1181 Masr el-kahira-Massa 1182 der som Ehrensvärds konstfilosofi. M. lärde ock i enlighet med sina åsikter. Inflytandet af hans teckning och uppfattning blir allt märkbarare, ju närmare århundradets slut nalkas. Swedman, Lim-nell, Heland, Westin m. fl. - alla bilda de sig noga efter mästaren. Men denna nyrenässans, till hvilken Sergel också bidrager och som kan betraktas som en själfständig svensk skapelse, oberoende af den davidska och den, som Carstens och Flaxman å sitt håll framkallade, blir dock, till följd af bristen på en verkligt stor ledare, blott en akademisk angelägenhet. Färgen var ej M:s sak, och hans formgifning, ehuru från början ädel och effektfull, visar sig alltmer maniererad, då han nästan aldrig använder naturen som korrektiv. Redan en så ifrig beundrare som Boye medgaf, att M. "kanske stundom var något exalterad i vissa delar och former", och en lugnare dömande eftervärld måste ytterligare framhålla detta, äfven om den icke till fullo delar en annan konstdomares åsikt, att M. "införde en manierisra i konsten, som var hederligare, om vi så få uttrycka oss, än den då gängse, men mera torr och lika själlös". Det anseende M. inom akademien åtnjöt visar sig i de värf, som där uppdrogos åt honom. Så blef han 1802 rektor för teckning och modellering, erhöll 1803 hofintendents fullmakt och valdes 1805 till akadis direktör efter L. Pasch. I sistnämnda egenskap var han mycket verksam; bl. a. ordnade han och förtecknade akademiens bibliotek och öfriga samlingar för undervisningen. Äfven som kännare af äldre taflor var M. synnerligen uppburen. Han deltog sålunda i värderingen af Gustaf III:s konstsamlingar samt vid andra liknande tillfällen. Han var också själf samlare, och de handteckningar af berömda mästare han sammanfört omtalas som utmärkta. Hans inflytande inom konsthandtverket sträckte sig för öfrigt ej blott till måleridekorering af rum, hvilken länge fortgick i de fotspår, som M. först trampat, utan äfven till bildhuggeriet och möbelsnickeriet, för hvilka han uppgjorde ritningar till trymåer, praktbord och stolar, skrifbyråar m. m., som sedan utfördes af brodern, Jean Bap-tiste M., och andra af den tidens mest ansedda konsthandtverkare. Såväl genom hans lärarverksamhet soin genom hans inflytande på den svenska konstslöjden blef i Sverige öfvergången från den gustavianska till den imperialistiska konstsmaken mycket jämn och naturlig. Och det skall alltid med tacksamhet erkännas, att M. i väsentlig mån bidrog till höjande af vår konst och spridande af aktning för densamma hos den bildade allmänheten. 1902 förvärfvades M:s skisser m. m. af Nationalmuseum. 3. JeanBaptisteM., den föregåendes broder, bildhuggare, f. 1754 i Stockholm, d. där 24 maj 1801, undervisades af fadern i dennes konst, jämte det han blef elev vid Målar- och bildhuggar-akad., af hvilken han 1774 erhöll stora medaljen. Han blef hofbildhuggare och 1783 led. af akademien samt företog 1784 en resa till Frankrike. M. hade då redan utfört åtskilliga arbeten för slottet i Stockholm, t. ex. i "kolonnsalen" 2 stora trymåer, en dylik öfver kaminen, fem stora deux-battants med öfverstycken och "chambranler", pilastrar m. m. Efter sin hemkomst och sedan äfven brodern (se M. 2) återvändt till Sverige, bör- jade han, i samråd med denne och delvis efter hans idéer, införa den antikiserande stil i ornamentet, som utmärker senare delen af det gustavianska tidehvarfvet. Han var synnerligt verksam vid inredningen af Sofia Albertinas palats samt vid åtskilliga ändringar i sluttet, jämte det att å hans verkstad utfördes en mängd stolar, kandelabrar m. m. i den nya smaken. Som en teknisk nyhet kan anföras, att han var den förste, som i Sverige begagnade "pastellagen", d. v. s. ornering i gips, i st. f. den förut allmänt brukliga träskulpturen. Om M:s giftermål se Th. Westrin, "Ett kraftprof med Rom under den svenska religionsfrihetens första dagar" (i "Hist. tidskr.", 24, 1904). 1-3. -m. (A. L. K.) Masr e!-kähira, M. el-atika, arab. Se Kairo, sp. 563. Mass., amerikansk förkortning för Massachusetts. Massa (lat., af grek. massein, knåda), eg. deg; myckenhet af likartade smådelar, sammanhopade till en klump l. kropp; stor mängd; en gäldenärs till borgenärerna afträdda egendom, konkursbo (konkursmassa; se Konkursbo). 1. Fys. Erfarenheten lär, att ej alla kroppar påverkas på samma sätt af en och samma kraft. Under det att en kropp erhåller stor acceleration (hastighetsförändring per tidsenhet), får en annan kropp på grund af samma kraft blott liten acceleration. Man tillskrifver denna skillnad kropparnas massa. Ju större massan är, desto mindre blir den acceleration, som kraften förmår bibringa kroppen. Produkten af massan m och accelerationen a kan därför anses vara ett mått på kraften k. Man erhåller på så sätt den viktiga likheten k = m . a (jfr Kraft). Om enheten för massan se Metersystemet. -- 2. Mek. Två kroppars massor sägas vara lika stora, om kropparna under inverkan af lika krafter erhålla lika accelerationer i förhållande till ett i dynamiskt hänseende neutralt materiellt punktsystem (se Rörelse). I själfva verket kan en konstant krafts storlek uttryckas genom produkten af massan hos den kropp, på hvilken den verkar, samt den acceleration i förhållande till ett sådant system, som den förmår bibringa honom. Tillämpas detta särskildt på i lufttomt rum fritt fallande kroppar, så är kraften just den i fråga varande kroppens tyngd och accelerationen det tillskott, g (ungefär 9,81 m.), som hastigheten under en sekund erhåller (se Fallrörelse). Betecknas kroppens vikt med p och dess massa med m, har man således p = gm, eller m = p/g. En kropps massa anges därför genom dess vikt dividerad med g. Utgående från detta betraktelsesätt, kan man således uttrycka en kropps massa genom samma tal, hvar helst kroppen befinner sig invid jordytan, ty p och g variera där i samma förhållande. 1. D. S-t. 2. G. R. D. (O. E. W.) Massa (af eng. master), "herre", förr negerslafvarnas tilltalsord till en hvit man. Massa, hufvudstad uti italienska prov. Massa e Carrara, vid den lilla floden Frigido och kustjärnvägen, 2 km. från Liguriska hafvet. 9,525 inv. (1901; som kommun 26,413 inv.). Biskopssäte, hertigligt palats (nu stadshus), lyceum,