liga iakttagelser och utredningar. Den metodiska säkerheten, noggrannheten, herraväldet öfver det behandlade materialet, varsamheten i slutledningarna, de vunna resultatens vikt tillförsäkra M. ett rum bland den germanska rättshistoriens mästare. För vissa af hans arbeten har det emellertid visat sig vara menligt, att han ej kunnat bygga dem på själfständiga undersökningar af det för honom svåråtkomliga handskriftsmaterialet. Måhända skulle han äfven sett vissa institut i en något annan belysning, om han haft en mera ingående kännedom om östnordisk rätt. M:s ofta uttalade försäkran, att han endast mot sin egen vilja egnade det vetenskapliga arbetet sitt lif, är utan tvifvel att fatta endast som en af de många motsägelser och svängningar mellan lust och olust, som möta hos honom och göra, att man känner sig frestad att beteckna honom som en man af nordiskt kynne. Han var äfven synnerligen tillgänglig för stämningsvärdet i den fornvästnordiska litteraturen, och han kände sig mäktigt medryckt, när typiskt gammalnordiska drag i folklynnet framträdde i den samtida politiken. Med ifver gjorde han sig sålunda inför den europeiska publiken till talman för isländska och norska själfständighetssträfvanden midt under en tid, då utvecklingen i allmänhet -- i öfverensstämmelse med klokhetens kraf -- gick i riktning mot sammanslutning. M. var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1872), Vet. soc. i Uppsala (1878) och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1885). Litt.: K. v. Amira, "K. v. M. Gedächtnisrede gehalten in der öffentl. sitzung der Königl. Bayrischen akademie der wissenschaften" (1903), E. Hertzberg, "K. M." (i "Arkiv för nordisk filologi", bd 19, s. å.), A. Taranger, "K. M." (i "Tidsskr. for retsvidenskab", bd 16, s. å.) och M. van Vleuten, "Fortegnelse över Konrad Maurers skrifter i deres kronologiske rækkefölge" (samma ställe). 1--2. ^{K. G. Wn.} Maurer, Ludwig Heinrich, tysk trädgårdsodlare, f. 1819, d. 1885, var sin tids förnämsta bärodlare och beskref i flera arbeten (Das beerenobst, 2:a uppl. 1883 m. fl.) ett stort antal bärsorter. Maurer, Friedrich, tysk anatom, f. 10 okt. 1859 i Giessen, blef 1888 docent i anatomi i Heidelberg och 1901 professor i samma ämne i Jena. Han har utgifvit flera jämförande anatomiska arbeten af stort värde, såsom Der aufbau und die entwicklung der ventralen rumpfmuskulatur bei den urodelen amphibien, reptilien etc. (flera dlr, 1891--1900) och Die epidermis und ihre abkömmlinge (1895). ^L--e. Maurer, Axel, norsk författare, f. 12 apr. 1866 i Kristiania, tog juridisk ämbetsexamen 1889 och var 1895--96 direktör för Carl-Johan-teatret i Kristiania. Det lyriska sagospelet Lykkens Pamphilius (utg. 1896) föll igenom vid uppförandet; skarpt kritiseradt blef också skådespelet Kundskabens træ (otr., uppf. 1897). 1898--99 var M. redaktör för skämttidningen "Tyrihans". Hans hufvudverk hittills är det orientaliskt färgrika, med skicklig teknik utformade skådespelet Babylons konge (1906; uppf. på Nationalteatret). En egenartad ton har han anslagit i ett par samlingar humoristisk-sentimentala Kristiania-viser (1896 o. 1907). M. är en förträfflig recitator och har som sådan företagit många turnéer inom och utom Norge. ^{K. V. H.} Maurers sämling, bot., ett slags krusbär (se d. o., sp. 88, och Maurer, L. H.). Mauretania, protektorat i Franska Väst-Afrika, omfattande 893,700 kvkm. med 600,000 inv. (1910), bildades 1909 af de fem distrikten Trarza, Brakna, Gorzol, Guidimaka och Tagant. Som nordlig gräns betraktas 23° 37 n. br., medan det i s. sträcker sig till mellersta Senegal. Invånarna äro dels negrer, dels morer (190,000). ^{J. F. N.} Mauretanien kallades i forntiden efter invånarna, mauri l. maurusii, den västligaste delen af Afrikas norra kust, det nuv. Marokko och västra Algeriet. Mot s. begränsades M. af det snöbetäckta Atlas. Maurernas furste Bocchus, af sofakernas ätt, var romarnas bundsförvant i kriget mot Jugurtha, som han utlämnade 105 f. Kr., och erhöll till belöning västra hälften af dennes rike (större delen af nordvästra Algeriet) samt titeln af "konung och vän". Juba II, som efter utslocknandet af bocchernas ätt 25 f. Kr. fått landet af Augustus, smyckade sitt härskarsäte Iol med praktfulla byggnader och kallade det, Augustus till ära, Cæsarea (nu Cherchel, se d. o.). Under kejsar Caligula röjdes den siste konungen ur vägen, och M. blef romersk provins år 42 e. Kr. Under kejsar Claudius delades denna i två: den östliga, Mauretania Cæsariensis, med Cæsarea till hufvudstad, och den västliga, M. Tingitana, med hufvudstaden Tingis (nu Tanger). M. Tingitana hörde i administrativt hänseende till Spanien. Landet, hvars invånare voro delade i en mängd stammar, var rikt på blomstrande städer, i synnerhet vid kusten, de flesta anlagda redan af fenicierna, såsom Icosium (Alger) och de många, hvilkas namn börjas med rus (fenic., hufvud, udde), Cartenna och Abya (Céuta). Landet var fruktbart, och ofantligt mycket spannmål utskeppades till södra Europa. De store godsegarna fingo under romartiden den kommunala makten i händerna och begagnade den väl: vetenskaper, i synnerhet rättslärdom och vältalighet, blomstrade i landet, och vackra statyer ha blifvit funna i Cherchel. Men hufvuddelen af befolkningen var fortfarande nomader. Som ryttare hade mauretanerna tjänst i kartagernas och sina inhemska konungars härar och gjorde tjänst äfven i romarnas. I 3:e och 4:e årh. fick kristendomen fast fot i M. 429 kom M. i vandalernas händer och led ej litet under den arianske konungen Huneriks förföljelser. 534 eröfrades M. af bysantinske kejsaren Justinianus och på 600-talet af araberna. Se vidare Marokko. ^{J. C.} Mauriacensiska fälten (lat. Campus mauriacus). Se Katalauniska fälten. Maurice [må'ris], John Frederick Denison, engelsk predikant och socialfilantrop, f. 29 aug. 1805 i Normanstown, d. 1 april 1872 i Cambridge, var son af en unitarisk präst, bestämdes af denne för prästkallet, men egnade sig under intrycket af de religiösa slitningarna i hemmet, som fört honom allt längre bort från faderns åskådning, i stället till en början, under några års vistelse i Cambridge, åt juridiska studier. Han greps emellertid af betänkligheter mot att inträda i advokatståndet och sysselsatte sig då under några år med journalistisk verksamhet samt bedref 1829--31 teol. studier i