nästan alla operasccner (i Stockholm med titeln ”På Sicilien” s. å.). Med detta stycke inleddes den riktning, som -- egentligen härstammande från Bizets ”Carmen” -- blifvit kallad ”verism” (af lat. verus, verklig), emedan den åsyftar en drastisk musikalisk färgläggning af sensationella verklighetsdramer med nervskakande katastrof. Att själfva ämnet därvid spelade en betydande roll, synes däraf, att M. ingalunda vunnit samma triumfer, sedan han slagit sig på andra ämnen, såsom i operorna L’amico Fritz (1891; ”Vännen Fritz”, 1895), I Rantzau (1892), Ratcliff (1894), Zanetto och Silvano (1895, bägge i 1 akt), Iris (1898), Le maschere (1901), Marie Antoinette (1903), Amica (1905) och Isabeau (1911). Riktningen blef emellertid hastigt modern, vann efterföljare ej blott i Italien (Leoncavallo, Tasca, Giordano, Puccini, Spinelli), utan äfven i Tyskland (Hummel, d’Albert) och Frankrike (Massenet, Marty), men var snart nog stadd på tillbakagång. Det var till ej ringa del allmänhetens trötthet vid de stora musikdramerna, som gaf jordmån åt verismen. Dess bästa produkt torde vara Leoncavallos ”Pajazzon”, som ”Cavalleria” icke kan mäta sig med i musikalisk finhet, men väl är öfverlägsen i fråga om nyhetens behag och en sjudande ungdomlighet. M. var 1895--1903 direktör för konservatoriet Liceo Rossini i Pesaro, men föranläts afgå till följd af stridigheter med styrelsen, företog därefter med egen orkester turnéer i Amerika och blef 1909 kapellmästare vid Teatro Constanzi i Rom. A. L. (E. F--t.) Mascara (Maskara), stad i dep. Oran (Algeriet), på två kullar, mellan hvilka Ued Tuman flyter. 18,989 inv. (1906; som kommun 22,934). M., som är omgifvet af en med bastioner och torn förstärkt vall, är en typisk fransk kolonialstad med få rester från den moriska tiden. Liflig handel med den fruktbara traktens produkter (ypperligt hvitt vin, frukt, olja, tobak och ull). M. var en fullkomligt obetydlig ort, då Abd-el-kader, som var född i grannskapet, 1832 utsåg det till sitt residens. Det förstördes af fransmännen under marskalk Clauzel och hertigen af Orleans 1835, och, sedan det ånyo (1838) tagits i besittning af Abd-el-kader, af Bugeaud och Lamoricière 30 maj 1841. (J. F. N.) Mascara. Se Bore, fys. Mascarenerna. Se Mascarenhas. Mascarenhas [-kare'njas], Mascarenerna, en uti Indiska oceanen ö. om Madagaskar belägen ögrupp, som består af öarna Mauritius (Ile-de-France) och Rodriguez, hvilka tillhöra engelsmännen, samt den franska ön Réunion (Bourbon). Gruppen har sitt namn efter en portugisisk sjöfarande Garcia Mascarenhas, som 1505 upptäckte ön Bourbon. (J. F. N.) Mascarenhas [-kare'njas], dom José. Se Aveiro. Mascarenhasia A. DC, bot., växtsläkte af fam Apocynacece, nära släkt med Kickxia, med omkr. 10 buskar eller småträd på Madagaskar och i Öst-Afrika. M. elastica lämnar mgoa-kaut-s c h u k. G. L-m. Mascaret [-ra]. Se B or e, fys. Mascarille [-ri'j], en i den moliéreska komedien förekommande betjänttyp, som i likhet med Crispin och Scapin härstammar från italienska lustspelet. M. är väl hemmastadd i alla slags intriger och skälmstycken samt vet att tillgodose sin egen fördel på samma gång som sin husbondes. Mascart [-kär], El e u t h er e f A i e N i c o-1 a s, fransk fysiker, f. 1835, d. i aug. 1908, professor i fysik vid College de France 1872, chef för meteorologiska centralbyrån i Paris 1878, författade särskildt på elektricitetslärans område omfattande verk, såsom Traité d'électricité statique (2 bd, 1876) och Lejons sur Vélectricité et le magné-tisme (i förening med J. Joubert, 2 bd, 1882). Han blef led. af Institutet 1884, af Vet. soc. i Uppsala och Vet. o. vitt.-samh. i Göteborg 1886 och af sv. Vet. akad. 1896. (N. E-m.) Masch, J. M. Se Maschius. MäschaMäh (arab., "som Gud vill") begagnas af de islamitiska folken som utrop af förvåning eller beundran: "hur skönt!", "bravo!". Jfr I n-sc h a 11 a h. Mas*cheroni [maskeråni], Lorenzo, italiensk matematiker, f. 1750, d. 1800 i Paris, egnade sig först åt humanistiska ämnen, men drogs efter några års lärarverksamhet till matematiken och blef professor i detta ämne vid universitetet i Pavia. M. var medlem af den lagstiftande församlingen i Cis-alpinska republiken och sändes 1799 till Paris som medlem i den där inrättade internationella kommissionen för metersystemets införande. Bland hans skrifter märkas Adnotationes ad calculum integra-lem Euleri (1790 o. 1792), La geometria del com-passo (1797) samt Notizie generali del nuovo siste-ma dei pesi e misure dedotte dalla grandezza della terra (1798). Gränsvärdet för l -f J + A...l__logn? när n växer obegränsadt, plägar ofta benämnas Mascheronis konstant. I. F. Mascheronis konstant [maskerånis]. Se Mascheroni. Maschin, Draga. Se Alexander I, konung af Serbien. -- Hennes broder, öfverste M., var en bland ledarna af sammansvärjningen mot Alexander I och drottning Draga. Han utnämndes 1904 vid Peter I:s kröning till general. Maschius (l. Masch), Jakob Mortensen, norsk präst, kopparstickare, f. omkr. 1630 i Bergen, d. 12 aug. 1678 som kyrkoherde, sedan 1674, i Jölster, Nordre Bergenhus. M:s andliga verksamhet är föga känd, men han har ett godt namn som tecknare och kopparstickare, ehuru af hans kopparstick endast 5 finnas i behåll. Två af dessa, afbildande Trondhjems domkyrka och urspr. medföljande hans elegi öfver kyrkans förfall, Norwegia religiosa (1661; 1900 ånyo utgifna af Kr. Koren i ”Karter og topografiske tegninger vedkommende Trondhjem og Tröndelagen”), ha spelat en roll i striden om det ursprungliga utseendet af kyrkans