1291 Maupertuis-Maura y Montaner 1292 aides) understödde försök att betvinga parlamentens opposition. Sonen gick dock vida längre. Då Parisparlamentet under en ny strid med Ludvig XV:s regering suspenderade sin verksamhet, lät han 1771 genom musketörer befalla dess medlemmar att återtaga sin tjänstgöring, och då detta ej hjälpte, af-satte han de gamle parlamentsmedlemmarna (ehuru deras ämbeten voro ärftliga) och upprättade ett nytt parlament. Då provinsparlamenten och de stora centrala ämbetsverken i Paris (Cour des comptes och Cour Parisparlamentet, fingo de undergå samma öde. M:s syfte härmed var att för alltid göra slut på den politiska opposition, genom hvilken alla dessa med en nästan suverän myndighet utrustade ämbetsverk oupphörligt beredt regeringen svårigheter. I och för sig var det också en oogentlighet, att en dylik politisk makt kunde utöfvas af ämbetsverk, men då detta i det gamla Frankrike var den enda skrankan mot konungamaktens godtycke, blefvo M:s åtgärder i högsta grad förhatliga såsom innebärande despotismens fullständiga genomförande. Att denna "statskupp" medförde åtskilliga förbättringar i rättskipningen hjälpte ej. "Maupeous parlament" rönte blott ovilja och förakt, och sedan Ludvig XVI uppstigit på tronen, störtades M. och de gamla ämbetsverken återställdes (1774). Han förblef väl fortfarande i besittning af kanslersvärdigheten, som innehades för lifstid, men sigillet och därmed ledamotskapet i regeringen fråntogos honom, och han förvistes från hofvet. - M:s reform af parlamenten betraktas som en af de viktigaste episoderna i Frankrikes inre historia under 1700-talet. Jfr J. Flammeront, "Le chancelier M. et les parlements" (1883). S. B. Maupertuis [måpärtui], fransk by, s. ö. om Poitiers. Slag 1356. Se Poitiers. Maupertuis [måpärtui], Pierre Louis Moreau de, fransk astronom och geodet, f. 17 juli 1698 i S:t Malo, d. 27 juli 1759 i Basel, tillhörde en förnäm familj, blef militär och avancerade till dragonkapten, men tog afsked och egnade sig åt vetenskapliga arbeten. Sedan 1731 led. af franska vet. akad., blef han af denna 1736 utsedd att leda den stora franska gradmätningsexpeditionen till Lappland. Resultaten af de under denna märkliga expedition utförda mätningarna äro nedlagda i arbetet Sur la figure de la terre déterminée par les observations de Mr. Maupertuis, Clairault, Camus, Le Monnier et Outhier (1738). Denna gradmätning jämte den samtidigt därmed af Bouguer och La Condamine i Peru utförda voro de första, som voro gjorda med tillräckligt noggranna apparater och på tillräckligt skilda breddgrader, för att man därur skulle kunna draga några slutsatser ang. jordens afvikelse från klotformen. Ur dessa gradmätningar fick man i själfva verket den första bestämningen af jordens afplattning. Visserligen var det ur dem härledda värdet på afplattningen åtskilligt större än de ur senare, ännu noggrannare, mätningar framgångna. Men den vid denna tid mycket omdebatterade frågan om existensen af en afplattning bragtes i alla händelser till ett bestämdt afgörande. - 1740 kallades M. af Fredrik den store till Berlin, där han 1746 blef president i Vet. akad. Han återvände 1753 till Paris. M. publicerade ett stort antal matematiska, fysikaliska och astronomiska afh., till större delen intagna i Parisakad:s handlingar. Hans samlade Oeuvres (4 bd) utkommo 1752. Hans brefväxling med Fredrik II utgafs 1898. Jfr arbeten af La Beaumelle (1856), Du Bois-Reymond (1892) och Sueur (1896). B-d. Maura'ndia Ort., bot., växtsläkte af fam. Sorö-phulariacece med 6 med bladskaften klättrande örter i Mexico. Blommorna äro stora och vackert färgade, hvarför flera arter, t. ex. Af. Barclayana och Af. scandens (Lophospermum scandens), ofta odlas som prydnadsväxter i trädgårdarna. G. L-m. Maurangerfjorden, en omkr. 12 km. lång, trång fjordarm i Kvinnherred, Söndre Bergenhus amt, Norge. Den skär från yttre Hardangerfjorden in i den fjällmassa, som bär Folgefonnen. Omgifven af höga och tvärbranta fjäll, tillhör M. Hardangers mest storslagna fjordpartier. Från M:s strand leder en mycket använd turistväg öfver Folgefonnen till knutpunkten Ödda vid Sörf jorden. K. V. H. Maura y Montaner [maVra i måntane'r], Antonio, spansk politiker, f. 1843, gjorde sig känd som framstående advokat och rättslärd, innan han - jämförelsevis sent - inträdde på den politiska banan, där han först slöt sig till liberalerna, men snart bildade en moderat mellangrupp. Han blef i dec. 1902 inrikesminister i den konservativa ministären Sil-vela, undertryckte som sådan med mycken energi några oroligheter i ett par kataloniska städer, men redan i juli 1903 föranledde hans meningsskiljaktig-heter med finansministern Villaverde ministärens demission. Sedan Villaverde förgäfves sökt sammanhålla en ny ministär, blef M. i dec. 1903 konseljpresident. Han lyckades i febr. 1904 genomföra en rätt omfattande försvarsreform, förmådde konung Alfons XIII att företaga en resa genom Katalonien för att stärka den där boende befolkningens lojalitet och blef själf under samma resa i konungens följe utsatt för ett par attentat, hvilka närmast bidrogo att öka hans popularitet. Kort efter det M. med Frankrike afslutit det viktiga fördraget om franska och spanska intressesfärer i Marokko (okt. 1904), nödgade en schism inom ministären honom att afgå (dec. s. å.). Han förde därefter i cortes en verksam opposition mot ett par kortlifvade liberala ministärer och blef i januari 1907 ånyo konseljpresident. M. upprätthöll med ytterlig stränghet ordningen i det oroliga Katalonien och hade jämsides därmed att bekämpa en