Mijntenhoffs gods vid Reval, d. 1786 i Finland, studerade i Sverige vid flera tillfällen, blef Linnés lärjunge och utsändes 1758 på hans förord af Vet. akad. som deltagare i en af Grönländska kompaniets i Göteborg fångstfärder i Norra polarhafvet. M. är därigenom den förste skandinaviske ishafs-forskaren. Dock fick han blott några timmar vistas i land vid Spetsbergen. 1759-60 gjorde han zoologiska och botaniska samlingar vid Norges västkust (kring Bergen). M. berömdes af Linné som "flitig och kvick". Naturvetenskapliga afh. af M. äro tryckta i Vet. akad:s handl. 1758-80. 3. Karl Roland M., sonsons son till M. 1, teolog, universitetslärare, f. 17 okt. 1843 i Stockholm, blef student i Uppsala 1862, filos, doktor 1869, prästvigd 1871 och komminister i Helga trefaldig-hetsförsamling i Uppsala 1872, utnämndes 1878 till kyrkoherde i Össeby-Garn, hvilket pastorat han tillträdde först 1882, blef 1883 assistent vid teol. fakulteten i Uppsala samt var 1901-09 professor i pastoralteologi där och kyrkoherde i Gamla Uppsala. Det för M:s af stark själfständighet präglade åskådning mest utmärkande är den stora betydelse han för klargörandet af den andliga verkligheten tillmäter användandet af bilder, genom hvilka den djupa motsvarigheten mellan naturens och andens värld kommer till synes ("typologisk metod"). Genom detta förfaringssätt afser han ock att vid predikan och kristendomsundervisning vinna ökad åskådlighet. Bland M:s många skrifter märkas Om Concordieformelns evangelii-begrepp (1887; 2:a uppl. 1905), Hvarföre genom parabler? (1892), Luthers lilla katekes, etiskt belyst (1896), Om of vert y g ande element vid kyrklig undervisning (1899), Om tro, troslif och trosmöjlig-het från praktisk-teologisk synpunkt (s. å.), Praktisk ordning i praktisk teologi (s. å.; 2:a uppl. 1905), Efter typologisk metod. 1. Sextio elementära predikningar öfver Jesu liknelsetal (1900), 2. Sextioen elementära predikningar öfver valda evan-geliiperikoper (1901), Sveriges första svenska mässa (s. å.) och Verbalinspiration eller religiös intuition? (1905). 4. Hugo Vilhelm M., den föregåendes kusin, f. 1 okt. 1849 i Stockholm, d. där 14 nov. 1899, universitetslärare, ämbetsman, blef 1868 student i Uppsala, där han 1880 promoverades till juris doktor på afh. Om ackord i konkurs enligt svensk rätt och blef docent i svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt. Han blef t. f. byråchef i Generaltullstyrelsen 1882, expeditionschef i Civildepartementet 1887 samt generaldirektör och chef för Landtmäteristyrelsen 1895. 5. Erik David Valdemar M., broder till M. 3, advokat, kommunalman, f. 11 maj 1856 i Stockholm, blef student i Uppsala 1874, aflade där 1877 hofrättsexamen, blef 1882 vice häradshöfding och är sedan 1889 auditör vid Flottans station i Stockholm. Hans hufvudsakliga verksamhet som jurist har dock varit inom advokatyrket. Mångårig delegare i 0. Wallins advokatbyrå, har han förvärfvat anseende som en synnerligen framstående affärsjurist. En af Sveriges advokatsamfunds grundläggare 1887, blef han 1896 styrelsemedlem där och dess vice ordf. samt är sedan 1904 dess ordf., hvarjämte han varit Stock-holmsafdelningens ordf. 1897-1910. Som stadsfullmäktig, sedan 1905, har han intagit en bemärkt ställning och anlitats för flera maktpåliggande uppdrag. Han är sedan 1909 led. af beredningsutskottet och har som medlem af, sedan 1908 ordf. i inkorporeringsnämnden och särskildt som underhandlare verksamt bidragit till förslagen om inkorporering af Brännkyrka (genomfördt), Bromma, Solna m. fl. grannkommuner. Därjämte har han 1907-09 varit ordf. i styrelsen för Stockholms arbetsförmedling. 1906--08 var M. riksdagsman för Stockholm i Andra kammaren, tillhörde liberala samlingspartiet och var 1907 och 1908 ordf. i tillfälliga utskottet n:r 3. M. har dessutom varit medlem af kommittéerna för ny konkurslagstiftning 1907-11 och rör. vissa regementens förläggningsorter (1911) samt är sedan 1903 led. af k. Försäkringsinspektionen. 6. Fredrik Robert M., broder till M. 4, konstindustrien samlare, kännare särskildt af orientalisk konst och kultur, f. 8 maj 1868 i Stockholm, filos, doktor i Wien 1899, var e. o. amanuens vid Statens historiska museum 1890-1902 och drogman vid svenska beskickningen i Konstantinopel 1904-08. Han är f. n. bosatt i Florens. M. har gjort sig känd genom de intressanta och rika samlingar af orientalisk konstindustri, som han med insikt och djärfhet hopbragt under vidsträckta och långvariga resor (till Sibirien 1891-92, Europeiska Ryssland, Kaukasus och Central-Asien 1894 -95, Egypten, Mindre Asien och Turkiet 1895 -96, Ryssland, Turkiet m. fl. länder med statsanslag 1898-1903 för uppsökande af svenska minnen, under de senare åren ständiga resor i Europa, Mindre Asien och Egypten). M:s tidigare samlingar ha delvis öfvergått till Nationalmuseum, Riksmuseets etnografiska afdelning och enskilda samlare (professor Hj. Sjögren, direktör K. R. Lamm m.fl.). De voro till sina betydligaste delar exponerade vid Stockholmsutställningen 1897 i en särskild paviljong. M:s sedermera gjorda samlingar, bland hvilka märkas sasanidiska metallkärl, egyptisk keramik från alla åldrar, värdefulla arabiska och persiska manuskript och miniatyrer (de äldsta från 700-800-talen), bokband, orientaliska äldre mattor och andra textilier, jordfunna kinesiska bronser, seldschukiska smycken, voro till en del utställda vid den stora muhammedanska konstutställningen i Munchen 1910, för hvilken M. var kommissarie och till hvilken han äfven, jämte Burkel och professor Fr. Sarre, uppgjort planen. Bland M:s arbeten märkas L'äge du bronze au musée de Mi-noussinsk (1893), Möderne keramik von Centralasien (1897), Sibirica (s. å.), Thiiren aus Tur-keslan (s. å.), Morgenländische stoffe (s. å.), Figur ale persische stoffe 1500-1650 (1899), Svenska kungl. gåfvor till ryske zaren 16å7-1699. Silfver-skatten i kejs. skattkammaren i Moskva(s.å.),Ältere kupferarbeiten aus dem Orient (1902), A history of oriental carpets before 1800 (1908; ett praktverk med utsökta färgtryck och med text, behandlande äfven orientalisk konst i allmänhet), där förf. söker genom jämförelser med andra alster af orientalisk konst uppgöra en kronologi för mattorna samt närmare bestämma deras tillverkningsorter. Jämte Sarre har M. 1912 utgifvit ett ståtligt planschverk med text öfver den muhammedanska konstutställningen i München 1910. Ett större