1175 Mas Latrie-Mason 1176 Oljan är blekgul, tunnflytande, utgör 2-3 proc. af drogens vikt och har eg. v. 0,915-0,940. Den består hufvudsakligen af cineol 1. eukalyptol (se E u c a l y p t u s, sp. 1022) samt dipenten (se d. o.). Oljan ensam för sig spelar ej någon roll som läkemedel. ^- ^- ^- Mas Latrie [mäss latri], Louis de, grefve, fransk häfdaforskare, f. 9 apr. 1815 i Castelnau-dary, d. 4 jan. 1897 i Paris, genomgick École des chartes, företog från 1841 omfattande studieresor för att samla urkundsbidrag till historien om de kristna nationernas förhållande till Nord-Afrikas araber under medeltiden samt var 1847-84 anställd vid École des chartes, större delen af denna tid som vice studiedirektor. Bland M:s många arbeten märkas Histoire de Vile de Cliypre sous le régne des princes de la maison de Lusignan (3 bd, 1852-61), Relations de V Ajrique septentrionale avec les nations chrétiennes au moyen dy e (1887) samt Trésor de chronologie, d'histoire et de géo-graphie du moyen äge (1889). Mycket värdefulla äro de af M. utgifna aktsamlingarna "Traités de paix et de commerce concernant les relations des chrétiens avec les ära bes de 1'Afrique septentrionale au moyen åge" (1865) och "Traités de paix et de commerce entré les princes chrétiens et les états barbaresqnes" (1873). V. S-g. Ma'sljanitsa, ry. Se S m ö r v e c k a n. Masmästare kallas den arbetare, som förestår skötseln af en masugn. På metallurgiens nuv. ståndpunkt fordras för skötande af denna befattning icke allenast långvarig praktisk erfarenhet, utan äfven en viss teoretisk underbyggnad, hvarför äfven Järnkontoret, efter Falu bergsskolas förflyttning till Stockholm, i Falun inrättat en lägre bergsskola, där undervisning meddelas äfven åt masmästare, förmän och gruffogdar. C. A. D.* Masmästeri kallas läran om tackjärns tillverkning i masugn. Det äldsta svenska arbetet i denna speciella gren af metallurgien är J. K. Garneys "Handledning uti svenska masniästeriet" (1791). Se vidare Järnkontoret. C. A. D.* Masnedsund, på Själlands sydspets, 2 km. s. om Vordingborg, är slutstation på sydsjälländska järn-väeen. Härifrån utgår sedan 1897 en bibana till Kallehave midtemot Möen. Från M. byggdes 1883 en 182 m. lång järnvägsbro (den största i Danmark näst Limfjordsbron mellan Aalborg och Nörresund-by) till den lilla M a s n e d ö (165 har), som likaledes tillhör Vordingborgs socken, och på dennas sydsida anordnades ångfärjetrafik med öfverfart till Orehoved på Falster, hvarifrån järnväg fortsätter öfver Nykjöbing till Gjedser. De senaste åren har en plan varit å bane att bygga en fast järnvägsbro från Masnedö till Orehoved Öfver "Store Strömmen", men ett lagförslag därom förkastades i apr. 1910 i folketinget. E. Ebg. Masnedö. Se M asn e dsu n d. Masolino da Panicäle [-sålinå], italiensk målare från öfvergången mellan gotiken och ungrenässansen, f. 1383 eller 1384, d. 1440, hette eg. T o m m a s o (Maso, dim. Masolino) di C r i-stofano Fino och var verksam i Florens, Nord-Italien och Ungern. Sitt största rykte har M. åtnjutit i sin egenskap af Masaccios (se denne) lärare och påstådde konstnärlige föregångare; flera af Masaccios tidigare arbeten ha med orätt blifvit | tillskrifna don äldre mästaren, såsom freskerna i kyrkan S. Clemente i Kom, Syndafallet, Petrus botar sjuka, uppväcker Tabita och predikar (i Brancaccikapellet vid kyrkan S. Maria del Car-mine i Florens). De af M. bevisligen utförda arbetena i den lilla orten Castiglione d'01ona vid Comosjön - scener ur Marias, Stefanus' och Laurentius' lif i Kollegiatkyrkans kor, utförda 1428, och ur Johannes' döparens historia, jämte evange-listbilder i Baptistariet, målade 1435 - ådagalägga, att konstnären trots allvarliga naturstudier likväl i afseende på modellering, perspektiv och komposition står kvar på en ståndpunkt, som i jämförelse med Masaccio måste betecknas som ålderdomlig. Se A. Schmarsow, "Masaccio-studien" (1895-99). A. L. R. Mason [mcYsn], ansedd släkt i Virginia, härstammande från öfverste George M., d. 1686, som deltog på den kungliga sidan i engelska inbördeskriget, efter Karl ll:s nederlag vid Wor-cester (1651) utvandrade till Virginia och där utmärkte sig vid koloniens tryggande mot indiananfall. - 1. George M., den ofvan omtalades sonsons son, statsman, f. 1725, d. 1792, var en inflytelserik plantageegare, granne och vän till Washington, spelade en framträdande roll i kolonien Virginias oafhängighetsstrid och gjorde 1776 upp utkastet till den nya statens författning med dess i många andra stater sedan efterliknade bill of rights. M. var en af de verksammaste medlemmarna af unionsförfattningskonventet i Philadelphia 1787, men ogillade den nya författningens starka framhäfvande af centralmyndigheterna, hvarför han sedan jämte P. Henry ledde försöken att hindra dess antagande i Virginia. Flera af hans ändringsförslag upptogos dock i Förenta staternas "bill of rights". En staty af M. ingår i det stora Washingtonmonumentet i Richmond. Jfr K. M. Rowland, "Life and writings of George M." (2 bd, 1892). - 2. James Murray M., den föregåendes sonson, politiker, f. 1798, d. 1871, var 1837-39 kongressled, och 1847-61 förbundssenator, försvarade ifrigt slafveriet som en för sydstaterna nödvändig "nationell institution" och var den egentlige upphofsmannen till 1850 års stränga lagar om förrymda slafvars utlämnande. Vid sydstaternas recession utsågs M. jämte John Slidell till dessas diplomatiska ombud i Europa, och de båda sydstatsdiplomaternas uppfångande af ett amerikanskt örlogsfartyg på brittiska ångaren "Trent" (8 nov. 1861) var en neutralitetskränkning, som höll på att framkalla krig med England (se T r e n t - a f f ä r e n). De frigåfvos (jan. 1862), fortsatte resan till Europa och sökte ihärdigt, men fruktlöst få de konfedererade staterna officiellt erkända af de europeiska regeringarna. M. återvände 1868 till Virginia. Jfr V. Mason (hans dotter), "Public life and diplomatic correspondence of James M. Mason" (1903). 1-2. V. S-g. Mason [mei;sn], sir Josiah, engelsk fabriks-idkare, filantrop, f. 1795, d. 1881, sålde som gosse bakelser på gatan och blef småningom verkmästare hos J. Perry, "den engelska stålpennindustriens grundläggare". Vid sin död egde M. den största pennfabriken i Birmingham och efterlämnade mera än l mill. pd st. Han sysselsatte mera än 1,000 arbetare, som förarbetade omkr. 5,000 kg. stål till