med Willy. 1900 gick genom pressen ett rykte, att M. blifvit vansinnig. Att hon genomgått en kris antyder i hvarje fall en händelse, som inträffade 1901 under nationalisternas strid för kommunalvalen i Paris och väckte stort uppseende. Det berättades nämligen, att hon på grund af sin politiska ståndpunkt blifvit med våld bortröfvad eller utsatt för ett groft skämt, men fast en utför-lig berättelse offentliggjordes om rånet och hennes äfventyrliga flykt, blef händelsen aldrig uppklarad. Till sv. öfversattes 1895 "Ett litet kärleksdrama".- Jfr Lemaitre, "Impressions de théåtre" (I, IV, IX, 1888-96),.A. France, "La vie litté-raire" (II, III, IV, 1890-92), och Faguet, "Pro-pos littéraire" (I, 1902-04). J-M. Martelé (af fr. marteler, uthamra, drifva), tekn., ytbehandling med puns af gjutet guldsmedsgods. Behandlingssättet, som kommer från Kina och Japan, är ganska verkningsfullt. Det gör intryck, som om kärlet vore uppdrifvet för hammare, men utförés med puns och ger friskhet åt ytan; det kan med fördel antingen ersätta eller höja en ornamental ytornering. Marte'Il, Karl. Se Karl M a r t e 11, sp. 1065. Martelläto [-tå], it., mus., "hamradt", med stor kraft anslaget stackato (armstackato) i piano-