1349 Mazéres-Mazuranic 1350 vis: "Anda och konst". Genom testamente 1841 och tillägg därtill 1846 förordnade M., att hans dyrbara samling af musikinstrument och musikalier m. m. skulle tillfalla Mus. akad. (se Mazerska kvartettsällskapet). M. var god amatör på flera instrument och förfärdigade äfven själf stråkinstrument. 2. Karl Peter M., den föregåendes halfbroder, målare, f. 1807 i Stockholm, d. 1884 i Neapel, blef i unga år elev vid konstakademien, visade håg och anlag för skulptur, men blef målare, togs om hand af Hasselgren, fick flera belöningar och deltog i utställningarna. 1825 åtföljde han sin fader till Paris, studerade där på Gros' ateljé, blef sedermera biträde hos läraren och fick både teckna upp och måla på hans historietaflor. Vid 1830 års revolution stred M. på barrikaderna; han utförde sedan en mängd blyertsskisser till målningar, som aldrig blefvo utförda, med motiv från gatstrider i Paris. 1833 begaf han sig till Italien och kom hem 1835. I konstakademiens utställning 1836 deltog han med 25 porträtt i olja. I Finland, där han vistades 1837 ff., blef han mycket anlitad, målade bl. a. 1837 ett i uttrycket mycket förtjänstfullt porträtt af./. L. Runeberg (beställdt af österbottniska studentafdelningen). Han besökte äfven Petersburg och Moskva. Efter återkomsten till Stockholm hade M. svårt att draga sig fram på sin konst, hvarför han slog sig på fotografi. (Han utgaf 1864 Handbok i fotografi.) 1876 begaf han sig till Paris, och därifrån flyttade han 1878 eller kort därefter till Neapel. M:s porträtt hade sin styrka i den kraftiga teckningen och i uttrycket, medan färgen var tung och saknade måleriskt lif. Hans yppersta porträtt torde vara den i karakteristikens skärpa öfverlägsna bilden af K. J. L. Almquist (1835, i Nordiska museet); det är ej det enda Almquistporträtt, som M. målat. Ett porträtt af konstnärens moder eges af Nationalmuseum. Bland andra af M:s porträtt må nämnas A. F. Lindblad (Gripsholm), Karl Wahlbom (litograferadt af K. 0. Cardon) och Janne Hazelius (alla dessa från omkr. 1836) samt Per Krafft d. y. (från den senare vistelsen i Stockholm, omtaladt som förträffligt). Jfr J. Ahrenberg, "Människor som jag känt", d. l (1904). _ 1. Ad. H-n. 2. G-gN. Mazéres [-sär], Edouard Joseph E n n e-m o n d, fransk teaterförfattare, f. 1796, d. 1866, författade dels ensam, dels som medarbetare ett större antal lustspel, bland hvilka flera rönte stor framgång: Le jeune mari (1826; "Den unge gifte mannen", uppf. 1828), L'onde d'Amérique (1826), La quarantaine (1827; "Quarantainen", uppf. s. å.) och Le charlatanisme (1828; "Charlatane-riet", uppf. 1846), de tre sistnämnda i förening med E. Scribe, samt L'enfant trouvé (1824) m. fl. i förening med Picard. M:s valda arbeten kallas Comédies et souvenirs (3 bd, 1858). Mazerska kvartettsällskapet [masärska] i Stockholm leder sitt ursprung från det s. k. "Bolaget på Djurgården", som 1823 bildades af J. Mazer (se denne) med ändamål att hufvudsakligen utföra violinkvartetter. Genom testamente öfverlämnade Mazer bl. a. till Mus. akad. i Stockholm 4,000 rdr b:ko med villkor, att genom akademiens försorg ett sällskap af musikamatörer och konstnärer bildades för utöfvande af kammarmusik. Sällskapets led- ning anförtrodde M. åt fem amatörer, justitieborg-mästaren J. A. Biörck, öfverinspektoren J. Falken-holm, brukspatronen A. Michaelsson, bankosekreteraren A. Bergström och instrumentmakaren K. V. F. Otto, hvilka "herrar täcktes benäget invälja flere ledamöter". Kvartettsällskapet sammanträdde första gången 13 jan. 1849 i Mus. akad. Utom Ma-zers ofvannämnda donation har sällskapet till tryggande af sitt ekonomiska oberoende fått emottaga af brukspatron A. Michaelsson 3,000 rdr, af f. d. sekreteraren i Kammarkollegium K. J. Hassell 20,000 kr., af herr Axel Tamm 3,000 kr., af herr M. Davidson 5,000 kr. och af v. häradshöfding D. A. T. Westman 1,000 kr. Sällskapets sammanlagda fonder uppgå 1912 till öfver 50,000 kr., och sällskapet eger dessutom instrument, musikbibliotek m. m. till ett brandförsäkradt värde af 20,000 kr. Ledamöternas antal, som 1863-64 var 30, är f. n. (1912) 120. Sällskapets verksamhet präglas af ett lefvande intresse för det ideella mål, som är dess syfte, och som amatörsällskap har sällskapet uppnått en rangplats inom kammarmusikens område. Till femtioårsfesten 1899 utgafs en minnesskrift, "Mazerska kvartettsällskapet. Ett femtioårsminne", och präglades en medalj med stiftarens bild och den latinska devisen: "Musica coelestis dulce lenimen laborum" (Den himlaburna tonkonsten är en ljuf hugsvalelse under lifvets mödor), som var Mazers valspråk. Redogörelse för sällskapets verksamhet under 10-årsperioden 1899-1909 finnes uti "Minnesord" vid högtidlighållandet af sällskapets sextioårsdag. Ad. H-n. Mazkir. Se David, sp. 1437. Mazowsze, polska namnet på M a s o v i e n (se d. o.). Mazuranic [mazjura7nitj], kroatiska författare. 1. A n t un M., f. 1805 i Novi, d. 1888, först privatlärare, sedan gymnasielärare i Agram, därefter direktor i Fiume, var en af de äldste nykroatiske författarna och en af förkämparna i den "illyriska rörelsen". Han utgaf en öfversikt af den fornkroa-tiska litteraturen (1855), kroatisk grammatik (1859), illyrisk läsebok (1856, med biträde af Mesié och Weber), ombesörjde upplagor af äldre författare och lämnade bidrag till åtskilliga tidskrifter. - 2. Ivan M., den förres broder, f. 1814, d. 1890, ej mindre ifrig främjare af den illyriska idén, uppträdde först i Gajs "Danica", ersatte (1844) i Gunduliös berömda hjältedikt "Osman" de två förlorade sångerna (14:e o. 15:e) och grundlade därigenom sitt rykte som den nyare kroatiska litteraturens förnämsta skald. Hans hufvudverk är Smrt Smail-Age Cengijica (Smail-Aga Tjengitjs död, 1846; öfv. till sv. 1892 i "Finsk tidskr." af A. Jensen, till ty. 1874 samt till ry., po., tjech.). Det är utgifvet både med latinsk (kroatisk) och ky-rillisk (serbisk) skrift och pryder sålunda båda litteraturerna. Det är en hjältedikt i 5 sånger, som i utmärkt folkepisk stil skildrar en historisk tilldragelse från år 1840 under stridigheterna mellan kristna och muhammedaner i Hercegovina och Montenegro. I 1848 års tilldragelser deltog han bl. a. genom broschyren Hrvati magjarom (Kroaterna till magyarerna; äfven utg. på ungerska), hvari han tillbakavisade de ungerska anspråken. I statens tjänst blef M. generalpro-kurator (1850) och var 1873-80 ban af Kroatien.