1293 Maurel-Maurer envis obstruktion mot det omfattande lagförslag om reformerad kommunalförvaltning, som de närmaste åren upptog större delen af cortes' tid. En militär expedition mot rifkabylerna i Marokko sommaren 1909 hotade att framkalla generalstrejk och massmyteri, och M:s åtgärder för undertryckandet af strejkrörelsen och anarkistiska oroligheter i Barcelona-trakten ådrogo honom häftiga beskyllningar för skoningslös grymhet, kulminerande efter af rättningen af den för delaktighet i anarkistiska stämplingar efter en partisk rättegång dömde skriftställaren Ferrer (okt. s. å.). Till följd af det starka intrycket på cortes af den harm Ferrers afrättning framkallat hos den radikala intelligensen inom och utom Spanien nödgades M. (21 okt.) vika för en liberal ministär. Han har sedan reorganiserat det konservativa partiet och återvunnit en stor del af sitt genom ofvan omtalade händelser rubbade parlamentariska inflytande. V. S-g. Maurel [måre'1], Victor, fransk sångare, f. 1848 utbildad vid konservatoriet i Paris, uppträdde på Stora operan där 1868 och uppbar stora barytonpartier i Italien, Spanien, Ryssland, Amerika samt dessemellan i Paris. Han har gjort sig ett namn som sångpedagog med Le chant rénové par la science (1892) m. fl. skrifter. E. F-t. Mau'renbrecher. 1. Karl Peter Wilhelm M., tysk historiker, f. 21 dec. 1838 i Bonn, d. 6 nov. 1892 i Leipzig, son af stMtsrättsIäraren R o m e s M. (f. 1803, d. 1843), studerade i Berlin under Eanke och i Munchen under Sybel, blef docent i Bonn 1863, e. o. professor 1867 samt ord. professor 1868 i Dorpat, 1869 i Köuigsberg, 1877 i Bonn samt 1884 i Leipzig. M. var en bland de förste, som sökte tillgodogöra sig skatterna i det spanska statsarkivet i Simancas, och hans vetenskapliga produktion faller till sin hufvuddel inom motreforma-tionens historia. Hans mest bekanta arbeten äro Karl V. und die deutschen protestanten 1545-1555 (1865), Studien und skizzen zur geschichte der reformationszeit (1874) samt Geschichte der katho-lischen reformation (bd l, 1880; ofullb.), hans främsta arbete, Geschichte der deutschen königs-wahlen (1889) samt Die griindung des deutschen reiches i859-1871 (1892; 3:e uppl. 1903). Från 1881 var M. utgifvare af "Historisches taschen-buch". Se G. Wolf, "W. M." (1893). 2. Bertold M., den föregåendes son, tysk filolog, f. 1868, blef 1891 assistent vid universitetsbiblioteket i Leipzig, 1894 privatdocent i Halle och 1906 redaktör för det storartade sammelverket "Thesaurus linguae latinse", titulärprofessor. Skrifter bl. a. Sallustii Crispi reliquios, (2 bd, 1891-93) och Forschungen zur lateinischen sprachgeschichte und metrik (I, 1899). 1. T. H-r. Maurepas [mårpäj, Jean Frédéric P h é-lypeaux de, grefve, fransk statsman, f. 9 juli 1701, d. 21 nov. 1781, mottog 1715 till namnet och förvaltade från 1725 själf på ett ganska be-römvärdt sätt det inom hans familj ärftliga stats-sekreterarämbetet för sjöväsendet samt för hofvets och staden Paris' angelägenheter, men störtades 1749, emedan han författat ett bitande epigram öfver markisinnan Pompadour. Då Ludvig XVI besteg tronen (1774), blef M. dennes förtrogne och förste minister. Han återställde de af Mau-peou upphäfda parlamenten, men fick se dessa gamla oppositionshärdar verka förvirring i det åt Turgot, Malesherbes och Necker anförtrodda mi-nisteriella reformarbetet. En själfvisk hofman utan statsmannabegåfning, lät han snart dessa män falla såsom varande för honom själf farliga rivaler. Till Englands förödmjukande genomdref han 1778 beslutet att understödja de nordamerikanska kolonierna i deras frihetskamp. Hans sekreterare, Sal-lé, utgaf i hans namn "Mémoires" (4 bd, 1790-92), hvilka dock lära flutit ur J. L. G. Soulavies penna. M. lät verkställa afskrif-ter (46 bd i Bib-liothéque nationale) efter en samling historiska visor, som åvägabragts af genealogen Clairam-bauld, delvis grundläggande för publikationen "Chansonnier historique du XVIILe siécle" (af G. Raunié, 1879 ff.). (S. B.) Mau'rer (lat. waVn"), invånare i Mauretanien (se d. o.). MaTTrer, Ludwig Wilhelm, tysk violinist och tonsättare, f. 1789 i Potsdam, d. 1878 i Petersburg, fästes redan vid fjorton års ålder vid hof-kapellet i Berlin och hade efter 1806 anställningar i Ryssland, sedan 1833 som generalmusikdirektor vid hof kapellet i Petersburg; dessemellan var han stadd på konsertresor. M. prisades för ovanligt lätt stråkföring, stor virtuositet samt smak i föredraget. Af hans kompositioner (6 operor, symfonier, trior, sånger m. m.) bibehöllo sig endast hans små behagliga genrestycken för violin och den ännu omtyckta Symphonie concertante för 4 solovioliner med orkester. E- F-t. MäiiYer. 1. Georg Ludwig, ritter von M., tysk rättslärd, statsman, f. 2 nov. 1790 i Rhenpfalz, d. 9 maj 1872 i Munchen, hade innehaft åtskilliga juridiska ämbeten i bajersk tjänst, då han 1826 kallades till professor i tysk och fransk rätt vid Mimenens universitet på grund af den uppmärksamhet han ådrog sig som författare till prisskriften Geschichte des altgermanischen und namentlich altbayrischen öffentlich-mundlichen ge-richtsverjahrens (1824). 1831 blef han adlad och lifstidsled. af riksrådet. 1832 utnämndes M. af Ludvig I till medlem af regentskapet i Grekland under dennes sons, konung Ottos, minderårighet och åstadkom på kort tid viktiga reformer, såsom strafflagen af l maj 1834, kriminal process- och civilprocessordningar m. m., samt genomförde därjämte den helleniska kyrkans frigörelse från patriarkatet i Konstantinopel. Särskildt genom denna sista åtgärd och genom sitt kraftiga uppträdande mot mainoterna ådrog han sig mycken fiendskap. Då han äfven råkade i missämja med regent-skapets främste man, grefve von Armansperg, hemkallades han 1834 till Bajern. För att rättfärdiga sig skref han ett större, värdefulU verk, Das griechische volk in öffentlicher, kirchlicher und privatrechtlicher beziehung vor und nach dem freiheitskampfe (3 bd, 1836), som dock delvis har