och svin) samt åtskilliga jaktdjur (älg, kronhjort, antilop, räf, varg, katt, bäfver), vidare tillslagna och slipade stenredskap, prylar m. m. af ben, hammare, mejslar och handtag af hjorthorn samt otaliga lerkruksskärfvor och sländtrissor af lera. Det undre diluviala lagret var 1,5 m. tjockt och bestod af ljus lera med nedfallen sten i. Lagret innehöll ben af mammut, noshörning, uroxe, bison, älg, kronhjort, saigaantilop, hare, hyena och häst. Redskapen voro af madeleinetyp; de utgjordes af välslagna flintknifvar och skrapor, med olika slags geometriska ornament rikt sirade spjutspetsar af elfenben och annat slags ben, benprylar, en "kommandostaf" af renhorn m. m. T. J. A. Mat (höll. maat, eng. mate, kamrat), sjöv,, benämning på underordnad medhjälpare (vice, andre, under-), t. ex. kocksmat = kockens biträde. MataaTa, kung på Samoaöarna (se d. o.). Matabele (Matebele), en till sulukaffrerna hörande negerstam, som på 1820-talet lämnade sina boplatser i Natal under höfdingen Mosilikatse (d. 1868) och drog norrut, där den bemäktigade sig området emellan Limpopo och Sambesi. Där lefde de hufvudsakligen som krigare, årligen ute på röfvartåg mot sina grannar, hvilkas barn de bortförde som slafvar. Äfven kannibalismen florerade bland dem. Den tid männen hade öfrig från krigståg egnade de åt boskapsskötsel. Eljest var hela deras sociala organisation anlagd på att få så stor härsmakt som möjligt. Då deras land hade godt klimat och rikedom på guld samt i öfrigt var lämpligt för europeisk kolonisation, förklarades det 1889 falla under Englands intressesfär och tillföll Brittiska sydafrikanska kompaniet. Efter kufvandet af 1896 års matabeleuppror har folket småningom vants vid fredligt jordbruk och boskapsskötsel. Se vidare Matabeleland och Rhodesia. E. Rld. Matabeleland [eng. utt. mätəbī'l-länd] l. Matebeleland, förr ett mäktigt negerrike i Syd-Afrika, nu provins i brittiska kolonien Syd-Rhodesia, omfattande dess sydvästra del. Den infödda befolkningen, matabele (se d. o.), var 1911 246,475, den europeiska 11,039 pers. Från s. v. till n. ö. genomdrages landet af en bred vattendelare, från hvilken många floder flyta till Sambesi, Limpopo och Indiska hafvet. Liksom Mashonaland är M. rikt på guld o. a. mineralier, men lämpar sig äfven utmärkt för jordbruk och europeisk kolonisering. I synnerhet äro de mot s. löpande dalarna fruktbara (ris, socker, bomull), medan Sambesidalen är mindre väl bevattnad och tsetseflugan där gör boskapsskötsel omöjlig. Klimatet är dock högst besvärligt för européer. -- 1889 förklarades M. tillhöra den engelska intressesfären och öfverlämnades till Brittiska sydafrikanska kompaniet (se British South Africa company). Om landets historia se Rhodesia. Jfr Lucas, "Historical geography of the british colonies", IV (1897), och Laing, "The matabele rebellion 1896" (s. å.). J. F. N. Mata'di, distriktshufvudort och hamnplats i belgiska Kongo, dit Kongo är segelbar från kusten för oceanångare, och därför utgångspunkt för Kongobanan till Stanley Pool. M. anlades af svensken P. A. Möller (se denne). (J- F. N.) Matador [-dår], sp. (af lat. mactāre, döda som offer, slakta), vid tjurfäktningar i Spanien den förnämste toreron, hvars värf är att med dragen värja ge den retade tjuren nådestöten (en sådan tjurfäktare kallas äfven espada); en genom ovanligare mått af anseende, inflytande, makt eller rikedom framstående person (börsmatador o. s. v.); högmodig man, som förhäfver sig öfver sin medgång; i vissa kortspel benämning på de högsta korten, vanligen ess och "målare". Matagalpa, departementshufvudstad i Nicaragua, vid en af Rio Grandes källfloder. 15,749 inv. (1908). Matagorda bay [-gå'rda béV]. Se Ma d re, Laguna de la. Mata'ja, Emilie, tysk författarinna under pseudonymen Emil M a r r i o t, f. 20 nov. 1855 i Wien, har skrifvit satiriska och svårmodiga skildringar från Österrike, bl. a. Der geistliche tod (1884, många uppl.; "Förbjuden kärlek. En katolsk prests lefnadssaga", 1894). Matamätasköldpaddan, Chelys fmbriata, zool. Se Sköldpaddor. Mata'mme. SeMetamme. Matamoros [-må'rås]. 1. Stad i mexikanska prov. Tamaulipas, på södra stranden af Rio Grande del Norte (gränsfloden mot Nord-Amerikas förenta stater), 45 km. från dess utlopp i Mexikanska viken, där hamnen Bagdad ligger. 8,347 inv. (1900). Staden drifver ganska liflig handel med Förenta staterna, ehuru flodmynningen är spärrad af en bank, som tillåter endast smärre fartyg att inkomma i M:s uthamn, El Refugio l. Bagdad. M. grundlades i början af 1800-talet och uppkallades efter den mexikanske patrioten Mariano Matamoros. -- 2. (M. de Izúcar) Stad i mexikanska staten Puebla, utgångspunkt för en järnväg till staden Puebla. 6,271 inv. (1900). Stenkolsgrufvor. 1--2. (J. F. N.) Matamoros [-må'rås], Manuel, spansk evangelisk predikant, f. 1835, d. 1866 i Lausanne, kom under en tillfällig vistelse i Gibraltar att i där-varande spanska evangeliska församlings kyrka höra Francisco de Paula Ruet förkunna evangelium. Han var snart vunnen för den nya läran, och Spaniens evangelisering blef därefter föremålet för hans verksamhet. Under sitt missionsarbete i fäderneslandet blef han upptäckt, hölls fängslad öfver 2 år och dömdes till galärerna på 9 år, hvilken dom förvandlades till 9 års landsförvisning. Matamoros de Iziicar [-må'rås de ithu'kar], stad. Se Matamoros 2. Matanzas [mata'nthas], San Carlos de M., hamnstad på norra kusten af Cuba, 87 km. ö. om Habana, med hvilket M. är förenadt medelst järnväg. 64,385 inv. (1910). M. har vackert läge i en fruktbar trakt vid Matanzasviken, som bildar en rymlig, men något igengrundad och mot n. ö. ej skyddad hamn, samt är näst Habana öns viktigaste handelsstad. Exporten utgöres hufvudsakligen af socker och melass. M. grundlades 1693. Omkr. 4 km. ö. om M. ligga de vackra stalaktitgrottorna vid Bellamar. I närheten af M. kantrade den svenska, på öfning med sjökadetter stadda korvetten "Karlskrona" och sjönk 30 april 1846, hvarvid chefen, E. G. af Klint, och besättningen omkommo med undantag af 17 man. (J. F. N.) Matapän (grek. Tai'naron}y sydligaste udden af Peloponnesos, belägen emellan Koroni- och Mara-