Holyoke coll. (i S. Hadley) och Wellesley coll. (nära Boston), landtbruksskolor samt flera tekniska läroanstalter (bl. a. M. institute of technology i Boston för både män och kvinnor samt Worcester polytechnic institute) samt teologiska skolor af flera slag. Den första boktryckeripressen i de brittiska kolonierna uppsattes i Cambridge i M., hvarest den första boken trycktes 1638. M. är bättre än någon annan stat försedt med stora offentliga boksamlingar. Där utgåfvos 1903 654 tidningar. I Boston residera en katolsk ärkebiskop och en biskop, hvarjämte ytterligare två katolska biskopar finnas i staten samt två anglikanska och två metodistiska biskopar. -- Författningen är till sina grunddrag densamma, som antogs 1780. Regeringen föres af en guvernör, som väljes årligen af de röstberättigade i kommunerna, och som hans ställföreträdare utses en viceguvernör. Vid deras sida står ett råd af åtta personer, i hvilket guvernören eller vice guvernören är ordf.; den senare är alltid medlem af rådet, men har icke, då han fungerar som ordf., någon rösträtt, liksom icke heller guvernören har rösträtt i rådet. Representationen (General court of M.) består af en senat af 40 årligen valda led. och ett representanthus, 240 likaledes årligen valda medlemmar. Till kongressen sänder M. 2 senatorer och 16 representanter. För rättskipningen finnas en öfverdomstol, 14 grefskapsdomstolar och fredsdomare. Alla domare utnämnas af guvernören. M. är en mycket rik stat. Den beskattade förmögenheten uppgick 1910 till något öfver 5 milliarder doll. -- Staten är delad i 14 grefskap. Dess hufvudstad är Boston. Historia. M. bildade urspr. två skilda kolonier: Plymouthkolonien och kolonien vid Massachusetts-bay. Den förra var den första engelska koloni, som grundlades i Nya England och bestod af ett hundratal engelska separatister från York, som en tid vistats i Holland och därifrån ämnade söka sin tillflykt i Virginia, men vinddrefvos på "Mayflower" till Cape Cod och landstego 21 dec. 1620 vid nuv. Plymouth. Kolonien vid Massachasettsviken, urspr. vid Salem, grundlades 1628 af Massachusetts company. 1691 förenades båda kolonierna äfvensom Maine m. fl. till en kolonialprovins under en engelsk guvernör. Boston, som anlagts 1630, var den amerikanska frihetens vagga, och där, i nuv. förstaden Charlestown, stod, 17 juni 1775, det blodiga slaget vid Bunkershill. Af de 231,791 man, som kolonierna sände i fält under befrielsekriget, lämnade M. större kontingent än någon annan koloni, nära 68,000 man. 1820 skildes Maine, som dittills utgjort en del af M., därifrån och blef egen stat. Litt.: W. M. Davis, "Physical geography of southern New England" (1895) samt C. F. Adams, "Three episodes of Massachusetts history" (2 bd, 1892), och "Massachusetts: its historians and its history" 0893). J. F. N. Massacre of the innocents [märker ev thi fnesents], eng. (eg. blodbadet på menlösa barn, d. v. s. betlehemitiska barnamordet; se d. o.), i England äfven i öfverflyttad betydelse en skämtsam beteckning för "aflifvande" af motioner, som ej medhinnas till behandling under en parlamentssession och hvilkas öde premiärministern kort före sessionens slut plägar tillkännage vid bestämmandet af de sista veckornas arbetsfördelning. V. S-g. Tryckt den G/s 12 Ma'ssa di Sorre;nto. Se Massa lubrense. Ma'ssa e Carrära. Se Massa. Massaformning, tekn. Se G i u t n i n g, sp. 1233. Massafra, stad i italienska prov. Lecce (Apu-lien), 16 km n. v. om Taranto. 7,688 inv. (1901; som kommun 11,026). Oliv- och vinplanteringar. J. F. N. Massage [-säj], fr. (af grek. ma'sséln eller arab. mäss, trycka, gnida, knåda), ett i senare tider i Frankrike uppkommet uttryck för den allmänna eller lokala behandling medelst gnidning, knådning, kramning och bultning etc., som fort-lefvat sedan äldsta tider, i synnerhet bland Orientens folk, hos hvilka den ännu utgör en väsentlig del af deras egendomliga bad och ofta tjänar att bota åtskilliga mer eller mindre lokala sjukdomstillstånd och skador. I Indien kallas detta behandlingssätt chamboning, hvaraf engelsmännens shampooing. I Sverige har ordet "massage" först sedan början af 1870-talet blifvit mera allmänt kändt, sedan den berömde läkaren i Amsterdam J. M e z g e r genom en rationell och energisk användning af denna behandlingsmetod för en mängd lokala åkommor åt densamma förvärfvat ett allmänt erkännande inom läkekonsten. Massagens många handgrepp ha likväl sedan gammalt ingått i den svenska sjukgymnastiken, där de af Lin g och hans lärjungar (Branting, Georgii, De Ron) blifvit på ett systematiskt sätt ordnade och använda, ehuru de här icke spelat den själfständiga roll och fått den strängt begränsade tillämpning som den moderna lokala massagen, hvilken egentligen uteslutande användes direkt på de sjuka kroppsdelarna och väfnaderna. - I den grekiska medicinen och dietetiken och äfven senare hos romarna intog denna massage, benämnd tripsis eller anaftripsis, en framstående plats och synes varit utbildad till hög grad af fulländning och mångsidig användning, ofta utöfvad af personer med medicinsk bildning (iatraléi1'ptai). Hos de grekiske skriftställarna finnas ganska omständliga föreskrifter för bruket af gnidningar och knådningar af olika slag och styrka, liksom deras verkan tolkas på ett öfverraskande klart sätt. Nära sammanhängande med den antika gymnastiken, till hvars regelmässiga kroppsöfningar den alltid utgjorde inledningen och afslutningen, betraktades dock massagen som en konst för sig, afsedd för behandling af vissa svaghets- och sjukdomstillstånd, såväl akuta som kroniska. Sedan de gamles gymnastik, efter den antika bildningens förfall, nästan alldeles försvunnit, bibehöll sig dock badet med sin massage inom det bysantinska väldet, från hvilket det sedan upptogs och vårdades i nästan oförändradt skick af araberna och deras flitiga lärde, hvilka med synnerlig kärlek bibehållit och utbredt dess bruk. De grekiske och arabiske mästarnas orubbade auktoritet uppehöll också i medeltidens läkekonst förtroendet för frottering och gnidning, och badmassagen, såväl vid de italienska medeltidsbaden som vid våra nordiska gyttjebad, torde tvifvelsutan haft sitt ursprung från samma klassiska källa. - Inom folkmedicinen i många länder är konsten att med lämpliga gnidningar, klämningar, bultningar o. d. behandla, ofta med utmärkt resultat, en del lokala lidanden och kroppsskador uråldrig, och ej 17 b. 38