1827, dref en af Norges största trävaruaffärer 1842-92 under firmanamnet Tostrup & M. i Fredrikstad, sedan till 1895 under eget namn. 1893 inköpte han därjämte för 600,000 kr. Eidsvolds järnbruk med Mago träsliperi. 3. Christian Pierre M., den föregåendes son, f. 14 apr. 1870, blef student 1888 och köpte 1893 Linderud, som han gjort till en mönstergård. M. var stortingsman 1900-03, gjorde sig bemärkt som en af högerns mest lofvande yngre krafter och var 22 okt. 1903-26 sept. 1904 chef för jordbruksdepartementet i Hagerups ministär. Efter sin afgång vägrade han mottaga återval till stortinget och har sedan ej aktivt deltagit i politiken. 1-3. K. V. H. Mathiesen [-tisen], Henrik, norsk historiker, f. 9 juli 1847 i Strinden, Söndre Trondhjems amt, har gjort Trondhjems och Tröndelagens historia till föremål för sitt specialstudium i en rad skrifter, bl. a. Det gamle Trondhjem. Byens historie... 997 -1152 (1897), Trondhjem i borgerkrigene. Byens historie 1152-1263 (1902) och Trondhjem i den senere middelalder. Byens historie efter 1263 (under utgifning sedan 1910) och Steinvikholms slot og dets bygherre (1906). M. har uppgjort en stor mängd skisser och planer till egna arbeten, till O. A. Överlands "Norges historie" och till andra historiska och topografiska verk. Olofsfestens återinförande beror först och främst på M:s initiativ. K. V. H. Mathiesen [-tisen], Aage Henrik, dansk arkitekt, f. 1868 i Aarhus, studerade i Köpenhamn, har uppfört privatbyggnader där samt (i samarbete med Ulrik Plesner) Studentföreningen och Kvinnliga läseföreningens hus, har restaurerat Kongegaarden i Korsör och Steensgaard på Fyn, har undersökt många danska medeltidskyrkor (äfven sådana i Skåne, Blekinge och Halland) och skrifvit goda artiklar i arkeologiska tidskrifter. G-g N. Mathiesen [-tisen], Sigurd, norsk författare, f. 13 juli 1871 i Larvik, student 1898, debuterade 1903 med ett band berättelser, Unge sjæle, som följts af Hide Unas (1904), Nag (1906), Augustinætter (1907), Hjemlig jord (1908) och dramat Satan som seirer (1910). Impressionistisk stilkonst och sysslandet med sjukliga psykologiska undantagsföreteelser visa honom som efterföljare af Hamsun och Kinck. E-n B. Mathieu [-tiö], Claude Louis, fransk astronom, f. 25 nov. 1783 i Mâcon, d. 5 mars 1875 i Paris, blef 1806 astronom vid observatoriet i Paris och sekreterare vid Bureau des longitudes och verkställde 1808 tills, med Biot pendelobservationer i Frankrike. Han blef sedan professor i astronomi vid College de France och var 1829-63 professor i matematik vid École polytechnique. M. utgaf åtskilliga mindre afhandlingar rörande speciella astronomiska frågor, de flesta införda i "Connaissance des temps" och i Parisakad:s "Comptes rendus". Han ombestyrde också utgifvandet af De-lambres postuma "Histoire de 1'astronomie au 18:e siècle" (1827). Äfven som politiker spelade han någon tid en bemärkt roll. Vald till deputerad 1834, intog han sin plats bland yttersta vänstern och deltog tills, med sin svåger François Arago lifligt i de politiska striderna. Emellertid blef han ej återvald och lämnade därför h. o. h. politiken för att uteslutande egna sig åt vetenskapliga arbeten. (B-d.) Mathieu [-tiö], Adolphe Charles Ghislain, belgisk författare, f. 1804, d. 1876, gjorde juridiska studier och lyckades under revolutionen 1830 utföra uppdraget att förmå den holländska garnisonen i Charleroi att nedlägga vapnen. Senare beklädde han olika bibliotekstjänster och vardt medlem af flera lärda samfund. Vid sidan af kritiska och arkeologiska arbeten skref M. en mängd dikter, bl. a. politiska satirer med fin tillspetsning. Hans Oeuvres poétiques utgåfvos 1856, i 6 bd. Mathieu [-tiö], Charles Louis Guillaume, tysk pomolog, f. 1828, d. 1904, tillhörde en från Frankrike till Tyskland invandrad släkt af trädgårdsodlare. Han gjorde sig känd i synnerhet genom arbetet Nomenclator pomologicus (1889). C. G. D. Mathieu [-tiö], François Désiré, fransk kardinal och författare, f. 1839, d. 1908 i London, var 1860-79 lärare i historia och litteratur vid seminariet i Pont-à-Mousson, vardt 1878 filos, doktor på afhandlingen Ancien régime dans la province de Lorraine (3:e uppl. 1907), som af Franska akad. belönades med det andra Gobertska priset. 1893 vardt han biskop i Angers, 1896 ärkebiskop i Toulouse och 1899 kardinal "in curia". På grund af sina forskningar i Vatikanens arkiv skref han en viktig redogörelse för Le concordat de 1801 (1907). Af hans skrifter kan vidare nämnas en anonym ströskrift öfver konklaven 1903. 1906 invaldes M. i Franska akademien. Mathieu [-tiö], Émile Louis Victor, belgisk tonsättare, f. 1844 i Lille, utbildad vid konservatoriet i Bruxelles, blef direktör för musikskolan i Louvain 1881 och för konservatoriet i Gent 1898. Han har komponerat operor, bl. a. George Dandin (1876), Richilde (till egen librett, 1888) och L'enfance de Roland (1895), kantaterna Hoyoux, Freyhir m. fl., som sägas röja styrka i det måleriska, den prisbelönta manskören Hymne au soleil ett Tedeum, sångromanser, en violin- och en pianokonsert, orkesterverk m. m. E. F-t. Mathieux [-tiö], Johanna. Se Kinkel, sp. 118. Mathilda. Se Matilda. Mathildedal, bruk i Bjärnå, Åbo län, Finland. Redan 1686 erhöll L. Creutz d. ä. privilegium på ett stångjärnsverk vid Hummeldal under Tykö (då i Uskela socken), hvartill 1689 kom privilegium på stålsmide. Huruvida privilegierna togos i anspråk, är okändt, men 1852 erhöll bergsrådet V. Z. Bremer nytt privilegium på ett puddelverk vid Hummeldal och 1857 på ett valsverk; anläggningen kallade han M. 1879 bildades M. bruks aktiebolag, som inrättade gjuteri, mekanisk verkstad och snickeri samt, först i landet, började tillverkning af jordbruksmaskiner. 1906 slopades järnverket. Brukets välrenommerade tillverkningar bestå nu af lokomobiler, ångmaskiner, tröskverk, kvarnar, blocksågar, höpressar m. m. och afsättas företrädesvis inom landet. 1908 steg produktionens värde till 800,000 mark och arbetarnas antal till 150, men har sedan något nedgått (arbetarna voro 1912 omkr. 115). T. C. Mathildis. Se Matilda, tyska furstinnor 1. Mathon gerasko, grek. (eg. "jag åldras lärande