Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mascara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan alla operasccner (i Stockholm med titeln
”På Sicilien” s. å.). Med detta stycke inleddes
den riktning, som – egentligen härstammande
från Bizets ”Carmen” – blifvit kallad ”verism”
(af lat. verus, verklig), emedan den åsyftar en drastisk musikalisk färgläggning
af sensationella verklighetsdramer med nervskakande katastrof. Att själfva ämnet därvid
spelade en betydande roll, synes däraf, att M. ingalunda vunnit samma triumfer, sedan han
slagit sig på andra ämnen, såsom i operorna L’amico Fritz (1891; ”Vännen Fritz”, 1895),
I Rantzau (1892), Ratcliff (1894), Zanetto och
Silvano (1895, bägge i 1 akt), Iris (1898), Le
maschere (1901), Marie Antoinette (1903), Amica
(1905) och Isabeau (1911). Riktningen blef
emellertid hastigt modern, vann efterföljare ej blott i
Italien (Leoncavallo, Tasca, Giordano, Puccini,
Spinelli), utan äfven i Tyskland (Hummel,
d’Albert) och Frankrike (Massenet, Marty), men var
snart nog stadd på tillbakagång. Det var till ej
ringa del allmänhetens trötthet vid de stora
musikdramerna, som gaf jordmån åt verismen. Dess
bästa produkt torde vara Leoncavallos ”Pajazzon”,
som ”Cavalleria” icke kan mäta sig med i
musikalisk finhet, men väl är öfverlägsen i fråga om
nyhetens behag och en sjudande ungdomlighet.
M. var 1895–1903 direktör för konservatoriet
Liceo Rossini i Pesaro, men föranläts afgå till
följd af stridigheter med styrelsen, företog
därefter med egen orkester turnéer i Amerika och
blef 1909 kapellmästare vid Teatro Constanzi i
Rom.
A. L. (E. F–t.)
Mascara (Maskara), stad i dep. Oran (Algeriet),
på två kullar, mellan hvilka Ued Tuman flyter. 18,989
inv. (1906; som kommun 22,934). M., som är omgifvet
af en med bastioner och torn förstärkt vall,
är en typisk fransk kolonialstad med få rester
från den moriska tiden. Liflig handel med den
fruktbara traktens produkter (ypperligt hvitt vin,
frukt, olja, tobak och ull). M. var en fullkomligt
obetydlig ort, då Abd-el-kader, som var född i
grannskapet, 1832 utsåg det till sitt residens. Det
förstördes af fransmännen under marskalk Clauzel och
hertigen af Orleans 1835, och, sedan det ånyo (1838)
tagits i besittning af Abd-el-kader, af Bugeaud och
Lamoricière 30 maj 1841. (J. F. N.)
Mascara. Se Bore, fys.
Mascarenerna. Se Mascarenhas.
Mascarenhas [-kare’njas], Mascarenerna, en uti Indiska oceanen
ö. om Madagaskar belägen ögrupp, som består af
öarna Mauritius (Ile-de-France) och Rodriguez,
hvilka tillhöra engelsmännen, samt den franska
ön Réunion (Bourbon). Gruppen har sitt
namn efter en portugisisk sjöfarande Garcia
Mascarenhas, som 1505 upptäckte ön Bourbon.
(J. F. N.)
Mascarenhas [-kare’njas], dom José. Se
Aveiro.
Mascarenhasia A. DC, bot., växtsläkte af
fam Apocynacece, nära släkt med Kickxia, med
omkr. 10 buskar eller småträd på Madagaskar och i
Öst-Afrika. M. elastica lämnar mgoa-kaut-s c h u k.
G. L-m.
Mascaret [-ra]. Se B or e, fys.
Mascarille [-ri’j], en i den moliéreska komedien
förekommande betjänttyp, som i likhet med Crispin och
Scapin härstammar från italienska lustspelet. M. är
väl hemmastadd i alla slags intriger och skälmstycken
samt vet att tillgodose sin egen fördel på samma gång
som sin husbondes.
Mascart [-kär], El e u t h er e f A i e N i c
o-1 a s, fransk fysiker, f. 1835, d. i aug. 1908,
professor i fysik vid College de France 1872, chef för
meteorologiska centralbyrån i Paris 1878, författade
särskildt på elektricitetslärans område omfattande
verk, såsom Traité d’électricité statique (2 bd,
1876) och Lejons sur Vélectricité et le magné-tisme
(i förening med J. Joubert, 2 bd, 1882). Han blef
led. af Institutet 1884, af Vet. soc. i Uppsala
och Vet. o. vitt.-samh. i Göteborg 1886 och af
sv. Vet. akad. 1896. (N. E-m.)
Masch, J. M. Se Maschius.
MäschaMäh (arab., "som Gud vill") begagnas af de
islamitiska folken som utrop af förvåning eller
beundran: "hur skönt!", "bravo!". Jfr I n-sc h a 11
a h.
Mas*cheroni [maskeråni], Lorenzo, italiensk
matematiker, f. 1750, d. 1800 i Paris, egnade sig
först åt humanistiska ämnen, men drogs efter några års
lärarverksamhet till matematiken och blef professor i
detta ämne vid universitetet i Pavia. M. var medlem
af den lagstiftande församlingen i Cis-alpinska
republiken och sändes 1799 till Paris som medlem
i den där inrättade internationella kommissionen
för metersystemets införande. Bland hans skrifter
märkas Adnotationes ad calculum integra-lem Euleri
(1790 o. 1792), La geometria del com-passo (1797)
samt Notizie generali del nuovo siste-ma dei
pesi e misure dedotte dalla grandezza della terra
(1798). Gränsvärdet för
l -f J + A...l__logn?
när n växer obegränsadt, plägar ofta benämnas
Mascheronis konstant.
I. F.
Mascheronis konstant [maskerånis]. Se
Mascheroni.
Maschin, Draga. Se Alexander I, konung
af Serbien. – Hennes broder, öfverste M., var
en bland ledarna af sammansvärjningen mot
Alexander I och drottning Draga. Han utnämndes
1904 vid Peter I:s kröning till general.
Maschius (l. Masch), Jakob Mortensen,
norsk präst, kopparstickare, f. omkr. 1630 i Bergen,
d. 12 aug. 1678 som kyrkoherde, sedan 1674,
i Jölster, Nordre Bergenhus. M:s andliga
verksamhet är föga känd, men han har ett godt namn
som tecknare och kopparstickare, ehuru af hans
kopparstick endast 5 finnas i behåll. Två af dessa,
afbildande Trondhjems domkyrka och urspr.
medföljande hans elegi öfver kyrkans förfall, Norwegia
religiosa (1661; 1900 ånyo utgifna af Kr. Koren i
”Karter og topografiske tegninger vedkommende
Trondhjem og Tröndelagen”), ha spelat en roll i
striden om det ursprungliga utseendet af kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
