1145 Marziale-Masai 1146 till art. Etrusker), smycken af guld, brons- och lerkärl. Jfr Montelius, "La civilisation primitive en Italie", pl. 107-110 och motsvarande text. T. J. A. Marziale [-tsiäle], it., mus., krigiskt, martialiskt. Marzipän. Se Mar si p an. Marzuppini [martsoppmi], Carlo, statssekreterare. Om hans graf vård seDesiderio da Settignano. Marä'ng (fr. meringue), Ägghvitsskum, ett slags bakverk af ägghvita, hvilken vispats med stålvisp till hårdt skum, samt däri inblandadt finsiktadt socker. När en boll af sådan marängmassa gräddas, förvandlas den utanpå till en hårdare, ljusgul skorpa, medan det inre förblir vekt och skummigt. Marängerna kunna ock urholkas och fyllas med glass, kräm, fruktgelé, sylt, färska bär o. d. Mas. Som namn på ett slags kortspel är mas tydligen urspr, namnet Mats, såsom framgår af bi-formen Mjölnar-Matte. Däremot är det ovisst, om samma ursprung föreligger för det i dalmas ingående mas, som i svenska dialekter betyder dels ''långsam, men i arbete duglig karl", dels "storoch grof karl". Snarare kan detta tänkas vara urspr, namnet Måns (äldre Mans), som ofta får betyda "klumpig och trög karl" och ingår i det numera föga brukliga, men förr rätt vanliga dalmans "för-soffad eller drumlig person". Ännu ett annat mas uppträder i uttrycket "det var inte mas", d. v. s. klent, obetydligt, där man snarast tänker på Mats, eftersom i tyskan Matz brukas om en oduglig stackare. Jfr Noreen i "Språkvetenskapliga sällskapets förhandlingar" (1882-85, s. 108), och Hjelmqvist, "Förnamn och familjenamn" (s. 202 ff.). Ad. N-n. Mas, Alphonse Simon, fransk pomolog, f. 1817 i Lyon, d. 1875 i Bourg, författade några af de bästa pomologiska arbetena inom den franska litteraturen, nämligen Le verger (8 bd, 1865-73) och Pomologie générale (12 bd, 1872-83). Masaccio [-sa'ttjå], skämtnamn i st. f. T o inni a s o di Ser Giovanni Guidi da Castel S. Giovanni, italiensk målare, en af målarkonstens största nyskapare, f. 1401 i S. Giovanni vid Florens, d. 1428 i Eom. Hans första kända verk äro freskerna i ett kapell i kyrkan S. Cle-mente i Kom, hvaribland må nämnas en storartad Golgatabild. Redan där röjer sig en ny tid genom den gripande storstilade kompositionen, genom gestalternas och rummets öfvertygande verklighet. Genom dessa egenskaper är det äfven som målarens mognaste arbeten, freskerna i Bran-caccikapellet vid S. Maria del Carmine i Florens, intaga en särställning i konstens historia. Med utomordentligt herravälde öfver form och uttryck skildras i dessa väggbilder syndafallet och utdrifvandet ur paradiset (se fig. 2) - en framställning af skakande psykologisk Fig. 1. Masaccio, efter själf- porträtt å en bland freskerna i Brancaccikapellet. Fig. 2. Utdrifvandet ur paradiset, freskomålning af Masaccio. kraft - samt scener ur Petrus' legend, rika, men ändock välberäknadt enkla och sammanhållna. M. lägger ej hufvudvikten vid naturalistiskt utförande eller roande dekorativa infall, utan vid utnyttjandet af den plastiska formgifningen, det rumsdanande perspektivet och det illusionsgif-vande ljuset, alla dessa medel dock ställda i det mäktiga själsinnehållets tjänst. Hans sätt att fatta uppgifterna förblef enastående i 1400-talets måleri ända fram till den näste store förnyaren, Lionardo da Vinci. En lärjunge som Filippo Lip-pi har endast delvis tillgodogjort sig M:s konstnärliga landvinningar. - Utom de nämnda freskoföljderna finnes af M. en freskobild med treenigheten i kyrkan S. Maria Novella i Florens (med ypperligt, af Brunellesco inspireradt arkitekturperspektiv) samt några stafflibilder i akademien i Florens, museerna i Neapel och Berlin. Ang. M:s förhållande till M a s o-lino se denne. Se A. Schmarsow, "M.-studien" (5 dlr, 1895-99). A. L. R. Masada, en af makkabéerna anlagd, af Herodes den store ännu mer befäst och till ett stort krigsmagasin inrättad bergfästning i Palestina, på en brant klippa 519 m. öfver Döda hafvet, vid västra stranden af detta. Under romarnas krig med judarna var M. ett af de senares starkaste stöd och intogs, efter ett hjältemodigt försvar, af L. Flavius Silva i apr. 73. Ruinerna, dels från Herodes' tid, dels från senromerska tiden, dels från korsfararnas tid, kallas es-Sebbe. (J. F. N.) Masafuera [-f wä'ra], ö. SeJuanFernån-d e z. Masaga'n 1. M a z a g a n (arab. el-Bridscha, "det lilla fästet", 1. el-Djedida, "den nya"), hamnstad i Marokko, under 33° 16; n. br., vid en vik n. ö. om Kap Blanco. Omkr. 12,000 inv., hvaraf 1U judar och 400 européer. Det är Marrakeschs hamn och har en sammanlagd ut- och införsel af omkr. 12 mill. kr. värde. M. anlades 15C6 af portugiser, som uppförde ännu kvarstående väldiga murar af huggen sten, och uppgafs af dem 1769. (J- F. N.) Masahiro, A b e, japansk statsman. Se bd XII, sp. 1493. Masai (Mäss a i), ett i östra Ekvatorial-Afrika (Brittiska och Tyska Öst-Afrika) mellan 35° och 37° ö. lgd från ekvatorn till 5° s. br. bosatt folk, som räknas än till negerfolken, än till en särskild af Muller m. fl. uppställd grupp, fulasande (nuba-rasen). Själf kallar det sig oigob. Starkt blandade med hamitiskt blod, likna masai till sina fysiska karaktärsdrag gallaerna, hvilka äro grannar i