Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mayr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1343
Mazarinades-Mazdeism
1344
en Martinozzi, den andra med en Mancini) bortgifte han
med män, tillhörande Frankrikes förnämsta ätter, samt
lät staten betala deras hemgift. (Hortense Mancinis
man, Armand de La Meille-raie, en son till marskalken
hertig de La Meille-raie, antog titeln hertig af
Mazarin.) - Ett vackert och varaktigt bevis på M:s
böjelse för litteraturen är det af honom 1643 bildade
och för allmänheten i Paris öppnade biblioteket
(Biblio-théque Mazarine), som urspr, räknade 60,000
bd, men nu (1912) har 250,000 bd, 5,800 handskrifter
och 1,900 inkunabler (katalog i 3 bd af A. Molinier
1835-90). - M:s historia är skildrad af Aubery (2 bd,
1683), Bazin (2 bd, 1842), Masson (1886) och Hassall
(1903), hans ungdomsår af Cousin (1865). Jfr Chéruel,
"Histoire de France pendant la minorité de Louis
XIV" (4 bd, 1879-80) och "Histoire de France sous le
ministére de M. 1651-1661" (3 bd, 1883) samt Lettres
du cardinal M. pendant son ministére (S bd, 1879
-95; bd 1-6 utg. af Chéruel, bd 7-8 af d’Avenel).
J. F. N.*
Mazarinades [-sarinard], de satiriska och smädande
skrifter, som utgåfvos i Frankrike under Fronden
(1648-52) och riktades mot kardinal Mazarin; äfven
de flygskrifter, som togo parti för Mazarin, fingo
detta namn, som hämtats från en af de ryktbaraste,
"La Mazarinade" (1651). Se en bibliografi öfver dem
af C. Moreau (3 dlr, 1850-55).
Mazarini [matsa-], G. Se Mazarin, J.
Mazarrön [matharrå’n], förr Almazarron, stad i
spanska prov. Murcia, nära Medelhafvet. 23,284
inv. (1900). Järn- och blygrufvor, hvilkas malmer
exporteras från M:s hamn, 5 km. från staden.
(J. F. N.)
Mazas [masa’s], ett fängelse (det första franska
cellfängelset) i Paris, byggdt 1845-50, beläget vid
dåv. Boulevard M. (nu Diderot), uppkalladt efter abbé
Mazas, som uppgjorde planen för detsamma, lifvet 1900.
Mazas [masa;s], Jacques Féréol, fransk violinist,
f. 1782 i Béziers, d. 1849, elev af Baillot
vid Pariskonservatoriet, företog konsertresor
genom Europa och skördade mycken framgång genom
sin stora, mjuka ton. Han komponerade en mängd
violinverk i den briljanta stilen (konserter,
kvartetter, trior, violinduor, 75 etyder,
som blifvit klassiska, fantasier, romanser
m. m.) samt utgaf en violin-och en altfiolskola.
E. F-t.
Mazatlån [mathatla’n], stad i mexikanska staten
Sinaloa, vid Stilla hafvet, nära mynningen af
Kali-forniaviken. 17,852 inv. (1900). Tobaks-,
bomulls-, läder- och maskintillverkning. Betydande
handel med England, Frankrike och Förenta staterna;
export af malmer och ädla metaller, hudar, läder m. m.
J. F. N.
Mazdeism kallas den forniranska och fornpersiska
religionen efter namnet på sin högsta gudom Mazda,
"den allvise", Ahura, "herren". I Avesta (se
d. o. och Avestiska) skiljas båda orden åt. I de
persiske akemenidernas (se d. o.) inskrifter skrifves
namnet i ett ord, Auramazda, så ock på pehlevispråket,
Auharmazd, och i yngre dialekter. Grekerna gjorde det
till Ormuzd. Samma religion uppkallas äfven efter sin
heliga skrift Avesta, efter sin profet Zarathustra
(på grekiska Zoroaster) och efter sina till Indien flyktade
anhängare, de s. k. parserna, parsism.
Enligt den inhemska traditionen uppträdde Zarathustra
omkr. 600 år f. Kr. I Avesta finnas hymner på en
ålderdomlig dialekt, i hvilka profeten framträder
mer lefvande, mindre stel och schematisk än i
senare skrifter. Han ifrade mot dålig behandling
af boskapen och offerslakt (mot blodiga offer)
och mot det oordnade nomadlifvets rofferi och
lättja. För de himmelska väsendena klagade boskapens
själ sin nöd. Zarathustra insattes till boskapens
hjälpare. Han förkunnade, att fasta bostäder och
frid, flitig vård af betesmarkerna och skötsel af
boskapen är Herrens rätta tjänst jämte lofsångerna
och den oblodiga offerkulten. Så uppkom från början
den höga värdering af arbetet och af kulturen, som
skiljer mazdeismen från det eftervediska Indiens
förakt för det världsliga. De fientliga horderna,
hvilkas gudar profeten förkastade, och klimatets
motspänstighet kräfde af den fromme en ständig kamp,
som är en del af världsstriden mellan Ahura Mazda
och hans himmelska väsen Vohu Mano, "Goda sinnet",
Asha (Arta) Vahishta, "Fromheten", o. s. v. å ena
sidan, och Drug, "Lögnen" (öfver hvilken äfven konung
Darius klagar i sin stora inskrift vid Behistan) med
dess drabanter å andra sidan. Gemensam beteckning
för de djäfvulska väsendena är daeva, deva, och
deras anhängare kallas "devadyrkare" i motsats
mot "mazdadyrkarna". Profeten åkallar äfven de
himmelska väsen, som omge Herren, men denne är
dock för honom Gud själf utan like, som uppenbarat
sig för profeten. Egentligen är mångguderiet
öfvervunnet. Profeten har i världens gång erfarit
en motsats, som naturreligionen icke känner, ty Ahura
Mazda och "Lögnen", eller, såsom han senare kallades,
Anra Mainyu (Ahriman), "Fiendeanden", beteckna ej
naturmotsatsen mellan ljus och mörker. Herren tronar
i ljus, och Lögnens håla är mörk och stinkande,
men motsatsen dem emellan är i grunden en sedlig
och rituell motsats mellan godt och ondt, mellan
rent och orent. Striden uppkom i begynnelsen. I
den striden kan ingen stå som åskådare, alla måste
besluta sig "man för man". Utgången är redan från
skapelsen bestämd. Efter döden får lögnmänniskan
våndas och jämra sig vid Tjinvatbron, de dödes bro,
innan hon hamnar i Lögnens håla; Herrens tjänare
mottages i "det Bästa" (paradiset), Hans himmelska
boning, dit de redan under lifstiden framburit sina
lofsånger. Men jämte denna vedergällning bortom
döden förkunnar profeten en afgörande seger här
i tiden, vid "skapelsens sista vändpunkt", då
"de rasande härarna drabba samman". Detta snart
väntade slutmål för världsutvecklingen kallas för
"den stora saken", "det stora värfvet", hvartill de
fromme skola medverka. Ifvern för nyttigt arbete,
den profetiska gudstron, den sedliga motsatsen i
världen och historiens snara slutmål utgjorde det
märkligaste i Zarathustras predikan. I början ensam
och betryckt, fick han omsider hjälp af en furste
Visjtaspa (Hystaspes).
Den följande mazdatron var en lagisk och prästerlig
utveckling af profetens lära. Alltmer infogades från
folkreligionen. Mazdatron blef stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
