Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maupertuis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1293
Maurel-Maurer
envis obstruktion mot det omfattande lagförslag
om reformerad kommunalförvaltning, som de närmaste
åren upptog större delen af cortes’ tid. En militär
expedition mot rifkabylerna i Marokko sommaren 1909
hotade att framkalla generalstrejk och massmyteri,
och M:s åtgärder för undertryckandet af strejkrörelsen
och anarkistiska oroligheter i Barcelona-trakten
ådrogo honom häftiga beskyllningar för skoningslös
grymhet, kulminerande efter af rättningen af den
för delaktighet i anarkistiska stämplingar efter
en partisk rättegång dömde skriftställaren Ferrer
(okt. s. å.). Till följd af det starka intrycket på
cortes af den harm Ferrers afrättning framkallat
hos den radikala intelligensen inom och utom
Spanien nödgades M. (21 okt.) vika för en liberal
ministär. Han har sedan reorganiserat det konservativa
partiet och återvunnit en stor del af sitt genom ofvan
omtalade händelser rubbade parlamentariska inflytande.
V. S-g.
Maurel [måre’1], Victor, fransk sångare,
f. 1848 utbildad vid konservatoriet i Paris,
uppträdde på Stora operan där 1868 och uppbar stora
barytonpartier i Italien, Spanien, Ryssland, Amerika
samt dessemellan i Paris. Han har gjort sig ett namn
som sångpedagog med Le chant rénové par la science
(1892) m. fl. skrifter. E. F-t.
Mau’renbrecher. 1. Karl Peter Wilhelm M.,
tysk historiker, f. 21 dec. 1838 i Bonn, d. 6
nov. 1892 i Leipzig, son af stMtsrättsIäraren
R o m e s M. (f. 1803, d. 1843), studerade i
Berlin under Eanke och i Munchen under Sybel,
blef docent i Bonn 1863, e. o. professor 1867 samt
ord. professor 1868 i Dorpat, 1869 i Köuigsberg,
1877 i Bonn samt 1884 i Leipzig. M. var en bland
de förste, som sökte tillgodogöra sig skatterna
i det spanska statsarkivet i Simancas, och hans
vetenskapliga produktion faller till sin hufvuddel
inom motreforma-tionens historia. Hans mest bekanta
arbeten äro Karl V. und die deutschen protestanten
1545-1555 (1865), Studien und skizzen zur geschichte
der reformationszeit (1874) samt Geschichte der
katho-lischen reformation (bd l, 1880; ofullb.), hans
främsta arbete, Geschichte der deutschen königs-wahlen
(1889) samt Die griindung des deutschen reiches
i859-1871 (1892; 3:e uppl. 1903). Från 1881 var
M. utgifvare af "Historisches taschen-buch". Se
G. Wolf, "W. M." (1893).
2. Bertold M., den föregåendes son, tysk
filolog, f. 1868, blef 1891 assistent vid
universitetsbiblioteket i Leipzig, 1894
privatdocent i Halle och 1906 redaktör för det
storartade sammelverket "Thesaurus linguae latinse",
titulärprofessor. Skrifter bl. a. Sallustii Crispi
reliquios, (2 bd, 1891-93) och Forschungen zur
lateinischen sprachgeschichte und metrik (I, 1899).
1. T. H-r.
Maurepas [mårpäj, Jean Frédéric P h é-lypeaux de,
grefve, fransk statsman, f. 9 juli 1701, d. 21
nov. 1781, mottog 1715 till namnet och förvaltade
från 1725 själf på ett ganska be-römvärdt sätt det
inom hans familj ärftliga stats-sekreterarämbetet
för sjöväsendet samt för hofvets och staden Paris’
angelägenheter, men störtades 1749, emedan han
författat ett bitande epigram öfver markisinnan
Pompadour. Då Ludvig XVI besteg tronen (1774),
blef M. dennes förtrogne och förste minister. Han
återställde de af Mau-peou upphäfda parlamenten,
men fick se dessa
gamla oppositionshärdar verka förvirring i det
åt Turgot, Malesherbes och Necker anförtrodda
mi-nisteriella reformarbetet. En själfvisk hofman utan
statsmannabegåfning, lät han snart dessa män falla
såsom varande för honom själf farliga rivaler. Till
Englands förödmjukande genomdref han 1778 beslutet
att understödja de nordamerikanska kolonierna
i deras frihetskamp. Hans sekreterare, Sal-lé,
utgaf i hans namn "Mémoires" (4 bd, 1790-92),
hvilka dock lära flutit ur J. L. G. Soulavies
penna. M. lät verkställa afskrif-ter (46 bd i
Bib-liothéque nationale) efter en samling historiska
visor, som åvägabragts af genealogen Clairam-bauld,
delvis grundläggande för publikationen "Chansonnier
historique du XVIILe siécle" (af G. Raunié, 1879 ff.).
(S. B.)
Mau’rer (lat. waVn"), invånare i Mauretanien (se
d. o.).
MaTTrer, Ludwig Wilhelm, tysk violinist och
tonsättare, f. 1789 i Potsdam, d. 1878 i Petersburg,
fästes redan vid fjorton års ålder vid hof-kapellet
i Berlin och hade efter 1806 anställningar i
Ryssland, sedan 1833 som generalmusikdirektor vid
hof kapellet i Petersburg; dessemellan var han
stadd på konsertresor. M. prisades för ovanligt
lätt stråkföring, stor virtuositet samt smak
i föredraget. Af hans kompositioner (6 operor,
symfonier, trior, sånger m. m.) bibehöllo sig endast
hans små behagliga genrestycken för violin och den
ännu omtyckta Symphonie concertante för 4 solovioliner
med orkester. E- F-t.
MäiiYer. 1. Georg Ludwig, ritter von M., tysk
rättslärd, statsman, f. 2 nov. 1790 i Rhenpfalz,
d. 9 maj 1872 i Munchen, hade innehaft åtskilliga
juridiska ämbeten i bajersk tjänst, då han 1826
kallades till professor i tysk och fransk rätt vid
Mimenens universitet på grund af den uppmärksamhet han
ådrog sig som författare till prisskriften Geschichte
des altgermanischen und namentlich altbayrischen
öffentlich-mundlichen ge-richtsverjahrens
(1824). 1831 blef han adlad och lifstidsled. af
riksrådet. 1832 utnämndes M. af Ludvig I till medlem
af regentskapet i Grekland under dennes sons, konung
Ottos, minderårighet och åstadkom på kort tid viktiga
reformer, såsom strafflagen af l maj 1834, kriminal
process- och civilprocessordningar m. m., samt
genomförde därjämte den helleniska kyrkans frigörelse
från patriarkatet i Konstantinopel. Särskildt genom
denna sista åtgärd och genom sitt kraftiga uppträdande
mot mainoterna ådrog han sig mycken fiendskap. Då han
äfven råkade i missämja med regent-skapets främste
man, grefve von Armansperg, hemkallades han 1834 till
Bajern. För att rättfärdiga sig skref han ett större,
värdefulU verk, Das griechische volk in öffentlicher,
kirchlicher und privatrechtlicher beziehung vor
und nach dem freiheitskampfe (3 bd, 1836), som dock
delvis har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
