Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskrosrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1177
Mason-Maspero
1178
7J/2 mill. stålpennor i veckan. M. var äfven delegare
i den stora nysilfverfirman Brothers Elking-ton. Han
grundlade flera försörjningsanstalter och barnhem och
en naturvetenskaplig läroanstalt i Birmingham. Biogr,
af J. T. Bunce (1882).
Mason [moVsnJ, George Hemming, engelsk målare,
f. 1818, d. 1872, var först läkare, begaf sig
1845 till Italien för att bli målare, slog sig
efter återkomsten ned i en by, Wetley abbey i
Straffordshire, och målade sedan motiv och stämningar
därifrån med förfinad känsla och delikat poesi: Mjölk
flickan, Lördagskväll, Lijrets maj (unga flickor leka
med ett föl i hagen), Den lappade hästskon (1803,
nationalgalleriet), Skördemånaden (1872, M:s kanske
mest betydande verk). G-g N.
Mason and Dixon line [mei’sn ən di’ksn lain],
i Förenta staterna benämningen på gränslinjen
mellan staterna Maryland och Pennsylvania,
hvilken samtidigt – utdragen – skiljer de fria
nordstaterna från söderns före inbördeskriget
slafegande stater. Egarna till kolonierna Maryland och
Pennsylvania (W. Penns arfvingar och lord Baltimore)
anmodade 1763 två engelska astronomer, Charles Mason
(f. 1730, d. 1787) och Jeremiah Dixon (d. 1777), att
uppdraga gränslinjen från Marylands nordöstra hörn
västerut. Gränsen, som följer 39° 43’ 26,3" n. br.,
utmärktes vid hvar femte engelska mil af gränsstenar
med familjerna Penns och Baltimores vapen; arbetet
var färdigt 1767 och har reviderats 1901–03. Under
striderna 1819–20 om Missouri-kompromissen användes
termen "Mason and Dixon line" som nordgräns för
slafstaterna och betecknade då jämte den ursprungliga
gränslinjen äfven dess fortsättning Ohio-floden
från dennas skärning med Pennsylvanias gräns
till dess mynning i Mississippi, staten Missouris
östra, norra och västra gräns samt därefter 36°
30’ n. br. västerut till mexikanska gränsen.
V. S-g.
Mason City [mei’sn si’ti], stad i norra
delen af nordamerikanska staten lowa. 8,357
inv. (1905). Memorial university (öppnadt 1902). Sten-
och kalkbrott, tillverkning af cement och tegel.
J. F. N.
Masora [-såra] l. Massora. Se Massoreter.
Masoreter. Se Massoreter.
Masovien (po. Mazowsze, lat. Mazovia, Mazavia m. fl.),
nordöstra delen af det gamla polska riket, på båda
sidor om mellersta Weichsel, på gränsen mot preussare
och litauer, bebodt af masurer (se d. o.), nämnes
redan 1194. Vid polska rikets delning 1207 tillföll
M. som hertigdöme Konrad. Efter hans son Semovits död
(1262) skiftades det mellan två grenar och därefter
i många smärre delar, men förenades åter. De siste
masuriske hertigarna voro bröderna Stanisław (d. 1524)
och Jan (d. 1526). Efter deras död lades M. omedelbart
under polska kronan med bibehållande af privilegier
och häfdvunna bruk. Intill 1576 styrdes vojevodskapet
M. af en ståthållare med titeln prorex. De gamla
masoviska "statuten" äro utgifna af Lelewel
(1824), en samling diplom af Lubomirski (1863).
Lll.*
Maspero [-para], Gaston Camille Charles, fransk
egyptolog, af italiensk härkomst, föddes 24 juni 1846
i Paris, gjorde redan vid 14 års ålder bekantskap
med egyptologien. 1867-68 vistades M. i Syd-Amerika,
där han nyttjade tillfället att
studera åtskilliga indianspråk, som han delvis
behandlat. Kort därefter utgaf han sina första
egyp-tologiska arbeten: La stéle de songe (1868) och
Une inscriplion dédicaloire du grand temple d’Abydos
(s. å.). Därpå följde Hymne au NU, efter två urkunder
från British museum, samt Papyrus Abbot, hvilket
arbete betecknar ett betydande framsteg i kännedomen
om egypternas (hieratiska)skrif-varlitteratur. I
eminent mening epokgörande på detta område af
egyptologien blef M:s doktorsafh. Du genre épistnlaire
chez les égyptiens de répoque pharaonique (1872). 1874
blef M. professor i egyptisk arkeologi vid College
de France. Som innehafvare af Champollions lärostol
och som undervisare i sin vetenskap har M. inlagt
ganska stora förtjänster. Det är f. ö. genom den
grammatiska undersökningen af de gamle egypternas
tungomål M. företrädesvis gjort sig berömd. I slutet
af 1880 sändes han till Egypten för att "installera"
en arkeologisk anstalt, École francaise du Caire, som
franska regeringen dar ämnade dana efter mönstret af
"skolorna" i Rom och Aten. Men redan 1881 kallades
han att öfvertaga den efter Mariettes död lediga
posten som directeur des fouilles et des musées i
Egypten, hvilken befattning han afsade sig sommaren
1886. I denna ställning sattes han i tillfälle
att mera omfattande än förut utöfva inflytande på
vetenskapens fortgång, och många betydelsefulla fynd
blefvo frukten af de därunder gjorda undersökningarna
i Nil-dalen. Bland de märkligaste kan nämnas den
stora samling af kungamumier från 18:e dynastien,
som påträffades i Deir-el-Raheri. 1887 vände M. hem
och återtog sin lärostol, men återkallades 1899 till
directeur du service des antiquités de 1’Egypte. M. är
sedan 1883 medlem af Franska institutet. Bland
hans viktigare arbeten efter 1872 förtjäna nämnas
särskildt Quelques papyrus du Louvre (1875),
Hisloire ancienne des peuples de VOrient (3 uppl.,
den första i Paris 1875), La pyramide du rot Onnas,
La pyramide du roi Teti, La pyramide du roi Pepi I
(alla tre pyramidtexterna jämte kommentar intagna
i den af M. 1870 uppsatta och utgifna "Recueil de
travaux relatifs å la philologie et ä Farchpologie
égyptiennes et assyriennes", vol. III-VT, Paris
1880-84), Etudes égyptiennes (18^9-84), L’arcliéo1ogie
égyptienne (1887, ny uppl. 1907), Les momies royales
de Deir-el-Raheri (1889), Les contes populaires de
Vfigypte ancienne (1889, 3:e uppl. 1905), friades
de mythologie et d’archéologie égyptiennes (1893)
och Histoire ancienne des peuples de 1’Orient
classiqne (I-III, 1894-99). En mängd mindre,
hufvudsakligen språkliga, af M. författade uppsatser
återfinnes dels i hans nyss nämnda tidskrift, dels
i Mrlanges d’archéologie égyutienne et assyrienne
(1873-78), dels slutlitren i "Zeitschrift
fur ägyptische sprache und alterthumskunde".
K. P. (N. Sbg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
