1189 Massaker-Masséna 1190 sinien har M. skildrat i / miei trentacinqne anni di missione nelV Älta Etiopia (12 bd, 1885-95; ett populärt utdrag, In Abissinia e jra i Galla, ut-gafs 1895). Han utgaf äfven en grammatik öfver amhara-gallaspråket (1867). V. S-g. Massa'ker (fr. massacre), blodbad, massmord på människor, hvilka göra ringa eller intet motstånd. - Massakrera, nedgöra, nedhugga, slå ihjäl. Massal., vid växtnamn förkortning för A. M a s-salongo (se denne). Massa l i'a, astron., en af småplaneterna. MassalFa, det grekiska namnet på Marseille. Massaliäner. Se Messalianer. Massalongo [-lå'n,gå], Abramo (Bartholo-mseus), italiensk botanist, paleontolog, f. 13 maj 1824 i Tregnago vid Verona, d. 25 maj 1860, blef 1849 juris doktor i Padua, men egnade sig därefter åt naturvetenskaperna. Sedan han 1850 publicerat sitt första naturvetenskapliga arbete, följde med korta mellanrum den ena uppsatsen efter den andra, så att han vid sin död efterlämnade 50 vetenskapliga arbeten, större och mindre. Med förkärlek hade han vändt sig åt undersökningen af Italiens fossila flora samt åt lafvarna. Men ehuru flertalet af hans arbeten tillhör dessa områden, publicerade han äfven några uppsatser af geologiskt, paleozoologiskt och herpetologiskt innehåll. Hans arbeten på paleobotanikens område rörde sig företrädesvis kring Italiens tertiära flora, och hans alltför tidigt inträffade död var för kännedomen om densamma en svår förlust. Som licheno-log var M. en af de förste, som på allvar började använda mikroskopet vid lafvarnas undersökning och bestämning. Af M:s arbeten må nämnas Spe-cimen photographicum animalium quorundam plan-tarumque fossilium agri veronensis (1859), Studii sulla flora fossile del sinigalliese (1860), Musacea-rum palmarumque fossilium montis Vegroni scio-graphia (1861), Ricerche sulV autonomia dei Li-cheni crostosi (1852), Synopsis Lichenum bla-sleniospororum (s. å.), Memorie lichenografice, ossia commentaria lichenographica, quibus de-scribuntur Lichenes foliosi et fruticulosi (1855), Schedulce criticce in Lichenes exsiccatos Italice (1855-56). A. G. N. Ma'ssalov, Ni k öl a j, rysk raderare, f. 1845 i Moskva, studerade i Dresden 1861-67 och i Paris under Flameng. Hans förnämsta verk äro 40 raderingar efter Rembrandt (i Eremitaget i Petersburg), Jakobs dröm, efter F. Bol (i Dresden), Judit, efter Moretto, samt ytterligare efter Rembrandt 10 raderingar, mest från museum i Kassel, Nattvakten (i Amsterdam) och Simsons bröllop (i Dresden). Ma'ssa !ubre'nse [lo-], M. di Sorrento [sårre'ntå], stad i italienska prov. Napoli, på Sorrentohalfön, vid Medelhafvet. 2,579 inv. (1901; som kommun 7,782 inv.). Ruiner af en romersk vattenledning och andra fornlämningar. Från M. besökes den 5 km. aflägsna spetsen af Sorrentohalfön, Punta di Campanella (lat. Promontorium Minernas), som är försedd med fyrtorn och erbjuder en härlig utsikt öfver hafvet. (J- F. N.) Ma'ssa mari'ttima, stad i italienska prov. Gros-seto (Toscana), på en travertinkulle i Marem-merna. 5,930 inv. (1901; som kommun 18,462). Biskopssäte, seminarium, gymnasium, stadsbiblio- tek och museum. I trakten finnas stora koppargruf-vor samt svafvel- och järnkällor. M. är en af de största städerna i Maremmerna, emedan dess klimat väsentligen förbättrats genom torrläggningsarbeten. (J- F. N.) Massaräni, T u 11 o, italiensk skriftställare, f. 1826 i Mantua, d. 1905 i Milano, af israelitisk släkt, idkade juridiska och litterära studier, hvarjämte han egnade sig åt målarkonsten. Han deltog med ifver i 1848 års nationella rörelse och var 1852 invecklad i Mazzinis sammansvärjning. 1860 -67 satt han i parlamentet och var länge medlem af Milanos municipalråd. Vid världsutställningen i Paris 1878 var han ordf. i den internationella juryn för konstafdelningen. I åtskilliga skrifter sökte M. främja ett godt förstånd emellan Italien och Tyskland i afseende på politik, litteratur och konst. Skriften Enrico Heine ed il movimento letterario in Germania (1857) gaf upphof åt den Heinebeundran, som nu är så stark uti Italien. Bland M:s öfriga arbeten må anföras Uidea italiana attraverso i tempi (1850), Studii di letteratura e d'arte (1873), Studii di politica e di storia (1875), L'arte a Pä-rigi (1879), Sermoni e rime (1880), Carlo Tenca e il pensiero civile (1886) och ett stort arbete om den satiriska diktningen, Storia e fisiologia delV arte di rider e (1900-02). Massareter. Se Dassareter. Massart [-sär], Lambert Joseph, belgisk-fransk violinist, f. 1811 i Liége, d. 1892 i Paris, elev af R. Kreutzer där, blef 1843 violinprofessor vid konservatoriet i Paris och vann mycket anseende som lärare åt H. Wieniawski, Marsick, Sarasate, Teresina Tua m. fl. Massaua [-äoa]. Se M a s a ii a. Massawa. Se M a s a u a. Massberg, Konrad. SeMarderfelt. Massé, Felix Marie Victor, fransk operakompositör, f. 1822 i Lorient, d. 1884 i Paris, elev af Zimmermann och Halévy vid konservatoriet i Paris, erhöll Rom priset 1844 och gjorde sig, efter återkomsten från en tvåårig resa uti Italien och Tyskland, ett namn som romanstonsättare. Hans lyckliga debut på Opera comique med La chanteuse voilée (1850; "Den beslöjade sångerskan", 1868) efterföljdes af många andra operor där, bland hvilka endast de närmast följande, Ga-latée (1852) och Les noces de Jeannette (1853; "Jeannettes bröllop", 1855) äfvensom La reine Topaze (1856), gjorde större lycka. 1860 blef M. kormästare vid Stora operan, var 1866-80 kompositionsprofessor vid konservatoriet och efterträdde 1872 Auber i Académie des beaux-arts. Efter lång hvila framträdde han med en större opera, Paul et Virginie (1876), som väl hade framgång i Paris, men föll i Wien (1880) och ej heller i Stockholm (1886) visat sig lifskraftig. För den stora stilen räckte M:s talang icke till, men i opera comiquen utvecklade han mycken finess och behaglig melodi. Hans romanser och visor (Chants bre-tons, Chants du soir och Chants d'autrefois m. m.) äro ofta verkligt intagande. Han efterlämnade operan Une nuit de Cléopätre, som gafs 1885. M:s staty (modellerad af Mercié) restes 1887 i hans födelsestad. A. L.* Masséna [-sena7], André, hertig af Rivö l i, l furste-af E s s l i n g, marskalk af Frankrike, f. O