och finhet behandlade. Med midten af 1790-talet begynte han, i likhet med brodern, etsa konturteckningar af Stockholmsutsikter m. m., som han sedan med mycken skicklighet behandlade som akvareller och flitigt afsatte. 1805 började han utarbeta dessa och liknande teckningar i akvatinta, och hans stora verk Svenska vuer, innefattande 46 olika utsikter, såg sålunda småningom dagen. Detta praktverk (hvars plåtar nu förvaras i Nationalmuseum) visar M. på höjden af hans färdighet som tecknare och akvatintagravör samt är synnerligast märkligt för den mjukhet och omväxling, som konstnären förstått förläna den eljest något entoniga tekniken. Ett vackert prof på sin skicklighet hade M. f. ö. lämnat i några planscher, som han utfört för Skjöldebrands stora praktverk "Voyage pittoresque au Cap Nord" (1801--02). Jämte sina vyer medhann M. åtskilliga andra serier och enstaka blad, såsom Svenska hof- och ordensdräkter (10 blad), Svenska provinsdräkter, efter Hilleström (10 blad), porträtt af Napoleon Bonaparte, Kronprinsen Karl Johan, Karl Johan jämte Desideria, M. Lehnberg, M. Wallenstråle, Myhrman m. fl. för att blott anföra några få af de till nära 100 uppgående personbilderna af hans hand. Af hans ej få bokillustrationer ha under M. 1 nämnts vinjetterna till "Bacchi tempel" (1783) m. fl. efter broderns teckningar. M. var led. af Målar- och bildhuggarakademien. 3. Fredrik Erik M., son till M. 1, kopparstickare, f. 1776 i London, d. 5 mars 1854 i Stockholm, följde fadern till Sverige och blef hans lärjunge i gravyr samt konstakademiens och professor Hilleströms i teckning och målning. Huru långt M. hann som målare, är ej kändt. Däremot eger man af hans hand en del blad i gravyr, som visa, att han följde faderns blandade maner tämligen osjälfständigt och utan högre begåfning. Utom porträtt af E. Martin och Desprez efter Sergel utförde han efter taflor af Hilleström: Skåningar, Smålänningar, Ett sällskap, som profiterar af värden, Klubb, Krogen m. fl., i hvilka fadern sannolikt haft andel. M. öfvergaf sedan konsten och egnade sig åt snickaryrket. 4. Elias Fredrik M., son till M. 3, målare, f. 1804, d. 27 juli 1854, slog sig ned som "artist och målarmästare" i Nyköping. Han tecknade och utförde på sten bl. a. en utsikt af Kalmar. 1--4. ^--rn.* Martin, Alfhild Teresia. Se Agrell, A. T. Martin, Christoph Reinhard Dietrich, tysk rättslärd, f. 1772 nära Göttingen, d. 1857 i Gotha, verkade vid Göttingens och från 1805 vid Heidelbergs universitet samt var 1816--42 öfverappellationsrättsråd och professor i Jena. Han var den måhända mest framstående processrättsläraren i Tyskland under 1800-talets förra hälft och sökte bygga sin vetenskaps utbildning på grundvalen af den historiskt gifna lagstiftningen. Hans förnämsta arbeten äro Lehrbuch des teutschen gemeinen burgerlichen prozesses (1800; 13:e uppl. 1862) och Lehrbuch des teutschen gemeinen criminalprozesses (1812; 5:e uppl., utg. och till en del författad af J. D. H. Temme, 1857). (^{E. K.}) Martin [-tä'], Louis Aimé, fransk skriftställare, f. 1782 i Lyon, d. 1847 som konservator vid S:te Geneviève-biblioteket i Paris, åtnjöt i sin ungdom Bernardin de Saint-Pierres vänskap, gifte sig med hans änka, skref hans äreminne (1820) och sökte bilda sin stil efter dennes. M. skref flera böcker för ungdom, bl. a. Lettres à Sophie sur la physique, la chimie et l'histoire naturelle (2 bd, 1810; flera uppl.) och vann Franska akad:s pris för Éducation des familles (1834, 4:e uppl. 1847; "Familjmödrars uppfostran", 1841, 4:e uppl. 1861). Vidare märkes af honom Plan d'une bibliothèque universelle (1837). Martin. 1. Eduard Arnold M., tysk läkare, f. 1809 i Heidelberg, d. 1875 i Berlin, blef med. doktor i Göttingen 1833, e. o. professor i obstetrik i Jena 1837, ord. professor där 1846 och i Berlin 1858. M. var en mycket framstående obstetriker och gynekolog och utgaf många arbeten inom sitt fack. -- 2. August Eduard M., den förres son, tysk läkare, f. 1847 i Jena, blef med. doktor i Berlin 1870, docent i obstetrik och gynekologi där 1876 och professor i Greifswald 1899. Äfven han har utöfvat en omfattande vetenskaplig verksamhet. l--2. ^{R. T--dt.} Martin [-tä'], Bon Louis Henri, fransk historiker, f. 20 febr. 1810 i S:t Quentin, d. 14 dec. 1883 i Paris, började sin litterära bana 1830 med romanen Wolfsthurm, som snart efterföljdes af flera andra <img r>

historiska romaner. Inom kort uppgjorde han tills. med P. Lacroix ("Bibliophile Jacob") planen till en stor fransk historia, delvis bestående af utdrag ur äldre krönikor och historiska arbeten, ett verk, som han emellertid fick ensam utarbeta och som blef hans egentliga lifsgärning, Histoire de France (15 dlr, 1833--36). Ungefär samtidigt utarbetade han jämte Lacroix Histoire de la ville de Soissons (2 bd, 1837--38). M. omarbetade senare flera gånger sin "Histoire de France" efter en större plan (4:e uppl. i 17 bd, 1861--65; en förkortad illustrerad uppl. under titeln Histoire de France populaire utgafs i 7 bd 1867--85). M:s "Histoire de France" är en prydnad för den franska litteraturen och utmärkes af (i fråga om den nyare tiden) grundlig forskning samt af sanningskärlek, klarhet och god stil. Många utmärkelser kommo också M. till del. Han erhöll flera stora akademiska pris och blef efter februarirevolutionen 1848 lärare i nyare tidens historia vid Sorbonne, en plats, som dock fråntogs honom efter Napoleons statskupp 2 dec. 1851. Franska akad. kallade honom 1878 till led. efter Thiers. Under Paris' belägring var M. mär i ett arrondissemang i Paris, valdes 1871 till medlem af nationalförsamlingen, där han, alltifrån sin ungdom en uppriktig republikan, slöt sig till vänstern, och blef 1876 senator. Utom ofvannämnda arbeten författade M. en mängd tidskriftsuppsatser och större verk, bland hvilka må nämnas De la France, de son génie et de ses destinées (1847), La Russie et l'Europe