Massmann-Massoreter mängd berg och kullar, hvilka under den lösa jord-betäckningen sinsemellan sammanhänga. Jfr B e r g och Jorden. - Massivitet, egenskapen att vara massiv. E- E- Ma'ssmann, Nikolaj Herman n, tysk präst i Köpenhamn, f. 1766, d. 1816, stiftade 1800 de efter honom uppkallade massmannska söndagsskolorna i Köpenhamn, i hvilka handt-verkslärlingar och gesäller få undervisning i läsning, skrifning, räkning, teckning, Danmarks historia, tyska och matematik. Intill 1900 besöktes dessa skolor af omkr. 21,400 handtverkslärlingar utom gesäller och mästare. E. Ebg. Ma'ssmann, Hans Ferdinand, tysk filolog, f. 1797 i Berlin, d. 1874, var anställd vid skolor och universitet dels som turnlärare, dels som lärare i forntyska språket och litteraturen. Han utgaf bl. a. "Denkmäler deutscher sprache und litteratur" (1827), "Deutsche gedichte des 12. jahr-hunderts" (2 bd, 1837) och "Ulfilas" (2 bd, 1855 -56). Se Euler och Hartstein, "H. F. M." (2:a uppl. 1902). Masson [masa'], Antoine, fransk kopparstic-kare, f. 1636, d. 1700, säges ha börjat som vapensmed, innan han öfvergick till sin egentliga konst, inom hvilken han nådde stor skicklighet i den illusoriska härmningen af effekten hos olika stoff, vapen, dräkter, hår o. d. Hans arbeten bestå mest i porträtt, såsom af grefve Harcourt (efter Mignard; kalladt Cadet de la perle). Men han utförde äfven stick efter kompositioner, såsom efter Tizians "Lärjungarna i Emmaus", kalladt La näppe (bordduken) på grund af det skickliga framställandet af borddukens fållar och mönster. 1697 blef M. led. af akademien i Paris. (A- L. &.) Masson [masa7], Auguste Michel B e-noit Gaudichot-, kallad Michel, fransk roman- och teaterförfattare, f. 1890 i Paris, d. där 1883, tjänstgjorde i yngre år som statist, kypare, bokhandelsbiträde och diamantslipare, började 1826 skrifva i tidningar och utgaf en mängd strängt moraliska romaner och novellsamlingar, bland hvilka märkas Contes de Vatelier, ou Daniel le lapidaire (1832-33), Souvenirs d'un enfant du peuple (1838-41), La gerbée (1861, prisbelönt af Franska akad.) och Les drames de la conscience (1866). Mycket populär, äfven i utlandet, blef hans biografiska arbete Les enjants celebres (1838, 10:e uppl. 1875; "Historiska minnesteckningar" o. s. v., 1849; "Namnkunniga barn", 1865 och 1907). I medarbetarskap med Scribe och andra skref M. äfven en mängd vådeviller samt åtskilliga melodramer, bl. a. Les mystéres du carnaval (1847; "Va-lentine de Saint Yallier", s. å.), Les orphelins du pont Notre-Dame (1849; "Hittebarnen", s. å.) och Les fils ainés de la république (1873). Masson [mä^n], David, skotsk litteraturhistoriker, f. 1822 i Aberdeen, d. 1907, kallades 1852 till professor i engelska språket och litteraturen vid University college i London och 1865 till professor i vältalighet och engelsk litteratur vid Edinburghs universitet; 1895 tog han afsked. 1859-68 redigerade M. "Macmillan's magazine". Bland hans arbeten märkas, utom en mängd tidskriftsbidrag, Essays, biographical and critical: chiefly ön english poets (1856; tillökad uppl. i 3 bd, 1874, med särskilda titlar: Wordsworth, Shelley, and Keats, The three devils: Luthers, Milton's and Goethe's och Chatterton), hans mest betydande verk, Lije oj John Milton (6 bd, 1858-80), hvilken lefnadsteckning äfven dröjer utförligt vid alla tidsomständigheterna och anses för klassisk, ett arbete om engelska novellister (1859), ett om den moderna engelska filosofien (1865), De Quincey (i serien "Men of letters") och Carlyle (1885). Miltons arbeten utgåfvos af M. 1874 i 2 mönstergilla uppl. och De Quinceys 1889-90 (14 bd). Masson [masa7], F r é d é r i c, fransk historiker, f. 8 mars 1847 i Paris, sedan 1866 amanuens och bibliotekarie i krigsministeriets arkiv, hvarifrån han på grund af politiska meningsbrytningar af-lägsnades 1880. M. blef 1903 led. af Franska akad., där han efterträdde Gaston Paris. Af hans många historiska arbeten, som utmärkas för rikedom på nya detaljuppgifter och dokument, behandlar flertalet Napoleon I och hans familj. Nämnas kunna Le departement des affaires étrangeres pendant la revolution (1877), Le marquis de Grig-nan (1881), Les diplomates de la revolution (1883; om Basseville och Bernadotte), Napoleon et les femmes (1893; "Napoleon och kvinnorna", 1896), Napoleon chez lui (1894), Napoleon inconnu (1895), Napoleon et sa jamille (l bd, 1897-1906), Josephine (3 bd, 1899-1901), L'impératrice Marie-Louise (1902), Napoleon et son fils (1904), Jadis (1903-04), Jadis et aujourd'hui (1908), Autour de Sainte-Hélene (1908) och Napoleon å Sainte-Hé-léne (2 bd, 1911). Masson-Forestier [masa7 fårestié], Alfred, fransk författare, f. 1852 i Le Havre, stiftade 1903 föreningen Vers 1'Alsace, som söker uppehålla de franska förbindelserna med Elsass. Hans noveller (La jambe coupée 1894, Remords d'avocat 1896, prisbelönt af Franska akad., Angoisses de juge 1898 m. fi.) och dramer (Attaque nocturne 1904, m. fl.), som gärna taga motiv från affärs-och juristlifvet, äro spännande och effektfulla. Massora [-såra]. Se Massoreter. Massoreter kallas de judiske skriftlärde från rabbinskolorna i staden Tiberias vid sjön Genesaret, som sysselsatte sig med samlandet af massora l. masora och sedermera under 600- och 700-talen uppfunno ett system för att i skrift beteckna den på massoran grundade riktiga läsningen af G. T:s heliga skrifter. Dessa voro nämligen upptecknade med endast konsonanter och kunde därför läsas på flerehanda sätt. Den enda rätta läsningen af denna konsonantiska text hade dock, alltsedan hebreiskan upphört att vara ett lefvande språk (i 2:a årh. f. Kr.), traditionellt fortplantats genom århundradena utan skriftlig fixering och var med färre, enstaka och obetydande undantag densamma i alla synagogor och rabbinskolor öfver hela Palestina och Babylonien. Den under tidernas lopp samlade massan af textkritiska anmärkningar och gällande föreskrifter rörande den rätta läsningen kallades med ett nyhebreiskt ord massoret 1. massora ("tradition"), och sedan de med denna sysslande skriftlärde i Tiberias, baale ham-massoret ("massora-männen"), uppfunnit sitt system att med vokaler och punkter beteckna den rätta läsningen, inbegreps äfven denna textens vokalisering under namnet massora. Det massoretiska systemet, grundadt på den äldre, i samma ändamål uppfunna