dotter Teresia Kunigunda (d. 1730). Vid Spanska tronföljdskrigets utbrott (1701) ställde han sig jämte sin broder kurfursten Josef Klemens af Köln på Frankrikes, i stället för kejsarens, sida, lockad med förespeglingar om kunglig värdighet och om eventuell hjälp till kejsarkronans förvärfvande efter Leopolds död. Under krigets förlopp förde han med heder viktiga kommandon, men var sedan 1704 till följd af de fransk-bajerska vapnens nederlag vid Höchstädt fördrifven från sitt land samt sedan 1706 jämte brodern förklarad i akt af den nye kejsaren, Josef I. Först genom freden i Baden (1714) upphäfdes aktsförklaringen, hvarefter M. 1715 återkom till Bajern. Han efterträddes af sin äldste son i andra giftet, Karl Albert (kejsar Karl VII). -- c) M. III Josef, kurfurste, den föregåendes sonson, son af kurfursten <img l>

Karl Albert och kejsar Josef I:s yngre dotter, Maria Amalia, f. 28 mars 1727 i München, d. där 30 dec. 1777, efterträdde sin fader 1745. Han afstod s. å. genom freden i Füssen från dennes anspråk på österrikiska arfländerna, men fick behålla hela det bajerska området. Hans förnämsta omsorg blef därefter att upphjälpa Bajerns finanser; tillika förbättrades lagstiftningen och undervisningsväsendet, och 1759 stiftades vet. akad. i München. Ehuru trogen katolik, afvisade M. dock kyrkliga öfvergrepp. I Sjuåriga kriget tillhörde han Fredrik II:s fiender. Han var förmäld med Maria Anna af Sachsen och Polen, August III:s dotter, men hade med henne inga barn. På grund af ingångna arfföljdsfördrag efterträddes han af sin närmaste frände af wittelsbachska husets sulzbachska linje, kurfursten Karl Teodor af Pfalz. -- d) M. I Josef (som kurfurste M. IV Josef), konung af Bajern, f. 27 maj 1756 på Schwetzingens slott <img l>

(i badensiska kretsen Mannheim), d. 13 okt. 1825 å lustslottet Nymphenburg, var son af hertig Fredrik af Zweibrücken-Birkenfeld och Franciska af Pfalz-Sulzbach. Han blef 1777 öfverste, 1778 maréchal de camp i fransk tjänst, efterträdde 1795 sin broder, Karl II, som regerande hertig af Zweibrücken samt blef 1799, då med kurfursten Karl Teodor den pfalz-sulzbachska grenen af wittelsbachska huset utslocknade, kurfurste af Pfalz-Bajern samt hertig af Jülich och Berg. 1801 slöt M. sig till Napoleon, hvilken 1803, 1805 och 1809 mycket förstorade hans land och genom freden i Pressburg 26 dec. 1805 skaffade honom konungatiteln, som M. antog 1 jan. 1806. S. å. förmäldes hans dotter Augusta med vice-konung Eugène af Italien. 8 okt. 1813 slöt M. sig dock genom fördraget i Ried till den sista stora koalitionen mot Frankrike och räddade genom detta affall, hvad han vunnit som Napoleons vasall. Personligen mild och fridsam, hade han från början af sin regering låtit den handlingskraftige ministern Montgelas styra Bajern och vidtaga en mängd reformer i den s. k. upplysta despotismens anda, men 1817 afskedades denne helt plötsligt på kronprinsen Ludvigs begäran och efter påtryckningar af hofvet i Wien. Följderna af denna förändring visade sig å ena sidan i ett närmande till Rom (konkordatet af 1817), men å andra sidan i den oktrojerade författningen af 26 maj 1818, hvilken ännu i hufvudsak är bibehållen. Sitt rikes vetenskapliga bildningsanstalter såg M. väl till godo, och 1808 stiftade han konstakademien i München. Han var sedan 1785 förmäld med Vilhelmina Augusta af Hessen-Darmstadt och, efter hennes död, sedan 1797 med prinsessan Karolina af Baden. Han efterträddes af sin son Ludvig (I). -- e) M. II Josef, konung af Bajern, den föregåendes sonson, f. 28 nov. 1811 i München, d. där 10 mars 1864, var son till Ludvig I <img r>

och Teresia af Sachsen-Hildburghausen. Efter grundliga universitetsstudier, särskildt i historia, och utländska resor lefde han i umgänge med skalder, konstnärer och vetenskapsmän, om somrarna mest å slottet Hohenschwangau, samt förmälde sig 1842 med prinsessan Maria af Preussen (f. 1825, d. 1889). Efter sin faders abdikation besteg han 20 mars 1848 tronen. M. omgaf sig med frisinnade ministrar och beviljade reformer i konstitutionell anda, men visade sig som fiende till tanken på en tysk enhetsstats upprättande under Preussens hegemoni och omfattade i stället den s. k. trias-politiken, eller sträfvandet att af Tysklands mindre stater, med Bajern i spetsen, bilda ett förbund, hvilket skulle stå som en jämnstark tredje makt vid sidan af Österrike och Preussen. Då utsikterna för en dylik ordning tedde sig alltför mörka, närmade han sig Österrike och medverkade till Förbundsdagens återställande (1851). Från 1852 kallade han till Münchens högskola en rad utmärkta lärde, utan afseende på deras trosbekännelse. Bland hans öfriga åtgärder till vetenskapernas fromma märkes inrättandet af den tekniska och den historiska kommissionen vid vet. akad. i München. Han grundlade ock nationalmuseet därstädes och var lifligt intresserad för skapandet af en ny byggnadsstil. Stor sjuklighet hindrade M. ofta att deltaga i statsbestyren. Han efterträddes af sin äldre son, Ludvig (II). -- f) M. Josef, "hertig i Bajern", af linjen Pfalz-Zweibrücken-Birkenfeld, f. 4 dec. 1808 i Bamberg, d. 15 nov. 1888 i München, förmäldes 1828 med konung Maximilian I:s yngsta dotter, prinsessan Ludovika, och befordrades efter