1177 Mason-Maspero 1178 7J/2 mill. stålpennor i veckan. M. var äfven delegare i den stora nysilfverfirman Brothers Elking-ton. Han grundlade flera försörjningsanstalter och barnhem och en naturvetenskaplig läroanstalt i Birmingham. Biogr, af J. T. Bunce (1882). Mason [moVsnJ, George Hemming, engelsk målare, f. 1818, d. 1872, var först läkare, begaf sig 1845 till Italien för att bli målare, slog sig efter återkomsten ned i en by, Wetley abbey i Straffordshire, och målade sedan motiv och stämningar därifrån med förfinad känsla och delikat poesi: Mjölk flickan, Lördagskväll, Lijrets maj (unga flickor leka med ett föl i hagen), Den lappade hästskon (1803, nationalgalleriet), Skördemånaden (1872, M:s kanske mest betydande verk). G-g N. Mason and Dixon line [mei'sn ən di'ksn lain], i Förenta staterna benämningen på gränslinjen mellan staterna Maryland och Pennsylvania, hvilken samtidigt -- utdragen -- skiljer de fria nordstaterna från söderns före inbördeskriget slafegande stater. Egarna till kolonierna Maryland och Pennsylvania (W. Penns arfvingar och lord Baltimore) anmodade 1763 två engelska astronomer, Charles Mason (f. 1730, d. 1787) och Jeremiah Dixon (d. 1777), att uppdraga gränslinjen från Marylands nordöstra hörn västerut. Gränsen, som följer 39° 43' 26,3" n. br., utmärktes vid hvar femte engelska mil af gränsstenar med familjerna Penns och Baltimores vapen; arbetet var färdigt 1767 och har reviderats 1901--03. Under striderna 1819--20 om Missouri-kompromissen användes termen "Mason and Dixon line" som nordgräns för slafstaterna och betecknade då jämte den ursprungliga gränslinjen äfven dess fortsättning Ohio-floden från dennas skärning med Pennsylvanias gräns till dess mynning i Mississippi, staten Missouris östra, norra och västra gräns samt därefter 36° 30' n. br. västerut till mexikanska gränsen. V. S-g. Mason City [mei'sn si'ti], stad i norra delen af nordamerikanska staten lowa. 8,357 inv. (1905). Memorial university (öppnadt 1902). Sten- och kalkbrott, tillverkning af cement och tegel. J. F. N. Masora [-såra] l. Massora. Se Massoreter. Masoreter. Se Massoreter. Masovien (po. Mazowsze, lat. Mazovia, Mazavia m. fl.), nordöstra delen af det gamla polska riket, på båda sidor om mellersta Weichsel, på gränsen mot preussare och litauer, bebodt af masurer (se d. o.), nämnes redan 1194. Vid polska rikets delning 1207 tillföll M. som hertigdöme Konrad. Efter hans son Semovits död (1262) skiftades det mellan två grenar och därefter i många smärre delar, men förenades åter. De siste masuriske hertigarna voro bröderna Stanisław (d. 1524) och Jan (d. 1526). Efter deras död lades M. omedelbart under polska kronan med bibehållande af privilegier och häfdvunna bruk. Intill 1576 styrdes vojevodskapet M. af en ståthållare med titeln prorex. De gamla masoviska "statuten" äro utgifna af Lelewel (1824), en samling diplom af Lubomirski (1863). Lll.* Maspero [-para], Gaston Camille Charles, fransk egyptolog, af italiensk härkomst, föddes 24 juni 1846 i Paris, gjorde redan vid 14 års ålder bekantskap med egyptologien. 1867-68 vistades M. i Syd-Amerika, där han nyttjade tillfället att studera åtskilliga indianspråk, som han delvis behandlat. Kort därefter utgaf han sina första egyp-tologiska arbeten: La stéle de songe (1868) och Une inscriplion dédicaloire du grand temple d'Abydos (s. å.). Därpå följde Hymne au NU, efter två urkunder från British museum, samt Papyrus Abbot, hvilket arbete betecknar ett betydande framsteg i kännedomen om egypternas (hieratiska)skrif-varlitteratur. I eminent mening epokgörande på detta område af egyptologien blef M:s doktorsafh. Du genre épistnlaire chez les égyptiens de répoque pharaonique (1872). 1874 blef M. professor i egyptisk arkeologi vid College de France. Som innehafvare af Champollions lärostol och som undervisare i sin vetenskap har M. inlagt ganska stora förtjänster. Det är f. ö. genom den grammatiska undersökningen af de gamle egypternas tungomål M. företrädesvis gjort sig berömd. I slutet af 1880 sändes han till Egypten för att "installera" en arkeologisk anstalt, École francaise du Caire, som franska regeringen dar ämnade dana efter mönstret af "skolorna" i Rom och Aten. Men redan 1881 kallades han att öfvertaga den efter Mariettes död lediga posten som directeur des fouilles et des musées i Egypten, hvilken befattning han afsade sig sommaren 1886. I denna ställning sattes han i tillfälle att mera omfattande än förut utöfva inflytande på vetenskapens fortgång, och många betydelsefulla fynd blefvo frukten af de därunder gjorda undersökningarna i Nil-dalen. Bland de märkligaste kan nämnas den stora samling af kungamumier från 18:e dynastien, som påträffades i Deir-el-Raheri. 1887 vände M. hem och återtog sin lärostol, men återkallades 1899 till directeur du service des antiquités de 1'Egypte. M. är sedan 1883 medlem af Franska institutet. Bland hans viktigare arbeten efter 1872 förtjäna nämnas särskildt Quelques papyrus du Louvre (1875), Hisloire ancienne des peuples de VOrient (3 uppl., den första i Paris 1875), La pyramide du rot Onnas, La pyramide du roi Teti, La pyramide du roi Pepi I (alla tre pyramidtexterna jämte kommentar intagna i den af M. 1870 uppsatta och utgifna "Recueil de travaux relatifs å la philologie et ä Farchpologie égyptiennes et assyriennes", vol. III-VT, Paris 1880-84), Etudes égyptiennes (18^9-84), L'arcliéo1ogie égyptienne (1887, ny uppl. 1907), Les momies royales de Deir-el-Raheri (1889), Les contes populaires de Vfigypte ancienne (1889, 3:e uppl. 1905), friades de mythologie et d'archéologie égyptiennes (1893) och Histoire ancienne des peuples de 1'Orient classiqne (I-III, 1894-99). En mängd mindre, hufvudsakligen språkliga, af M. författade uppsatser återfinnes dels i hans nyss nämnda tidskrift, dels i Mrlanges d'archéologie égyutienne et assyrienne (1873-78), dels slutlitren i "Zeitschrift fur ägyptische sprache und alterthumskunde". K. P. (N. Sbg.)