1135 Martorn-Marulic sällsynt, ligger till grund för italienska öfv. 1538, 1566 och 1611 och för franska (af Caylus) 1737 och 1775. Ad.H-n. Martorn, bot. SeEryngium. Martos [ma'rtåsj, stad i spanska prov. Jaén (Andalusien), 25 km. s. v. om Jaén. 17,078 inv. (1900). Vinodling. M. anses vara iberernas Tucci, som befästes af romarna och kallades Colonia Augusta Gemella. (J. F. N.) Ma'rtos, Ivan Petrovitj, rysk skulptör, f. 1752, d. 1835, blef 1764 lärjunge vid konstakademien i Petersburg och erhöll 1773 resestipendium till Rom, där han studerade för R. Mengs. Efter sin återkomst hem blef han led. af akademien och 1814 dess rektor. Han utförde minnesvårdar öfver storjurstinnan Alexandra, i Pavlovsk, öfver kejsar Pauls gemål, furst Potemkin i Cherson och skalden Lomonosov i Archangel. Hans mest populära verk är dubbelstatyn öfver hjältarnaMinin och Posjarskij i Moskva. (G-g N.) Ma'rtszen, holländsk bataljmålare. Se Mars-sen. Martucci [-k/tji], G i u s e p p e, italiensk tonsättare, f. 1856 i Capua, d. 19C9 i Neapel, utbildades vid konservatoriet i Neapel samt blef 1886 direktör för Liceo musicale i Bologna och 1902 för konservatoriet i Neapel. Han åtnjöt mycket anseende som dirigent, pianist och af den nyare tyska musiken starkt påverkad, högtsträfvande kompositör. Här må nämnas hans pianokonsert, en fantasi för två pianon, 2 symfonier (den i D moll introducerad i Stockholm 1910) och pianokvintett. E- F-t. Ma'rty, Anton, österrikisk psykolog, f. 1847 i Schwyz, professor i Prag, tillhör Brentanos skola och har egnat sig särskildt åt språkpsykologien. Af hans arbeten må särskildt framhållas Die frage nach der geschichtlichen entwickelung des farben-sinnes (1879), Untersuchungen zur grundlegung der allgemeinen grammatik und sprachphilosophie (I, 1908) och Zur sprachphilosophie (1910), ett arbete om kasusteorierna. s~e- Marty [-tiJ, Georges Eugene, fransk tonsättare, f. 1860 i Paris, d. där 1908, var elev af Massenet vid konservatoriet, vann 1882 Rom priset och blef 1892 ledare af Pariskonservatoriets ensembleklasser, 1893 tillika kormästare vid Stora operan, 1900 kapellmästare vid Opera comique, 1901 ledare af konservatoriekonserterna och 1904 professor i harmonilära vid konservatoriet. Sedan 1906 dirigerade han äfven "concerts classiques" i Vichy. Förutom pianostycken och sånger komponerade han pantomimen Lysic (1888), orkesterverken Merlin enchanté, Suile romantique, Les sai-sons (svit) m. fl. samt operorna Le duc de Ferrare (1900) och Daria (1905), hvilken talangfullt skrif-na, men veristiskt rafflande tvåaktsopera gafs i Stockholm 1907. E. F-t. Martynia L., bot. Se Martyniaceae. Martyniäceae, bot., växtfamilj af serien Tubi-florce, närmast släkt med Gesneracece, med ett fåtal örter i tropiska och subtropiska Amerika. Blommorna, som äro stora, sitta i klasar, deras märke är irritabelt. Frukten är hård, tvåhornad kapsel. Arter af Martynia och Proboscidea odlas stundom som prydnadsväxter. De rofliknande rötterna af Craniolaria ätas i hemlandet. G. L-m. Martyr (grek. ma'rtyr, vittne), en person, som med kännbara uppoffringar bär vittne om hvad han anser vara sanning, i synnerhet den, som uppoffrar sitt lif hellre än han förnekar sin religion: blodsvittne. I kyrkohistorien nyttjas benämningen martyrer särskildt om dem, som under folkmassornas eller de romerska myndigheternas förföljelser mot de kristne läto sitt lif för sin tro. - Den förste martyren, protoma'rtyr, såsom den katolska kyrkan nämner honom, var diakonen Stefanos, hvilken omkr. år 36 e. Kr. stenades i Jerusalem. I större mängd ledo de kristne martyrdöden först under Nero, hvilken på dem ville skylla den stora branden i Rom år 64 och pinade dem under grymma kval till döds i sin cirkus på Vatikanska berget, pl den plats, som nu intages af S:t Peterskyrkan. Sedan förföljelserna fr. o. m. Trajanus (98-117) mot "den fördärfliga öfvertron" (se Kristendoms-förföljelser) börjat bedrifvas planmässigt och man mot de kristne, som ej ville offra åt kejsarenr tillämpat lagarna om majestätsbrott, ökades martyrernas antal alltmera, ehuru det ingalunda är så ofantligt stort, som den katolska kyrkan uppger i sina martyrologier (se Martyrologium). Naturligtvis ärades de själfuppoffrande blodsvittnenas minne högt af deras trosförvanter. I katakomberna (se d. o.) utmärker ofta ordet martyr deras hyiloställen. Vid dessa firades gudstjänst och utdelades nattvarden. Sedan kristendomen ej längre hade något att frukta af statsmakten, byggdes öfver martyrkryptorna präktiga kyrkor, eller ock fördes martyrernas ben till sådana. Så uppkom småningom en formlig martyrdyrkan, ej sällan en omformning af någon stundom lokal hednisk kult (jfr Semon). Martyrernas dödsdag eller, som de förste kristne med sitt sköna språkbruk sade, deras födelsedag (nataliftia ma'rtyrum) upptogs i kalendern; med ett ord: de ansågos som helgon. Deras lidandes historia bevarades i de s. k. Acta martyrum (se Acta s a n c t o r u m). - Af den bildande konsten framställas martyrerna försedda med attribut, på hvilka de kunna igenkännas. Dessa attribut utgöras i regel af de pinoredskap, med hvilka martyrerna enligt legenden aflifvades. Så t. ex. bär Simon Zelotes en såg, Laurentius ett halster, Katarina ett hjul (måhända en kristlig omdaning af lyckogudinnan på sitt rullande hjul) o. s. v. 3. C. Martyrium, lat., martyrdom, martyrdöd; en martyrs graf; en öfver en martyrs graf byggd eller åt en martyr invigd kyrka. Martyrkonungen (Karl I af Storbritannien). Se Karl, sp. 1016. Martyro!o'gium (af grek. mafrtyr, se d. o., och lo'gös, förteckning) 1. Calendärium sanctö-r u m, lat., förteckning på kristna martyrer och öfriga helgon jämte uppgifter om deras dödsdag och dyrkan, ofta äfven deras lefnadsförhållanden och dödssätt. Det mest omfattande arbete af denna art var det af C. Baronius utarbetade "Martyrologium romanum" (1586; ny uppl., af H. Rosweyde, 1613), hvilket upptog helgon från alla länder. J.Messenius och J. Vastovius ha upprättat svenska martyrologier. Jfr Hagiologium och Menologium. Maruchpasset. Se Kaukasien, sp. 1317. Maru'ffel (fr. maroufle), tölp, lymmel. MaYulic [-litj], Marko, kroatisk skald, f. 1450 i Spalato (Split), d. 1524, författade på latin E van-