1343 Mazarinades-Mazdeism 1344 en Martinozzi, den andra med en Mancini) bortgifte han med män, tillhörande Frankrikes förnämsta ätter, samt lät staten betala deras hemgift. (Hortense Mancinis man, Armand de La Meille-raie, en son till marskalken hertig de La Meille-raie, antog titeln hertig af Mazarin.) - Ett vackert och varaktigt bevis på M:s böjelse för litteraturen är det af honom 1643 bildade och för allmänheten i Paris öppnade biblioteket (Biblio-théque Mazarine), som urspr, räknade 60,000 bd, men nu (1912) har 250,000 bd, 5,800 handskrifter och 1,900 inkunabler (katalog i 3 bd af A. Molinier 1835-90). - M:s historia är skildrad af Aubery (2 bd, 1683), Bazin (2 bd, 1842), Masson (1886) och Hassall (1903), hans ungdomsår af Cousin (1865). Jfr Chéruel, "Histoire de France pendant la minorité de Louis XIV" (4 bd, 1879-80) och "Histoire de France sous le ministére de M. 1651-1661" (3 bd, 1883) samt Lettres du cardinal M. pendant son ministére (S bd, 1879 -95; bd 1-6 utg. af Chéruel, bd 7-8 af d'Avenel). J. F. N.* Mazarinades [-sarinard], de satiriska och smädande skrifter, som utgåfvos i Frankrike under Fronden (1648-52) och riktades mot kardinal Mazarin; äfven de flygskrifter, som togo parti för Mazarin, fingo detta namn, som hämtats från en af de ryktbaraste, "La Mazarinade" (1651). Se en bibliografi öfver dem af C. Moreau (3 dlr, 1850-55). Mazarini [matsa-], G. Se Mazarin, J. Mazarrön [matharrå'n], förr Almazarron, stad i spanska prov. Murcia, nära Medelhafvet. 23,284 inv. (1900). Järn- och blygrufvor, hvilkas malmer exporteras från M:s hamn, 5 km. från staden. (J. F. N.) Mazas [masa's], ett fängelse (det första franska cellfängelset) i Paris, byggdt 1845-50, beläget vid dåv. Boulevard M. (nu Diderot), uppkalladt efter abbé Mazas, som uppgjorde planen för detsamma, lifvet 1900. Mazas [masa;s], Jacques Féréol, fransk violinist, f. 1782 i Béziers, d. 1849, elev af Baillot vid Pariskonservatoriet, företog konsertresor genom Europa och skördade mycken framgång genom sin stora, mjuka ton. Han komponerade en mängd violinverk i den briljanta stilen (konserter, kvartetter, trior, violinduor, 75 etyder, som blifvit klassiska, fantasier, romanser m. m.) samt utgaf en violin-och en altfiolskola. E. F-t. Mazatlån [mathatla'n], stad i mexikanska staten Sinaloa, vid Stilla hafvet, nära mynningen af Kali-forniaviken. 17,852 inv. (1900). Tobaks-, bomulls-, läder- och maskintillverkning. Betydande handel med England, Frankrike och Förenta staterna; export af malmer och ädla metaller, hudar, läder m. m. J. F. N. Mazdeism kallas den forniranska och fornpersiska religionen efter namnet på sin högsta gudom Mazda, "den allvise", Ahura, "herren". I Avesta (se d. o. och Avestiska) skiljas båda orden åt. I de persiske akemenidernas (se d. o.) inskrifter skrifves namnet i ett ord, Auramazda, så ock på pehlevispråket, Auharmazd, och i yngre dialekter. Grekerna gjorde det till Ormuzd. Samma religion uppkallas äfven efter sin heliga skrift Avesta, efter sin profet Zarathustra (på grekiska Zoroaster) och efter sina till Indien flyktade anhängare, de s. k. parserna, parsism. Enligt den inhemska traditionen uppträdde Zarathustra omkr. 600 år f. Kr. I Avesta finnas hymner på en ålderdomlig dialekt, i hvilka profeten framträder mer lefvande, mindre stel och schematisk än i senare skrifter. Han ifrade mot dålig behandling af boskapen och offerslakt (mot blodiga offer) och mot det oordnade nomadlifvets rofferi och lättja. För de himmelska väsendena klagade boskapens själ sin nöd. Zarathustra insattes till boskapens hjälpare. Han förkunnade, att fasta bostäder och frid, flitig vård af betesmarkerna och skötsel af boskapen är Herrens rätta tjänst jämte lofsångerna och den oblodiga offerkulten. Så uppkom från början den höga värdering af arbetet och af kulturen, som skiljer mazdeismen från det eftervediska Indiens förakt för det världsliga. De fientliga horderna, hvilkas gudar profeten förkastade, och klimatets motspänstighet kräfde af den fromme en ständig kamp, som är en del af världsstriden mellan Ahura Mazda och hans himmelska väsen Vohu Mano, "Goda sinnet", Asha (Arta) Vahishta, "Fromheten", o. s. v. å ena sidan, och Drug, "Lögnen" (öfver hvilken äfven konung Darius klagar i sin stora inskrift vid Behistan) med dess drabanter å andra sidan. Gemensam beteckning för de djäfvulska väsendena är daeva, deva, och deras anhängare kallas "devadyrkare" i motsats mot "mazdadyrkarna". Profeten åkallar äfven de himmelska väsen, som omge Herren, men denne är dock för honom Gud själf utan like, som uppenbarat sig för profeten. Egentligen är mångguderiet öfvervunnet. Profeten har i världens gång erfarit en motsats, som naturreligionen icke känner, ty Ahura Mazda och "Lögnen", eller, såsom han senare kallades, Anra Mainyu (Ahriman), "Fiendeanden", beteckna ej naturmotsatsen mellan ljus och mörker. Herren tronar i ljus, och Lögnens håla är mörk och stinkande, men motsatsen dem emellan är i grunden en sedlig och rituell motsats mellan godt och ondt, mellan rent och orent. Striden uppkom i begynnelsen. I den striden kan ingen stå som åskådare, alla måste besluta sig "man för man". Utgången är redan från skapelsen bestämd. Efter döden får lögnmänniskan våndas och jämra sig vid Tjinvatbron, de dödes bro, innan hon hamnar i Lögnens håla; Herrens tjänare mottages i "det Bästa" (paradiset), Hans himmelska boning, dit de redan under lifstiden framburit sina lofsånger. Men jämte denna vedergällning bortom döden förkunnar profeten en afgörande seger här i tiden, vid "skapelsens sista vändpunkt", då "de rasande härarna drabba samman". Detta snart väntade slutmål för världsutvecklingen kallas för "den stora saken", "det stora värfvet", hvartill de fromme skola medverka. Ifvern för nyttigt arbete, den profetiska gudstron, den sedliga motsatsen i världen och historiens snara slutmål utgjorde det märkligaste i Zarathustras predikan. I början ensam och betryckt, fick han omsider hjälp af en furste Visjtaspa (Hystaspes). Den följande mazdatron var en lagisk och prästerlig utveckling af profetens lära. Alltmer infogades från folkreligionen. Mazdatron blef stats-