nu förfallen mur. Det besöktes 1852 af Barth. M. förstördes 1871 af konungen i Wadai, hvarvid de fleste invånarna dödades, de öfrige bortsläpades. Nu är Bugoman vid Schari hufvudstad. -- 2. Se Massina. 1. J. F. N. Massera (fr. masser), behandla med massage (se d. o.). Masset [massa], Nicolas Jean Jacques, belgisk-fransk musiker, f. 1811 i Liége, d. 1903 i Beaugency, studerade violin för Habeneck vid kon-servatoriet i Paris och blef violinist vid Théåtre italien och Stora operan samt orkesteranförare vid Variétés-teatern. Därunder utgaf han stycken för violin och för flöjt samt romanssånger. 1839 debuterade han som tenor på Opera comique och uppträdde sedan på scenen ända till 1852, äfven uti Italien och Spanien, hvarefter han egnade sig åt sånglärarkallet som professor vid Pariskonservato-riet 1853-87. Han utgaf öfningar, vokaliser och L'art de conduire et de développer la voix (1886). Bland hans elever nämnas Nicolini, Kristina Nilsson, Signe Hebbe, Matilda Eneqvist och Ida Ba-silier. M. blef 1856 led. af Mus. akad. i Stockholm. _ A. L.» Masseter (grek. maseter, den tuggande), anat., den platta, rektangulära muskel, som hos människan i h vardera kinden sträcker sig mellan okbågen och yttre ytan af underkäken till dennas nedre kant. Den är en kraftig tuggmuskel, och dess spänning kan man tydligt känna med fingrarna, då tänderna hopbitas. G. v. D.* Massey [mä'si], Gerald, engelsk skald, f. 1828, d. 1907, arbetade i barndomen i en fabrik och blef vid 15 års ålder springgosse i London, men förvärfvade rastlöst kunskaper på egen hand. De fattiges lidanden och medlen att höja arbetsklassen utgöra temat i hans Poems and chansans (1846). Genom utgifvandet af den radikala tidningen "The spirit of freedom" (1848) och dikterna Voices oj freedom and lyrics of love (1849) gjorde sig M. bemärkt af Ch. Kingsley och erhöll sekrete-rarsysslan hos de "kristne socialisterna". Bland hans öfriga arbeten må nämnas Shakespeare's son-nets (1866), innehållande en ny teori i denna litteraturhistoriska tvistefråga, diktsamlingen A tale of eternity, and other poems (1869), A book of the beginnings (1881), om myternas upphof, och An-cient Egypt: the light of the world (1907). Ett urval af hans tidigare diktning jämte några senare poem samlades i My lyrical lif e (2 bd, 1889). Hans personlighet anses ligga till grund för George Eliöts "Felix Holt". Sedan 1863 åtnjöt han en pension från civillistan. Han höll i England och Amerika föreläsningar öfver spiritismen. Massformig, geol. Se Bergart, Jorden, sp. 133, och Struktur. Ma'ssico, Mön te (lat. Massicus möns), höjdsträckning i nordvästra Kampanien, i närheten af Sessa Aurunca, 811 m. Det är ett isoleradt kalkberg, som i n. begränsar Campagna felice. Dess vin ("massiskt vin") prisades af Horatius och andra latinska skalder. Massicot [-sikå], fr. (af grek. mafsséin, knåda, omröra, emedan ämnet tillverkas af smält bly under omröring), kem., föråldrad beteckning för blyoxid, blyglete (se Bly). P. T. C.* Massicus möns, lat. Se Mäss i c o. MassPf central [-sätra'1], fr., fransk bergplatå. Se F r a n k r i k e, sp. 1106. Massikesse, ort i Manika (se d. o.). Massnia, romarnas benämning på Marseille. Massiliäner 1. Massilienser kallades efter staden Massilia (Marseille) ett religiöst parti, som, med Johannes Cassianus i spetsen, sökte gå en medelväg i striden emellan Pelagius och Augustinus. Den vanligaste, fast först långt senare uppkomna benämningen för denna riktning är numera semi-pelagianer (se S e m i p e l a g i a n i s m). (E. Bg.) MassihVnser. Se Massiliäner. Massillon [mä'silån], stad i nordamerikanska staten Ohio, vid Ohiokanalen och en viktig järnvägsknut. 13,879 inv. (1910). Mångsidig industri. (J. F. N.) Massillon [-si ja'], Jean Baptist e, fransk predikant, f. 1663 i Hyéres, d. 1742 i Clermont, ingick vid 17 års ålder i oratoriemunkarnas kon-gregation och utnämndes 1717 till biskop i Clermont. Han var en af sin tids främsta andliga vältalare. Hans predikningar afsticka fördelaktigt mot tidens predikosätt genom enkelhet och varm känsla samt vittna om sedligt allvar och djup kännedom af människohjärtat. Med frimodigt allvar predikade han inför Ludvig XIV och hans hof. Bland dessa predikningar är hans Sermon du petit nom-bre des élus berömdast och berättas ha varit af gripande verkan. Berömda äro ock hans under namnet Petit caréme (tryckt i många uppl.) kända fastlagspredikningar inför den 8-årige Ludvig XV. Sedan 1719 var M. medlem af Franska akad., efter abbé de Louvois. Hans samlade predikningar utgåfvos 1745-49 i 15 bd och ha flera gånger upplagts. Litt.: E. A. Blampignons skildring af M. (2 bd, 1879, 1891). Ma'ssimi, romersk adelssläkt, som påstår sig härstamma från Q. Fabius Maximus Cunctator och hvilken som vapendevis upptagit Ennius' utsago om den berömde fältherren cunctando restituit rem. Numera är den mest känd för sitt palats, P a-1 a z z o M. alle c o l o n n e, ett af de skönaste och snillrikast tänkta byggnadsverken i Rom. Bal-dassare Peruzzi är mästaren; 1535 byggde han det åt Pietro M., hvars fädernehus gick under vid kon-netabelns af Bourbon stormning af Rom; i detta äldre palats hade de förste boktryckarna i Italien, tyskarna Schweynheim och Pannaertz, som 1497 särtryckte Ciceros bref, sin officin. I palatset är i synnerhet pelargården (se fig.) med sina vackra pelare och kassettak berömd. "Genom ett äkta studium af antiken fick familjen M. ett palats, som visade senare tider en bild från den antika arkitekturens blomstringsdagar. I pelarordningar och profiler, i användningen af stuckatur och hvalf är Peruzzis verk en förklarad, ända in i minsta detalj med kärlek utförd nygestaltning och efterbildning af klassiska förebilder" (Gsell-Fels). I palatset