1259 Matros-Matsmältning 1200 församlingsmedlemmarna afsedda platsen hette senatorium. Upk.* Matros (höll. matroos, af fr. matelot, för hvilket genom normandisk förmedling isl. mötunauir, efter orden '"matkamrat", ligger till grund; besättningen var nämligen indelad i matlag, "backlag"), sjöman, som är fullt hemmastadd i allt, hvad till yrKets praktiska del hör. Matros å handelsfartyg mönstrar antingen för en bestämd resa eller tills fartyget återkommer till af gångsplatsen. - Svenska flottan har haft matroser af åtskilliga olika slag. F. n. (från l jan. 1911) ha de af sjömans-kårens manskap, som benämnas matroser, sammanförts till däcks afdelningen, hvilken omfattar artilleri-, signal-, torped-, gnist- och min-matroser. Dessa tillhöra något af de 5 (förut 10) matroskompanierna, af hvilka det 2:a, 6:e och 10:e tillhöra Stockholms, samt det 3:e och 5:e Karlskrona station (se f. ö. S j ö m a n s k å r e n). Matroskompanierna rekryteras dels genom s. k. karl-skrifning (se d. o.) från skeppsgossekåren, dels genom anställning medelst kontrakt (värfning) på viss tid af civila ynglingar, som fyllt 18 år. H.W-1. Matroskompanierna. Se Matro s. Matsalskorpral, krigsv. Se Korpral, sp. 1065. Matschie [ma'tji], G. Friedrich Paul, tysk zoolog, f. 11 aug. 1861 i Brandenburg, kustos och professor vid zoologiska museet i Berlin 1895, har riktat det zoologiska vetandet med flera värdefulla utredningar rörande däggdjurens geografiska utbredning. Bland hans större arbeten må nämnas Die säugetiere Deutsch-Ostafrikas (1895), Uber die zoogeographischen gebiete der cethiopischen region (1898) och Die megachiroptera des berliner museums flir naturkunde (1899). L-e. Matschlibandar [-dä!]. Se Masulipatam. Matschlipatnam [-nä'm]. Se Masulipatam. Mats Gregersson. Se Mattias Gregersson. Matskatt, kam. Se Mantalsräntan. Mats Kettilmundsson. Se Mattias Kettil-mundsson. Matskott kallades i vår äldre kyrklig-kamcrala lagstiftning vissa likasom gengärden (se d. o.) i matvaror utgående afgifter, hvilka sockenborna å bestämda dagar (3 ä 12 om året) utgjorde dels till prästen, dels till klockaren. I Västergötland erhöllo de fattige det matskott, som gafs å Långfredagen, hvilken därför kallades matskotts(fre)dag. Urspr, väl frivilliga, likasom penningoffren, med hvilka matskotten egde stor likhet, voro dessa afgifter redan enligt våra gamla lagar mer eller mindre tvungna och fingo i allmänhet ej understiga ett visst värde. De nedlades å altaret, hvaraf benämningarna altara, altaralceghi, altara vcerning, altarabyr^, altarmat, julaltare etc. Matskott skulle ges jämväl vid vissa förättningar, såsom vid själamässor och kyrkotagning. Motsvarande afgifter omtalas jämväl i grannländerna (ex. Marie-byrd). Efter reformationen inskränktes denna skatteform, men utgick ännu flerstädes enligt Upplandslagens föreskrift: "prasstser a hawa ett matskot ar hwart, swa got sum fiurse pcenningas sellr tiurse psenningse", hvilken bekräftades genom 1617 år^ ordning om prästernas uppbörd. T yngre författningar finnes matskottet än förbjudet (så i Österbotten genom en förordning af 18 jan. 1743), än medgifvet (så i södra Roslagen, genom k. resol. 17 juni 1695, och på Gottland - att utgå 4 gånger om året - genom K. M:ts konfirmerade stadga 30 okt. 1747). En medelväg intar k. resol, på allmogens besvär 25 maj 1720, som i fråga om "altar-I maten" i Blekinge förbjuder sådan, så framt den ej lämnas i prästgården. Enligt förordn. 11 juli 1862 ang. allmänt ordnande af prästerskapets inkomster skulle matskott utbytas mot bestämda penningbelopp. C. O. M.* Matskotts(fre)dag. Se M a t s k o 11. Matsmältning, fysiol. I den form, hvari de olika näringsämnena förekomma i födan (se F ö d o ä m-n e n), kunna de i regel ej upptas i blodet och tjäna kroppens väfnader till näring. De måste först undergå betydande kemiska förvandlingar. Sammanfattningen af de processer, som af se denna förberedande behandling af födan, kallar man matsmältning. I munhålan undergår födan hufvudsakligen en mekanisk behandling (se T u g g n i n g). Tillika uppblandas den med spott (se d. o.) och drifves därpå medelst en särskild mekanism (se S v ä l j n i n g) genom svalget och matstrupen ned i magsäcken, där den första kemiska bearbetningen eger rum. Genom magsaftens (se d. o.) inverkan förvandlas det närmast magväggen liggande partiet af den nedsväljda födan, lager efter lager, till en tunnflytande massa, chymus, som genom peri-staltiska kontraktionsvågor i niagmuskulaturen drifves mot nedre magmunnen, pylorus (se Mage). I de inre lagren af maginnehållet, dit magsaften ej hinner intränga, fortgår samtidigt verkan af spottens ptyalin, som öfverför stärkelse till maltsocker. Genom kontraktion af den ringformiga muskulaturen i nedre magmunnen hålles magsäcken af stängd från tunntarmen. Med vissa mellantider eger en afslappning rum, och genom en samtidig kraftig sammandragning af den intill nedre magmunnen liggande delen af magsäcken drifves en portion af maginnehållet in i tunntarmens öfversta del, tolffingertarmen. Omedelbart efteråt sluter sig åter den nedre magmunnen. Enligt undersökningar af amerikanske fysiologen Cannon utlöses såväl öppnandet som tillslutningen af nedre magmunnen genom inverkan af syran i maginnehållet på slemhinnan i själfva magmunnen resp. i tolffingertarmen. Genom denna mekanism hindras större mängder af maginnehållet att på en gång tränga in i tunntarmen. Tiden, som åtgår för magsäckens tömning .är beroende af måltidens omfång, men öfverskrider i regel icke 5 timmar under normala förhållanden. Vid öfverförandet till tunntarmen är maginnehållet endast ofullständigt digerera dt. En del af ägghvitan är peptoniserad, och stärkelsen är till stor del öfverförd till maltsocker. Fettet, om man undantager det fint fördel de m j Ikfe tet, är däremot ännu ej påverkadt på annat sätt än, att de bind-väfsmembramer, som omsluta detsamma, i sådana födoämnen som fläsk, blifvit upplösta. I tolffingertarmen blandas innehållet med galla och bukspott. Trypsinei i bukspotten fortsätter peptoniseringen af ägghvitan och klyfver den vidare i aminosyror. Genom bukspottens steapsin klyfves fettet i gly-cerin och fettsyror, som dels bilda såpor och tvåler, dels lösas i gallan. Det amylolytiska fer-mentet i bukspotten fullbordar stärkelsens för-