1147 Masakado-Masaridse n. ö., men språket är besläktadt med barispråket. De äro ett högväxt (1,82 m.), välbildadt folk med framstående kindkotor, spetsig haka och längre hår, än de riktige negrerna ha. Hudfärgen är mest chokladbrun, stundom nästan svart. Tatuering är allmän, likaså omskärelse af gossar och flickor vid manbarhetsålderns inträde. Slafvar ha de icke. Deras enda sysselsättning är boskapsskötsel. Al-bildningar af bland dem brukliga vapen meddelas å färgpl. Afrikanska kulturföremål. Masai äro hedningar; deras präster ha stort inflytande. Deras religion är af ett icke ringa intresse. Deras gud Ngai har inga fetischer. Den tyske resanden Merker har t. o. m. velat i Ngai se judarnas Jahve. Han anser sig ha funnit sådana öfverens-stämmelser i deras gudstro och deras sägner, att han anser masai och israeliterna härstamma från ett gemensamt urfolk. De skulle då i 5:e årh. f. Kr. ha invandrat från Asien till Afrika. Då de likheter han funnit i religionen låta förklara sig utan något gemensamt urfolk och deras semitiska ursprung äfven af språkliga grunder bestrides, torde denna uppfattning af deras härkomst ännu så länge böra betvidas. Litt.': Fischer, "Das massailand" (1885), Baumann, "Durch massailand zur Nil-quelle" (1894), och Merker, "Die massai" (1904). . (E- Rid.) Masakado, japansk stamhöfding och upprorsma-kare på 900-talet. Se bd XII, sp. 1454. Masampo (eg. Ma-san-p-ho), hamnstad på södra kusten af Korea, v. om Fusan. 16,808 inv. (1901). M. öppnades 1899 för utländsk sjöfart, och dess handel har sedan dess varit i jämnt stigande, men på den japanske generalguvernörens befallning 29 aug. 1910 stängdes hamnen från 1 jan. 1911. J. F. N. Masamune, D a t e, japansk furste. Se bd XII, sp. 1477. Masamutsu, H o 11 a, japansk minister. Se bd XII, sp. 1495. Masanderan (Masenderan), provins i norra Persien, mellan Kaspiska hafvet och Elburskedjan samt prov. Asterabad i ö. och Gilan i v. Omkr. 27,000 kvkm. Det omfattar två i naturligt hänseende skilda områden: i n. ett sumpigt lågland, växlande mellan 16 och 50 km. bredd, dels bevuxet med ogenomtränglig småskog, dels odlad mark, i s. ett i terrasser uppstigande högland på norra sluttningen af Elburs, nästan öfverallt bevuxet med tät skog. Låglandet, som höjer sig blott några fot öfver Kaspiska hafvet och ofta är utsatt för öfversvämningar af de många korta floderna, är ytterst osundt, hvaremot höglandet, som når sin högsta stigning i det snöbetäckta Demavend, åtnjuter ett tämligen sundt klimat. Snö faller ymnigt i bergen och kvarligger ofta flera veckor. De förnämsta odlade växterna äro ris, bomull, sockerrör samt en mångfald fruktsorter. Invånarna, 150--200 tusen, skildras som högst okunniga och bigotta, ohöfliga, ja nästan oförskämda mot främlingar. Landtbefolkningen, som är långt ifrån dum, tvärtom mycket slug, talar en persisk dialekt, men en turkisk munart är gängse bland de främmande stammar (kurder samt grenar af de kungliga Afschar- och Kadjarstammarna af turkisk härkomst), som inflyttat i M. De flesta af dem ha öfvergått från nomadiskt till bofast lefnadssätt. Hufvudstad är Sari; Barferusch med hamnen Meschediser är hufvudstation för handeln med Ryssland. -- M., en del af det gamla persiska landskapet Hyrkanien, af Firdausi prisadt som de tappre krigarnas hem, men äfven som rosornas och den eviga vårens land och ännu i dag af perserna kalladt "Irans trädgård", hade en synnerligen lysande period under Schah Abbas den store (d. 1628), som där anlade trädgårdar och lustslott, hvilkas storartade ruiner (i Barferusch, Aschraf, Farahabad m. fl. st.) ännu i dag väcka beundran. En med vagn farbar väg finnes knappt. Elburs bildar en nästan oöfverstiglig vall, utom där två tämligen goda vägar gå öfver bergskedjan till Teheran. (J. F. N.) Masaniello [-nie'llå], eg. Tommaso 1. Maso A n i e 11 o, neapolitansk upprorsledare, f. 1622 i Amalfi, d. 16 juli 1647 i Neapel, var till yrket fiskare och frukthandlare. Allmänt missnöje rådde i Neapel, som då lydde under Spanien, öfver det spanska utsugningssystemet och det despotiska styrelsesättet, och då vicekonun-gen, hertigen af Arcos, 1647 ytterligare betungade folket genom skatt på frukt och grönsaker, ställde sig M. i spetsen för de missnöjde, stormade 7 juli 1647 tullhusen och tvang vicekonungen att genom ett formligt fördrag 13 juli afskaffa alla nya pålagor. Berusad af framgången, hängaf M. sig åt utsväfningar och uppträdde despotiskt äfven mot gamla vänner. Till följd däraf blef han redan 16 juli mördad. Upproret blossade sedan åter upp, men kufvades följande år af don Juan d'Austria (d. y.). M:s uppträdande har gett stoffet till Scribes och Delavignes opera "Den stumma från Portici" (med musik af Auber) och till en dikt af Snoilsky. Ma-san-p-ho, hamnstad. Se M a s a m p o. Masar, det hebreiska namnet på Egypten (s& d. o.). Masa'rida3, zooL, familj af gaddsteklar, som genom sina under hvilan på längden hopveckade vingar öfverensstämmer med getingarnas familj, med hvilken masariderna pläga förenas i en gemensam grupp, Diploptera. Från getingarna afvika de emellertid genom ofullständigheten i vingarnas veckning samt genom sina mot spetsen klubbformigt förtjockade antenner. Familjen är utbredd öfver alla världsdelar, men blott ett 60-tal arter är kändt. Några förekomma i Medelhafsländerna, såsom arter af släktena Masaris, Ceramius och Celo-nites. Det obetydliga man känner om deras lef-nadsförhållanden röjer en viss likhet med de solitära getingarnas, dock ej i fråga om valet af larvfoder, som hos masariderna utgöres af honung. Ceramius lusitanicus bor i Frankrike kolonivis på leriga marker i närheten af vatten, som användes till uppmjukande af den hårda leran, öfver ingången till boet muras af små lerbollar ett krökt rör liksom hos Hoplomerus-aTterna, (se Ge ti n gar).