fädernefränder. På Fidjiöarna anses fader och son icke släkt. I Senegal, Loango, Kongo och Guinea räknas släktskap endast på spinnsidan. Bland tuaregerna ärfver barnet sin ställning som fri man eller slaf från modern. Äfven bland kulturfolk förekommer stundom mödernerätt, ehuru sällan, såsom i den fornegyptiska rätten och hos vissa fornfolk i Mindre Asien. Mödernerätten innebär hvarken i ena eller andra fallet, att kvinnan blir den i samhället härskande, om än äfven detta kan inträffa (ett sådant förhållande kallas gynekokrati); det synes vara vanligast hos naturfolk med mödernerätt, att de till stammen hörande männen, d. v. s. kvinnornas bröder och söner, utöfva samma makt som husfäderna inom fädernerättsliga samhällen. -- Litt.: Bachofen, "Das mutterrecht" (2:a uppl. 1897), Morgan, "Systems of consanguinity and affinity of the human family" (1871), Dargun, "Mutter- und vaterrecht" (1892), och E. A. Westermarck, "Det menskliga äktenskapets historia" (1892--93; eng. uppl. "The history of human_marriage", 1901). Rld. och E. Rld. Matricäria L., bot., växtsläkte af fam. Compo-sitce, afd. Tubuliflorce med omkr. 50 örter, hufvudsakligen förekommande i Medelhafsområdet och Syd-Afrika. Blomkorgarna äro små eller medelstora med hvita strålblommor, som stundom saknas, blomfästet är naket, frukten saknar ofta pap-pus, bladen äro parflikade med smala flikar. I Sverige förekomma 3 eller 4 arter, af hvilka M. inodora, baldersbrå, allmänt förekommer på odlade ställen. Från den likaledes allmänna Af. Chamomilla (se Kamomillblommor med fig.) skiljes den genom inuti tätt blomfäste och lukt-löshet. Som ogräs förekommer den allmänt i insådda vallar, företrädesvis under dessas första år. Frukterna äro en vanlig förorening i timotej-frö, hvarifrån de blott med svårighet kunna bortrensas. En form med dubbla blommor odlas som prydnadsväxt. M. discoidea, g a t k a m i 11, är starkt kryddluktande och saknar strålblommor. Den är inhemsk i västra Nord-Amerika och Öst-Asien, men har spridt sig till andra världsdelar och förekommer nu mångenstädes på vägar och gårdar från Skåne till Norrland. G- L-m, H. J. Dft. Matrikel (lat. matricula, dim. af matrix, moder, stam, lista, register). 1. Inskrifningslista, namnförteckning på medlemmarna af en kår (se t. ex. Stiftsmatrikel) eller af ett slutet sällskap. -- 2. (Matrikul) I Danmark och Norge jordebok, jordregister. Om matrikel i Danmark se Hartkorn. I Norge förstås med ordet i regel en hela riket omfattande jordebok. Den första egentliga matrikeln, den s. k. gamle matrikul, infördes genom k. reskript 23 jan. 1665 och angaf skatten i många olika slags naturapersedlar. Då Norge efter 1814 skulle reorganisera sitt skatteväsen, var saknaden af en pålitlig matrikel mycket kännbar, och lagen af 17 aug. 1818 fastställde plan för utarbetande af en ny, tidsenlig matrikel, som skulle omfatta hela landet med undantag af Finnmarken. Efter denna s. k. nya, oreviderade matrikel värderades landets samtliga jordegendomar (utom Finnmarkens) till 247,068 "skylddaler" (motsvarande omkr. 400 mill. kr. i nutidens mynt). Matrikeln var färdig 1827, men stadfästes först genom lag af 17 dec. 1836. Den var emellertid mycket otillfredsställande. Lag af 6 juni 1863 föreskref därför åter en fullständig revision af matrikelverket genom jämförande omvärdering af alla rikets landtegendomar (fortfarande med undantag af Finnmarkens). Denna matrikel trädde i kraft genom k. resol. 29 maj 1886. Enl. denna utgör Norges hela matrikelskyld 500,000 skyldmark, hvarvid hvarje mark delas i 100 öre och ingen egendom taxeras till mindre skyld än 1 öre. Hufvudmatrikeln för hela landet föres i finansdepartementet och hålles à jour med hjälp af sorenskrivernes (häradshöfdingarnas) kvartalsvis insända rapporter rörande inom deras ämbetsområde tingslästa taxeringsmål. Lagstiftningen om dessa är nu sammanförd till en helhet i lagen om "skylddeling" m. m. af 20 aug. 1909. Rikets matrikel trycktes sista gången på offentligt föranstaltande 1903--08. Genom k. resol. af 28 okt 1910 har tillsatts en k. kommitté för utredning bl. a. af frågan om en revision af matrikellagstiftningen; i förening härmed har ifrågasatts lagstadgad uppmätning och kartläggning af hvar enskild landtegendom och utarbetande af ett till jordregistret hörande ekonomiskt kartverk. Matrikeln spelar likväl nu en långt mindre framstående roll än fordom. Den s. k. landskatten till statskassan, som utgjordes efter matrikeln, bortföll 1837, och de kommunala utskylderna ha också till stor del börjat utgå efter andra principer. 2. (K. V. H.) Matrikul. Se Matrikel 2. Matrikularbidrag (ty. matrikularbeiträge) kallas i Tyska riket de särskilda förbundsstaternas direkta tillskott för de gemensamma riksutgifterna. De utgå efter folkmängden och fastställas för ett år i sänder. Matrimonium, lat., äktenskap; matrimonial-, äktenskaps-, äktenskaplig. Matris (af lat. matrix, moder), tekn., boktr., i allmänhet hvarje fördjupad form för åstadkommande af gjutna, pressade, präglade m. fl. slags arbeten. I stilgjuteriet utgöres denna form af en kopparbit med delvis polerad yta, hvari den graverade stålstämpeln (patrisen, af lat. pater, fader) inslås ett stycke från ena ändan. I matrisen fås bokstafsbilden sålunda fördjupad och rättvänd. Matriser kunna billigare erhållas genom galvanoplastisk fällning öfver vanliga trycktyper, och till större stilsorter åstadkommas de vanligen så. Se vidare Galvanoteknik, sp. 676--677, Kliché och Stereotypi. Matrona, lat., betydde hos romarna gift kvinna, mest af stånd, ärbar fru, med afseende på den ställning hon intog i umgängeslifvet och den aktning man var henne skyldig. Endast en matrona hade i Rom rätt att bära stola (se Dräkt, sp. 928), den långa fotsida tunikan med en under gördeln anbragt, ned till fötterna löpande instita (garnering, bräm). -- I svenskt språkbruk betecknar ordet en fetlagd gift kvinna af mogen ålder. R. Tdh. Matrona, flod. Se Marne. Matronalia. Se Juno, sp. 293. Matroneum (lat., af matrona, se d. o.), den för de förnämare kvinnorna afsedda platsen i Västerlandets gammalkristna kyrkor. Som matroneum användes den närmast koret eller på sidan om detta belägna östra delen af södra sidoskeppet, äfvensom tvärskeppets södra del. Den å motsatta, norra, sidan belägna, för de förnämligare manlige