1265 Matta-Matte 128G tafla i en kyrka utanför Louvain. Hans första arbeten äro Madonnabilder (nu i Bruxelles och Niirn-berg), frontala figurer enligt det gamla flamländska schemat. En liten pietå-komposition i Louvre visar först hans brytning med den äldre skolan. Men det är egentligen genom sina stora altarverk, hvilka alla utfördes i Antwerpen, som M. visar sig vara en af den nya, italianiserande konstens protagonister. Äldst af dessa är altaret i Valladolid (från 1504), som först af Carl Justi tillskrifvits M., ehuru detta tillegnande på grund af altarets olyckliga placering i en nästan kolmörk spansk kyrka, S. Salvador, ännu icke kan sägas vara oryggligt bekräftadt, om också sannolikt. Det framställer Jesu födelse, Herdarnas tillbedjan m. fl. scener. Därefter kommer Louvainaltaret (1508), nu i Bruxelles, där den arkitektoniska kompositionen med sina arkader är fullt italianiserande, medan typerna fortfarande äro flamländska. Scenerna äro hämtade ur den heliga Annas lif och karaktärsskildringen såväl som tekniken mästerliga, särskildt i skildringen af Annas död på den högra flygeln. Midtgruppen framställer hela den heliga Annas familj och den motsatta flygeln Joakim mottagande uppenbarelsen af en ängel. Färgen är tempera med något litet olja och fernissa, tonen ljus. Utom från Italien kan man äfven spåra inverkan från Kölnskolan, inom hvilken taflor, föreställande dylika familjebilder ("sante conversazioni"), voro synnerligen vanliga. - 1509-11 utförde M. sitt berömdaste mästerverk, Antwerpenaltaret, som nu förvaras i Antwerpens museum. Om Louvainaltaret var en ljus idyll, så är detta ett patetiskt, gripande drama. Alla mänskliga passioner äro här skildrade: i midten, som föreställer grajläggningen (se fig.), först och främst sorgen i alla dess skiftningar hos de olika personer, som omge Kristi döda lekamen; på flyglarna ser man till vänster Salome, en fantastisk uppenbarelse i en lilaskimrande klänning med liljor och fåglar (hon dansar med Johannes döparens hufvud på ett fat inför Herodes och Herodias), medan den högra flygeln visar, hur Johannes evangelisten kokas i olja, midt ibland en stor folkskara. Medan midttaflan har en symmetrisk italiensk komposition, äro flyglarnas figurer mera fritt arrangerade. Typerna äro genomgående i hög grad intressanta, de rika dräkterna mästerligt återgifna, delvis med bruk af fina lasurer. Ett Kristushufvud af M. är afbildadt i art. K r i-stusbilder, fig. 12. M. har också målet några utomordentliga porträtt, bl. a. Erasmus Rotterdamus och Petrus tägidius. En egendomlig art af karaktärsstudier äro hans s. k. värlarbilder, som efterbildats af lärjungar och efterföljare. De flesta af dessa bilder, som tillskrifvits M., äro utförda af andra, men ett säkert original, Växlaren och hans hustru, finnes i Louvre och är signeradt "Quinten Matsys schildert 1514". Andra genrescener af hans hand närma sig karikatyren, så en tafla med en gubbe och en ung kvinna i Collection Pourtalés, Paris. Mästarens senare år, från hvilka man icke haft några bevarade taflor, ha enligt den nyare forskningens resultat varit upptagna af förfärdigandet af kartonger till väfda tapeter, en konstart, som i Flandern stod högt och täflade med måleriet (ex.: sviten med Davids historia i Clunymuseet, Paris). Litt.: H. Brising, "Q. M., essai sur Forieine de l'italianisme dans 1'art des Pays-Bas" (Uppsala, 19U9; illustrerad praktupplaga Haarlem, s. å.). I detta arbete återfinnes föregående litteratur jämte förteckning öfver konstnärens originalverk samt skolarbeten och kopior. 2. Jan M., den föregåendes son, målare, f. omkr. 1510 i Antwerpen, d. 1575, blef 1544 lands-förvisad som hemlig protestant, men återvände 1558. Under mellantiden tyckes han ha uppehållit sig i Italien, af hvars konst han rönte stark påverkan. Han målade genrebilder i sin faders art, men äfven mytologiska ämnen. Hans arbeten äro ganska många, och ett par af de bästa finnes i Stockholms nationalmuseum, nämligen en naken Venus med en stad (Genua) i bakgrunden, signerad och daterad 1561, samt en genrebild med en gubbe och två kvinnor. Hans kolorit är något kallare än faderns. Ett af hans mästerverk är Batseba i badet, i Stuttgarts museum. Litt.: Wiir/-bach, "Niederländisches kunstlerlexikon" (1910). Andra bemärkta medlemmar i Quinten M:s skola äro Marinus van Reymerswale och Quinten M. d. y., son till Jan, död i Frankfurt, vidare Cornells M., möjligen son eller sonson till Quinten M. d. ä. och mästare i Antwerpen 1531. Den sistnämnde målade först sedebilder och är på detta område en föregångare till Pieter Brueghel, men for sedan till Italien och blef en klen imitatör af Rafael. Angående Quintens anonyma efterföljare se Brisings anf. arb. kap. IX. "Le maitre de la Madone Blanche". l-2. H. Br-n p. Matta. 1. Se Mattor. - 2. Bot. SeHirs, sp. 747. MattatPas. Se M a k k a b é e r. Matte (brasilianskt skrifsätt), sp. ma'te, oftast, men oegentligt, skrifvet maté, en tedryck i Syd-Amerika. Ordet är eg. namn på det kärl (oftast en

Blommande gren af Ilex paraguariensis samt t. v. en "cuia" och därofvan en "bombilla".