1155 Mashua-Mask 1156 nomotapa. Då suluhöfdingen Mosilikatse (Umsili-katse) 1836 af boerna undanträngdes från Molopos och Marikos källområde i västra delen af nuv. Transvaal, drog han norrut, underkufvade maka-laka- och mashonastammarna samt grundlade det stora matabeleriket, som sönderföll under hans efterträdare Lobengula 1893 och jämte M. införiif-vades i brittiska sydafrikanska kompaniets område och utgör nu jämte Matabeleland Syd-Khodesia (se Rhodesia). J. F. N. Ma'shua (Tropceolum tuberosum), bot. Se E c u a-dor, sp. 1319. Masig, detsamma som amasig. Se Berber, sp. 1401, och I - m o s j a r. Ma-simba, bantu-stam. Se Bantu, sp. 877. Masini'ssa, numidisk furste, uppfostrad i Kar-tago och enligt sägnen trolofvad med Hasdrubal Gisgos sköna dotter Sophoniba. Han bistod kartagerna mot Rom i Spanien efter 212 f. Kr., men blef snart genom Scipio så godt som vunnen för romarnas sak. Hans fästmö gafs till äkta åt konung Syphax, hvilken därigenom förmåddes att öfvergå på kartagernas sida. M. angreps då af den mäktige Syphax och råkade i fara, men räddade sig och stred därefter med växlande krigslycka mot Syphax, tills Scipio landsteg i Afrika. Då öfvergick M. öppet till romarna och lämnade dem kraftigt bistånd. Syphax tillfångatogs, och M. gifte sig med Sophoniba, men då Scipio befallde, att hon skulle utlämnas till romarna, skall M. ha räckt henne giftbägaren. Efter kartagernas besegrande erhöll M. Syphax' rike, och i fredsslutet (201 f. Kr.) ålades det Kartago att till honom återlämna allt, som blifvit honom eller hans förfäder fråntaget. Därigenom gafs anledning till ständiga öfvergrepp från M:s sida, och när kartagerna anförde klagomål i Rom, fästes vid dem intet afseende. M., som fått god uppfostran och bildning, lyckades ge sitt rike stadga och fasthet. Han blef också allt mäktigare, men inför Rom var han den undergifne tjänaren: "han skattade sig lycklig att kunna tjäna sina gynnare; han hade endast nyttjanderätt till riket, hvilket i själfva verket vore Roms egendom". Slutligen blef dat klart, att Rom endast väntade på tillfälle att £öra slut på Kartagos tillvaro. Ett sådant erbjöd sig snart. Det numidiska partiets i Kartago hufvudmän landsförvisades. M. åtog sig deras sak och slog i grund kartagernas här (150 f. Kr.). Han ansåg sig nu säker om sitt rof, men romarna tilläto honom icke att gripa det, och för M. blef det klart, att han arbetat blott för Rom. Då kallnade hans vänskap för denna stat, men icke för familjen Scipio, vid hvilken han var starkt fäst. Under tredje puniska kriget afled M., 149 f. Kr., vid nittio års ålder efter att ända till det sista ha bibehållit både själens och kroppens krafter. Han hade utmärkta egenskaper och hyste starkt intresse för bildning, men var behäftad med numidernas vanliga fel, opålitlighet. R. Tdh. Masis ("den stora"), armeniskt namn på Ararat (se d. o. 2). Masitu, sulustam. Se M a f i t i. Mäsius, Karl Wilhelm Herman n, tysk pedagog, f. 1818, d. 1893, sedan 1862 professor i pedagogik i Leipzig, är mest känd genom sin i Tyskland vidt spridda tyska läsebok för högre läroverk (1890). Af hans andra arbeten må nämnas Naturstudien (2 bd, 1852, I, 10:e uppl. 1899; II, 3:e uppl. 1899) och Die gesammten naturwis-senschafte.n (3 bd, 3:e uppl. 1873-77). Hans af G. Lindström öfv. och bearbet. "Djurriket" (3 dlr, 1863-64) hade på sin tid stor användning som zoologisk läsebok i svenska skolor. Sedan 1863 redigerade han tills, med Fleckeisen "Neue jahrbucher fur philologie und pädagogik". (J. C.) Masrebijja (M a se h re b i j e). Se Har em, sp. 1461, och Kairo, sp. 561. mask., förkortning för m a s k u l i n u m. Mask, zool. och med. Se Maskar och Mask-sjukdom. Mask (fr. masque, it. ma'scliera, af arab. mas-kharat, upptågsmakare, gyckel). 1. Ihåligt lösansikte, falskt ansikte af måladt papp, lärft, vax, trä o. d., afsedt att dölja sin bärares drag, skrämma andra eller på något bestämdt sätt karakterisera; ausiktsbetäckning af sammet eller siden, med utformad näsa och hål för ögonen samt vanligen ett sidenstycke hängande löst ned öfver mun och haka (halfmask); maskeraddräkt; person, som bär mask eller maskeraddräkt; ett vid fäktning nyttjadt an-siktsskydd af flätad järntråd och läder (fäktmask); dylikt ansiktsskydd, användt af biodlare eller i vissa tekniska yrken; ett slaktredskap (se Slaktmask); gipsafbildning af en afliden människas anletsdrag, åstadkommen genom gjutning i en lerform, som tagits öfver likets ansikte (dödsmask); maskaron (se d. o.); skådespelarens ansikte sådant det (genom målning, hår- och skägganläggning o. s. v.) blifvit förändradt i öfverensstämmelse med rollens kraf; falskt sken, larv, täckmantel. - Sedvänjan Fig. L Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4. Fig. 1-4. Ceremoni- och dansmasker, l frän aztekerna i San Salvador, S från nord1-ästin lianerna i Nord-Amerika, 3 från Nya Guinea, 4 från Java. (Alla i Naturhist. riksmuseets etnografiska aidelning, Stockholm.)