är mångsidig: dess viktigaste grenar (efter produktionsvärde) voro 1909 skrädderier (36 mill. doll.), fruktinläggning (5,8 mill., ovanligt litet), metallindustrien (12,8 mill.), tobaksindustrien (10 mill.), maskintillverkning, kvarnrörelse etc. Inalles beräknades 1909 hela dess produktionsvärde till 317,5 mill. doll. Staten har lätta vattenkommunikationer, dessutom 3,484 km. järnvägar (1909). Största staden och den förnämsta hamnen är Baltimore, som 1910 hade 558,485 inv. (43,1 proc. af statens befolkning). Befolkningen steg redan 1820 till 407,350 pers. och var 1900 1,188,044 samt 1910 1,295,346 pers. Af 1900 års folkmängd voro 93,934 inv. födda i utlandet, hvaraf nära hälften i Tyskland och 347 i Sverige (1910 421). 235,064 (19,8 proc.) voro negrer och mulatter. Invånarna äro öfvervägande protestanter, men 35,3 proc. af kyrkomedlemmarna äro katolska. Undervisningen är enligt lag af 1902 obligatorisk för barn mellan 8 och 12 års ålder, men lagen tillämpas knappast mer än i Baltimore. Skolåret är bestämdt till minst 9 månader. Där befolkningen så önskar, undervisas negerbarn i särskilda skolor. Staten underhåller 3 normalskolor och en landtbruksskola (i College Park), men intet universitet. Den lämnar däremot årligt bidrag till Johns Hopkins university i Baltimore, en af unionens förnämsta högskolor, till den medicinska afdelningen och S:t John's college of university of M. i Baltimore samt bekostar 2 friplatser för hvarje grefskap i staten. Enskilda högre läroanstalter inom staten äro Johns Hopkins university (osekteriskt), university of M. (en utvidning af den medicinska skolan i Baltimore med andra fakulteter), Washington coll. (osekteriskt) i Chestertown, New Windsor coll. (presbyt.), Western M. college i Westminster, Morgan coll. (för färgade) i Baltimore, Woman's coll. i Baltimore (alla metodisternas), M:t S:t Mary's coll. i Emmitsburg, S:t Charles coll. och Rock Hill coll. nära Ellicott, Loyola coll. i Baltimore (alla katolska), Peabody institute och flera fackläroverk i Baltimore samt unionens sjökrigsskola i Annapolis. Hit kan ock räknas Enock Pratts bibliotek i Baltimore, grundlagdt 1882 genom en gåfva af 1 mill. doll., till hvilken A. Carnegie nyligen lagt 500,000 doll. -- Författningen är af 1867. Guvernören väljes af folket för 4 år. Representationen, som samlas hvarje jämnt år, består af 27 senatorer, valda för fyra år, så att hälften afgår hvart annat år, och 101 representanter, valda för två år. Ingen präst eller predikant har någonsin varit valbar till någondera kammaren, men i öfrigt äro manliga medborgare valbara, som fyllt 21 år (senatorerna måste vara 25 år), bott i staten 3 år och i valdistriktet minst 1 år omedelbart före valet. Rösträtt tillkommer alla manliga medborgare, som fyllt 21 år, bott i staten 1 år och inom valkretsen 6 månader omedelbart före valet. Undantagna äro personer, som blifvit dömda för stöld eller annat vanärande brott och ej fått nåd, som gjort sig skyldiga till valsvek, samt vansinniga. I kongressen representeras staten af 2 senatorer och 6 representanter. Alla domare (utom fredsdomare) väljas af folket, appellationsdomstolen (court of appeal) för 15 år, men flertalet tjänstemän i förvaltningen utnämnes af guvernören med senatens godkännande. Den beskattade förmögenheten uppgick 1910 till 836,66 mill. doll. -- Statens hufvudstad är Annapolis. Historia. M. förlänades 1632 af engelska konungen Karl I åt sir George Calvert, lord Baltimore. Då denne dog före frihetsbrefvets utfärdande, gafs detta åt hans son, lord Cecil Baltimore, som 1633 afsände omkr. 200 emigranter under ledning af sin broder Leonard Calvert, hvilka skulle kolonisera området. Namnet M. (Terra Mariæ) erhöll det efter Karl I:s drottning Henriette Marie (Mary). Baltimores kolonister voro katoliker, och M. var afsedt att bli en tillflyktsort för engelska katoliker, men redan från början proklamerades och utöfvades fördragsamhet mot andra kristna. Den första lagstiftande församlingen, bestående af alla fria män i provinsen, sammanträdde redan 1635, men i enlighet med frihetsbrefvet var Baltimore egare af jorden och hade alla en suveräns rättigheter. 1688 kom M. under engelska kronans förvaltning, och religionsfriheten upphäfdes. 1714, sedan hufvudmannen för familjen Calvert blifvit protestant, återfick lord Baltimore styrelsen af M. och behöll den till revolutionen 1776. Det ursprungliga frihetsbrefvet afsåg äfven den nuv. staten Delaware och en stor del af Pennsylvania, hvarigenom tvist 1682 uppstod emellan M. och innehafvarna af Penns frihetsbref, hvilken ej slutade förrän på 1760-talet, då den s. k. Mason and Dixon line (se d. o.) bestämdes till gräns mellan M. och Pennsylvania. 28 april 1788 antog M. Förenta staternas författning, och 1790 afträdde det till förbundsregeringen ett område af 60 eng. kv.-mil, där unionens hufvudstad anlades. I inbördeskriget 1861--65 stod det, delvis af tvång, på nordstaternas sida. J. F. N. Maryport [ma^ripat], sjöstad i engelska grefsk. Cumberland, vid kustfloden Ellens utlopp i Solway-viken. 11,897 inv. (1901). Export af järn och stenkol. N. om staden låg ett romerskt fäste, kal-ladt Uxellodunum. (J. F. N.) Marysville [maB;risvil], stad i nordamerikanska staten Kalifornien, vid föreningen af Yuba och Feather river. 3,497 inv. (1901). Bergsbruk (guld) och trädgårdsodling. J. F. N. Mary ville [mäe^ivil], stad i nordamerikanska staten Missouri. 4,577 inv. (1900). Metodistiskt seminarium. Järnindustri. J. F. N. Marzabotto [-tsabå'ttå], by i italienska prov. Bo-logna (Emilia), s. v. om Bologna, vid floden Reno, har en Villa Aria (med betydande konstsamlingar), vid och under hvars grund på 1870- och 1880-talen påträffades rester af en etruskisk stad från 5:e årh. f. Kr. Dess akropolis med rester af tempel låg just under villan. Staden, hvars namn är okändt, hade rektangulär form och var af hufvud-gator delad i åtta kvarter, ö. och n. om den lågo begrafningsplatser, som långt tidigare upptäckts och sedan 1862 varit föremål för systematiska utgräfningar. De flesta liken ha jordats, en del har bränts. Grafvarna äro antingen rektangulära, nedgräfda i jorden och stenlagda eller utgöras af små runda gropar eller stenkistor, öfver graf varna funnos steler eller andra stenmonument. Hufvudsakligen etruskiska föremål ha anträffats, men äfven galliska från stadens yngsta tid på ett graffält s. om borgen. Bland fynden märkas en rad bronsstatyetter (två af bildade nederst å pl. I