1301 Mauritia-Mauritius 1302 Athanasius af Montfaucon (3 bd, 1698) o. s. v. Dessa för sin tid mönstergilla upplagor betecknas som ännu i vissa afseenden oupphunna. öfver hufvud torde kunna sägas, att maurinernas vetenskapliga verksamhet är ett i lärdomshistorien enastående fenomen. De flesta af de mest betydande vetenskapliga namnen återfinnas i (Jen ofvan lämnade litteraturöfversikten. På den under restaurationens dagar grundlagda Solesmeskongregationen (se d. o.) sökte man öfverflytta maurinernas vetenskapliga traditioner, men utan att den sålunda nyorganiserade verksamheten nådde samma höjd som den gamla; af betydelse äro dock exempelvis kardinal P i t r a s arbeten. - Litt.: Broglie, "Mabillon et la-société de 1'abbaye de St. Germain des Prés å la fin du XVIlre siécle 1664-1707" (2 bd, 1888), "Bernard de Montfaucon et les Bernardins 1715-50" (2 bd, 1891), Gigas, "Lettres des Bénédictins de la congrégation de Saint-Maur" (1893), och Heim-bucher, "Die orden und kongregationen der katho-lischen kirche", I (2:a uppl, 1907). T. Il-r. Mäiirftia [-tsia] L. fil., bot., växtsläkte af fam. PalmcR med 9 arter i tropiska Syd-Amerika. M. flexuosa L. fil., moriche- 1. ita-palmen, tillhör Brasilien och ön Trinidad samt odlas i andra tropiska länder. Af dess märg beredes ett slags sagomjöl, ipuruma, som utgör ett viktigt näringsmedel för indianerna i Syd-Amerika. Ur blomkolf-vens hölster erhålles (före blommornas utveckling) en ymnig, sockerhaltig saft, som genom jäsning lämnar ett slags vin ("palmvin"), hvilket beredes äfven af flera andra palmers saft. Frukterna äro ätbara. Af ytterhuden å bladen, som äro ett förträffligt taktäckningsmaterial, tillverkas rep och gröfre väfnader. M. vinifera Mart. är en berömd "vinpalm" i Brasilien och tjänar f. ö. till samma ändamål som den förstnämnda. Äfven några andra arter äro använda på liknande sätt. O. T. S. (G. L-m.) Mauri'tius [-tsius; eng. uttal marinas], förr som fransk besittning kallad Ile-de-France, en af Mascarenhas (se d. o.) i södra delen af Indiska hafvet, 880 km. ö. om Madagaskar, 185 km. n. ö. om Réunion mellan 19° 58' och 20° 32' s. br. samt 57° 18' och 54° 49' ö. lgd. ön har en oregelbundet elliptisk form, omkr. 58 km. lång i n. och s., 37 km. i ö. och v., samt har en areal af 1,863 kvkm. (något större än Öland). Från den merendels klippiga kusten höjer ön sig mot det inre, där den genomdrages af tre i medeltal 650 m. höga, endast kring topparna nakna bergskedjor i n. v., s. v. och n. ö. De högsta topparna äro Montagne de la Riviére noire (826 m.), i den sydvästra, samt Piton de pouce (808 m.) och Pieter Botte (818 m.; se fig.) i den nordvästra kedjan. Sceneriet på ön prisas som mycket omväxlande och pittoreskt. ön är utan tvifvel resultatet af vulkanisk verksam-iiet, enär alla berg bestå af basalt och gråaktig lava. Endast kusten utgöres till en del af korallkalk, och en krans af korallbankar omger densamma, så att hamnarna äro svårtillgängliga. De många åarna äro segelbara, men endast några hundra famnar från sin mynning. Under den torra årstiden krympa de flesta ihop till bäckar, men uppsvälla af de häftiga regnen till våldsamma strömmar. I södra delen ligger en djup sjö, kallad Grand bassin, som sannolikt är en slocknad krater i en gammal vulkan. Klimatet är angenämt under den svala och jämförelsevis torra årstiden (april- nov.), men tryckande hett om sommaren (dec.- april) utom på de inre slätterna, där termometern Bergtoppen Pieter Botte på Mauritius. visar 21°-27° C. I Port Louis och vid kusten i allmänhet visar den 32°-36° C. Årstemperaturen är i Port Louis 26° C. Under de sista årtiondena har ön hemsökts af flera svåra epidemier, såsom koleran 1854, som bortryckte 17,000 människor, och malarian beröfvade 1867 30,000 människor lifvet. Från jan. till midten af april förekomma våldsamma cykloner (se Mauritius-orkaner). Marken är ganska bördig; den består af järnhaltig rödlera, men så stenig, att plog ej kan användas. Den fordom ymniga skogen är nu nästan uthuggen, och slätterna äro hufvudsakligen förvandlade till sockerplantager. Nästan alla slags tropiska produkter kunna odlas, men koloniens välstånd hvilar uteslutande på odlingen af sockerrör; socker (omkr. 180,000 ton) och melass utgöra ock omkr. 95 proc. af öns export. I kustområdet upptagas stora sträckor af aloe. öfriga exportartiklar äro kaffe, te, bomull, aloefibrer, peppar, kanel, kokosolja, rom, vanilj. Boskapsskötseln är obetydlig. Järngrufvor ha förr bearbetats, men äro nu öfvergifna. Kusthafvet är rikt på fisk. - Importen hade 1910 ett värde af öfver 2,35 mill. pd st., exporten af 2,46 mill. pd. S. å. besöktes ön af 234 fartyg om 488,750 ton. Telegrafkablar förena M. med Sansibar, Madagaskar och Australien, ön har järnvägar med en sammanlagd längd af 208,4 km. 1851 hade den 180,823 inv., 1911 icke mindre än 370,393 (något mindre än för 25 år sedan). Af 1901 års folkmängd (373,336 pers.) voro 198,958 indo-mauritier (d. v. s. personer af indisk härkomst, men födda på M.), 62,022 utom M. födda indier, 3,509 kineser och 108,847 personer af euro-