musik; med yttersta stråkspetsen utfördt stackato å stråkinstrument. -- Martellement [-tälmä'], fr., mus., på harpan det upprepade angifvandet af samma ton. ^{A. L.}* Martelli, Pietro Jacopo, italiensk skald, f. 1665, d. 1727, gjorde sig känd framför allt inom dramatiken, där han var den förste italienare, som försökte öfverflytta till Italien det franska pseudoklassiska dramat i Corneilles och Racines anda. Sina ämnen hämtade han dels från Grekland (Alceste, Ifigenia in Tauride), dels från Rom (Quinto Fabio, Cicero, Proculo), dels från Orienten (Perselide), äfven i stil med de franska förebilderna. M. hade en ganska medelmåttig dramatisk begåfning och har blifvit känd mest genom det af honom i tragedien använda versmåttet, den redan af Ciullo d'Alcamo brukade förlängda fjortonstafviga alexandrinen, som efter M. erhöll namnet versi martelliani. M. var äfven en produktiv förf. af episka dikter, satirer m. m. ^{H. N.} Martello-torn (it. martello, eg. hammare), befästningsk., kallas ett slags små runda fästningstorn, som under Karl V:s tid uppfördes på Sardiniens och Corsicas kuster till skydd mot sjöröfvare. Dylika torn byggdes jämväl i början af 1800-talet på Englands kuster för att betrygga dessa mot en befarad landstigning af Napoleon. Dessa voro helt små, af cirkelrund eller elliptisk grundform med 12 à 20 m. tvärlinje och omkr. 10 m. höjd samt afdelade i två våningar. Ofvanpå det platta taket, i skydd af endast ett muradt bröstvärn, stod bestyckningen, som utgjordes af högst 4 kanoner, hvilkas uppställning medgaf stor sidoriktning. ^{O. A. B.}* Marten, kommun i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), 5 km. v. om Dortmund. 11,613 inv. (1910). Stenkolsgrufvor, tillverkning af bergverks- och hyttemaskiner, koks- och tegelbränning. ^{J. F. N.} Martène [-tän], Dom Edmond, fransk lärd, f. 1654, d. 1739, tillhörde den berömda och om vetenskapen så högt förtjänta Maurus-kongregationen (Congrégation de S:t Maur) af benediktin-orden och genomforskade i dess tjänst en mängd kyrko- och klosterarkiv inom och utom Frankrike för att samla material till en ny "Gallia christiana". Hans förnämsta arbeten äro Commentarius in regulam sancti patris Benedicti (1690), De antiquis monachorum ritibus (2 bd, s. å.), De antiquis ecclesiæ ritibus (3 bd, 1700--02), Thesaurus novus anecdotorum (1717), Voyage littéraire de deux religieux de la congrégation de Saint-Maur (s. å.), Veterum scriptorum et monumentorum etc. amplissima collectio (9 bd, 1724--33) och Annales ordinis Sancti Benedicti (1739). (^{J. C.}) Martens, holländsk bataljmålare. Se Marssen. Martens. 1. Georg Friedrich von M., tysk författare i folkrätt, urkundsutgifvare, f. 1756 i Hamburg, d. 1821 i Frankfurt am Main, blef 1783 professor i natur- och folkrätt i Göttingen, var 1808--13 statsråd i konungariket Westfalen, från 1813 kungligt hannoverskt geheime kabinettsråd och 1816 Hannovers ombud vid Tyska förbundsdagen. M. tog ett betydelsefullt initiativ till den internationella rättens systematisering och fastställande på historisk grund genom Précis du droit des gens modernes de l'Europe, fondé sur les traités et l'usage (1789; 3:e, tillökade uppl. 1821; ånyo utg., med beriktigande anmärkningar, af portugisen S. Pinheiro-Ferreira 1831 och 1845 samt, med ytterligare värdefulla noter jämte en inledande framställning af folkrättens historia och en systematisk öfversikt af den folkrättsliga litteraturen, af Ch. Vergé 1858 och 1864). Af monumental betydelse är den af M. påbörjade och sedermera af andra fackmän fortsatta publikationen af de europeiska staternas traktatsurkunder ("Recueil Martens"). M. själf utgaf till en början Recueil des principaux traités d'alliance, de paix etc. depuis 1761 jusqu'à présent (7 bd, 1791--1801, med 4 supplementband 1802--08; 2:a uppl. 1817--35 i 8 bd, de 4 sista reviderade af M:s brorson Karl v. M.). Därpå följde en ny serie, Nouveau recueil de traités d'alliance, de paix etc. depuis 1808 jusqu'à présent (14 bd, 1817--39, de 4 första utg. af M., de följande successive af Karl v. M., Fr. Saalfeld och Fr. Murhard, hvilken sistnämnde 1839--42 äfven utgaf 3 bd "Nouveaux supplements au Recueil de traités", samt ett register i 2 bd). Från 1843 finnes en tredje samlingsföljd, Nouveau recueil general de traités etc. i 20 bd, hvilken omfattar tiden 1840--74 och hvars utgifvare varit Fr. och K. Murhard, J. Pinhas, K. Samwer och J. Hopf. Sedermera har verket fortsatts i en 2:a serie af J. Hopf och F. Stoerk med 35 bd för tiden till 1908 och en 3:e serie för tiden därefter, utgifven af H. Triepel. En Table générale öfver det dittills utgifna af "Recueil Martens" utkom 1875 och till andra seriens 25 första bd 1900 samt till hela denna serie 1910. -- 2. Karl von M., friherre, den föregåendes brorson, f. 1790, d. 1863 i Dresden som storhertiglig weimarsk ministerresident, trädde i farbroderns fotspår bl. a. som fortsättare af dennes storartade urkundssamling (se ofvan). Han utgaf dessutom bl. a. Le guide diplomatique. Précis des droits et des fonctions des agens diplomatiques et consulaires (5:e uppl., bearb. af Geffcken, 1865) och Recueil manuel et pratique de traités (etc.) depuis l'année 1760 (7 bd, 1846--57, tills. med baron F. de Cussy). -- 3. Friedrich Fromhold von M., f. 27 aug. 1845 i Pernau, d. 20 juni 1909 i Walk (Livland), rysk rättslärd och diplomat, blef 1873 professor i statsvetenskap i Petersburg och var samtidigt ständig medlem af utrikesministeriet samt var flera gånger rysk delegerad vid internationella konferenser, t. ex. vid Bruxelleskonferensen 1874, hvartill han uppgjorde planen, och vid andra fredskonferensen i Haag 1907. M:s största betydelse ligger i den insats han gjort till främjande af en fredlig och rättslig reglering af de internationella förhållandena och den andel han otvifvelaktigt haft både i de ryska initiativen till de s. k. fredskonferenserna i Haag och i utarbetandet af där framlagda förslag liksom i hans arbete för skiljedomsidéns praktiska förverkligande i ett flertal tvister M. visade sig i de fall, då han själf verkat som skiljedomare eller eljest haft inflytande på en skiljedom, ega en lycklig förmåga att träffa det riktigaste, men var i allt, som rörde Rysslands rätt och intresse, städse i främsta rummet ryss. Äfven som folkrättsförfattare vann M. ett berömdt namn, om än hans synpunkter