1323 Maximiliana-Maximinus 1324 hand till general af kavalleriet i bajerska armén. En resa till Grekland, Egypten och österlandet beskref han i Wanderung nach dem Orient 1838 (1839), och han utgaf under pseudonymen P h a n-t a s u s dramatiska och novellistiska arbeten. Bland de åtta barn hans gemål skänkt honom märkas sonen Karl Teodor (f. 1839, d. 1909, ögonläkare) samt dottern Elisabet (f. 1837, d. 1898, kejsarinna af Österrike). 4. M. Alexander Filip, prins af Wied, naturforskare och resande, f. 23 sept. 1782 i Neu-wied, d. där 3 febr. 1867, gjorde 1815-17, åtföljd af naturforskarna Freireiss och Sellow, en forskningsresa i Brasilien och 1832-34, i sällskap med framstående målare, en färd i Nord-Amerikas Förenta stater samt utgaf såväl beskrifningar öfver dessa båda resor som särskildt Abbildungen zur natargeschichte Brasiliens (15 hftn, 1823-31) och Beilräge zur naturgeschichte von Brasilien (4 bd, 1824-33). 5. M. (M a x) E m a n u e l, prins af Wurttem-berg, Karl XII:s vän och följeslagare, f. 27 febr. 1689 i Stuttgart, var son till dåv. administratorn af hertigdömet Wiirttem-berg, hertig Fredrik Karl af Wurttemberg-Winnenthal. I sitt 14:e år uppsökte han Karl XII, och "lille prinsen" var därefter en trogen deltagare i dennes fälttåg och krigs-äfventyr. Vid Pultusk (21 april 1703) undfick han elddopet, var med, då Thorn och El-bing eröfrades, och sågs bland de främste vid stormningen af Lemberg. Han råkade ofta i lifsfara och räddade en gång konungen själf från att drunkna. Efter fredsslutet i Altranstädt (1706) reste M. hem till Stuttgart, men återvände efter fem veckor till Karl XII. Vid Berezina fick han 18 juni 1708 en kula tvärs igenom kroppen, under det han afsiktligt ledde fiendens uppmärksamhet från konungen på sig, men redan i slaget vid Holofsin (4 juli) var han åter med, ehuru ej fullt tillfrisknad. Under tåget genom Ukrajna utnämndes M. till öfverste för ett dragonregemente. I slaget vid Poltava stridde han tappert på rytteriets vänstra flygel, men blef slutligen kringränd och tillfångatagen. Tsar Peter gaf honom tillåtelse att bege sig hem till \Viirttemberg, men hans krafter voro brutna, och han dukade under för ett feberanfall i Dubno 25 sept. 1709. Karl XII sörjde öfver, att han i M. förlorat sin bäste vän. - Jfr S. Schott, "Max Emanuel, prinz von Wiirtemberg und sein freund Karl XII" (1839; öfv. och utg. på svenska 1845). 6. M., ärkehertig af Österrike, son af kejsar Maximilian II, f. 12 okt. 1558, d. 2 nov. 1618, valdes 1586 af ett storpolskt adelsparti till konung i Polen, men blef slagen och tillfångatagen af Sigismunds af Sverige anhängare under rikskansle-ren Jan Zamojski. Först 1598 afsade han sig anspråken på polska tronen. 1590 blef M. högmästare för Tyska orden, 1602 styresman i Tyrolen och 1612, efter Rudolfs död, landsfurste öfver Tyrolen och Främre Österrike (habsburgska besittningarna i schwabiska kretsen). Han var uppfylld af oegennyttig, stundom lidelsefull ifver för den habsburgska dynastiens bästa. 3 a) B. B-s. 3 b-f) o. 4. G. V. G.* Maximiliana Karst., bot., ett ståtligt släkte bland palmerna, uppkalladt efter konung Maximilian l af Bajern, som frikostigt understödde den berömde botanisten Martius under hans forskningar i Syd-Amerikas rika växtvärld. Den späda toppknoppen hos M. regia ger den yppersta palmkål. Bladsli-dorna äro mycket stora och uppsvällda, så att de. försiktigt aflossade, göra tjänst som vattentäta korgar och skålar, i hvilka man t. o. m. kan koka kött. Frukterna ätas af indianerna, men användas äfven som ett långsamt förbrinnande bränsle, i hvars rök den råa kautschukssaften torkas. O. T. S.* Maximiliansorden, bajersk orden. Se Ordnar. Maximilianstorn, 'befästningsk., kallas efter sin konstruktör, ärkehertig Maximilian af Österrike (d. 1863), ett slags fästntngstorn, som 1828-36 till ett antal af 32 uppfördes omkring staden Linz och. förvandlade denna plats till ett på sin tid ganska starkt befäst läger. Dessa torn äro cirkelrunda, med omkr. 34 m. tvärlinje och 12 m. höjd, samt afdelade i 3 våningar, af hvilka den nedersta till en del ligger under jordytan. Ofvanpå det platta taket är hvarje torn försedt med ett jordbröstvärn samt en vailgång för 11 24-pundiga kanoner, som alla samtidigt kunna riktas åt samma håll, en för dessa torn egendomlig anordning, hvarigenom torn-formens vanliga olägenhet, att ej kunna samla elden, här är upphäfd. öfversta våningen är inrättad till försvar med haubitser, som i bågskott beskjuta fältet. De undre våningarna innehålla bostads- och förrådsrum samt ha sinnrika flan-keringsanordningar för infanteri. Tornet omges af en graf samt därutanför åt den fientliga sidan af en fältvall, hvars krön når upp till.jämnhöjd med öfversta murkanten, så att inurverket är doldt från fältet. Besättningsstyrkan är beräknad till 150 man. O. A. B. (L. W:sonM.) Maximilön (af lat. mafximus, störst), högsja till-låtna lön. Se Arbetslön. Maximinus, romerska kejsare. 1. C a j u s Julius Verus M. (Thrax), f. 173 i Tracien eller Mesien. Han var en jätte i kroppsstorlek - han skall ha haft en längd af 7 fot - och kroppskrafter, så att han kunde lyfta en lastad vagn och sades förtära 40 marker kött om dagen. M. utmärkte sig för vild tapperhet och steg i graderna, så att han slutligen var kejsar Alexander Se-verus' närmaste man i befälet. Då denne 235 mördades af sina soldater, hade efter all sannolikhet M. varit anstif- Kejsar Maximinus, efter ei antik byst i Kapitolinska museet, Rom.