1261 Matstrupen-Matsys 1262 vandling. I tunntarmen tillkommer vidare tarmsaften, hvilken innehåller tre enzym: invertin, .läktas och mattas, motsvarande de sammansatta sockerarterna rörsocker, mjölksocker och maltsocker, och i själfva tarmväggen finnes ett enzym, .erepsin, som klyfver peptoner i aminosyror. Genom matsmältningen förvandlas sålunda födans ägg-hvitekroppar till aminosyror, f ettarterna till fettsyror och glycerin samt kolhydraten till enkla sockerarter. Cellulosan, som utgör en mycket viktig beståndsdel i de växtätande djurens föda, förjäses under medverkan af vissa bakterier. Vid denna process, som försiggår särskildt i våmmen hos nötkreaturen samt i blindtarmen, uppstår en del feta syror, som tillgodogöras. Afsöndringen af de särskilda matsmältningsvätskorna afpacsas, såsom särskildt Pavlov visat, mycket noga efter födans beskaffenhet. Spotten, magsaften, bukspotten förete sålunda betydande variationer till mängd och halt af olika enzym, allteftersom den tillförda födan utgöres af kött, bröd eller mjölk. Utlösningen af -dessa afsöndringsprocesser eger rum dels på vanlig reflexväg, d. v. s. under förmedling af vissa nerv-mekanismer, dels i form af s. k. kemoreflexer. Ett typiskt exempel på företeelser af det senare slaget erbjuder bukspottkörteln. Pavlov hade visat, att .det sura maginnehållets införande i tolffingertarmen försätter bukspottkörteln i verksamhet. Bayliss och Starling visade, att detta eger rum, äfven om all nervförbindelse mellan tunntarmen och bukspottkörteln upphäfves. Vidare funno de, att ett salt-syreextrakt på tunntarmsslemhinna, insprutadt i blodet, utlöser sekretion af bukspott. Genom saltsyrans inverkan på tunntarmsslemhinnan bildas ett ämne, sekretin, som upptages i blodet och transporteras till bukspottkörteln. På detta sätt förklaras den sekretion af bukspott, som inställer sig i samband med magsäckens tömning. Gallans inflöde i tarmen utlöses på ett liknande sätt. Skillnaden är, att det utlösande momentet utgöres dels af fett, dels af vissa digestionsprodukter, som bildats i magen. J E. J-n. Matstrupen (lat. oeso'phagus), anat., mäter i längd från svalgets nedre ända vid nedre kanten af ringbrosket till magen 28-30 cm. hos en fullvuxen människa. Den löper på halsen omedelbart bakom luftstrupen. I brösthålan ligger den mellan lungorna, först till höger om, sedan framför aorta; den träder genom mellangärdet till magen vid cardia (se Mage). Väggen utgöres af en slemhinna beklädd med flerlagrigt skifepitel samt ett ringformigt och ett längsgående muskellager, hvilka innerveras genom nervus vagus. Jfr S v ä l j n i n g. Om kirurgiskt öppnande af matstrupen se Oesofagotomi. Matstrupen är en af de vanligaste platserna för kräftnybild-ning. J- E. J-n. Matsudaira, ett namn på den mäktiga japanska Tokugawa-släkten. Se bd XII, sp. 1466. Matsukäta, Masayoshi, japansk stats- och finansman, f. 1835 i Kagoshima, tillhör en samurai-iamilj i Satsuma, blef efter 1868 års omhvälfning guvernör i provinsen Tosa samt 1874 vice finansminister, studerade som Japans främste representant vid Parisutställningen 1878 grundligt det .europeiska finansväsendet, var en tid 1880 inrikesminister samt 1881-92 finansminister. Genom be- sparingar i förvaltningen, inrättandet af en japansk riksbank (1882) och hejdandet af det oförsiktiga utsläppandet af pappersmynt i massa lyckades M. afvärja en hotande statsbankrutt. Sin finansreform krönte han 1897 med att genomdrifva Japans öfvergång till guldmyntfoten. Han var maj 1891-juli 1892 och sept. 1896-dec. 1897 premiärminister samtidigt med, att han innehade finansportföljen, som äfven anförtroddes honom i mini- ! staren Yamagata (okt. 1898-okt. 1900). Äfven sedermera har han som medlem af riksrådet (genro) utöfvat starkt inflytande på Japans politik och i synnerhet dess finansväsen. M. besökte Amerika, England och Tyskland 1902, blef 1884 grefve och upphöjdes 1907 till markis. Han har utgifvit Report ön the post-bellum finance administration of Japan, 1896-1900 (1901). M:s namn är oupp-lösligen förbundet med Japans raska finansiella utveckling under 1800-talets sista decennier; äfven om den japanska industriens framsteg och om risexportens raska utveckling har han inlagt förtjänst. Jfr Morris, "Makers of Japan" (1906). V. S-g. Matsumaj, stad. Se Fukuyama 1. Matsumaye, japansk stormansätt. Se bd XII, sp. 1469. M ät s U mot O, stad i japanska prov. Nagano, i centrala delen af ön Nippon. 35,011 inv. (1908). Matsuura, japansk stormansätt. Se bd XII, sp. 1465. Matsuyama, hufvudstad i japanska prov. Ehime, nära västra kusten af ön Shikoku, genom järnväg förenad med sin 7 km. aflägsna hamn M i t s u (5,000 inv.). 44,166 inv. (1908). (J. F. N.) Matsuye, hufvudstad i japanska prov. Shimane på norra kusten af sydvästra delen af ön Nippon, vid östra ändan af sjön Shinjo-ko. 36,209 inv. (1908). Pappersfabrikation, agatsliperi. I närheten ligga småstäderna K i z u k i och S a d a med vidtberömda shintotempel. (J- F. N.) Matsvampar (Ä 11 i g a s v a m p a r). Se N ä-ringsväxter. Matsyapuräna, ind. litt., ett af omkr. 15,000 dubbelverser i^loka^r) bestående litteraturverk af puräna-karaktär samt sent datum, som kan sägas vara en kompilation af Padma- och Visnupuräna samt med en del material hämtadt från "Mahäbhä-rata". Kompilationen synes skett inom civaitisk krets. K. F. J. Matsyopakhyana (eg. "fiskberättelsen"), ind. litt., kallas en episk episod i "Mahäbhärata" (III, 12747-12808), som handlar om Manus räddning ur en stor flod genom en fisk (Brahman eller Visnu). I äldre redaktion förekommer samma motiv i "Qa-tapathabrähmana" I, 8, l,i. Jfr M a n u. K. F. J. Ma'tsys [-sejs], Massys, Metsys 1. Messys. 1. Quinten M., flamländsk målare, f. 1466 i Louvain, d. 1530 i Antwerpen, var son