1365 Mechnikov--Meckenen 1366 i Armenien, egnade hela sitt lif åt sitt folks upplysning genom gedigen skolbildning samt armeniska språkets och litteraturens förkofran och spridning. Redan tidigt (1701) inrättade han under inflytande af den franska jesuitmissionen i Konstantinopel ett institut för deras undervisning, som ville verka för samma ändamål. Misstänkt och motarbetad af de armeniske prelaterna för sin tillgifvenhet för katolicismen, flydde han med sina 16 lärjungar till det då under Yenezia lydande Morea, grundlade ett kloster i Modon och erhöll (1712) af Klemens XI påflig sanktion för sin kongregation. Under vene-zianernas strid med turkarna flyttade han dock från Modon till Venezia (1715) och erhöll af senaten den lilla (s. om Venezia belägna) ön San L a z-z a r o till kongregationens evärdliga egendom. Genom rika gåfvor sattes han sedermera i stånd att där uppbygga ett nytt institut med kyrka, tryckeri och kloster, såsom hvars "superior" han dog 1749. De sista årtiondena af hans lif utmärktes af rik vetenskaplig verksamhet: han utarbetade lexikon (1744), grammatik (utg. 1770), fullständig bibel-öfversättning, bibelkommentarer m. m., allt på armeniska. - Sin stiftares påbörjade verk ha m e-chitaristerna fortsatt på ett sätt, som gjort denna kongregation till den kanske viktigaste härden för armenisk kultur och litteratur. Största delen af hela den offentliggjorda armeniska litteraturen har utgått från deras tryckerier i jämförelsevis goda kritiska upplagor. På San Lazzaro och sedan också inom dotterinstitutionen i Wien har alltjämt bedrifvits ihärdig filologisk verksamhet, berörande armenisk historia, fornkunskap, geografi, grammatik, lexikograf! och litteraturhistoria. Mechitari-sterna utgöra kärnan af de till katolicismen öfver-gångne s. k. unerade armenierna. Deras trosbekännelse är rent katolsk, deras ritus syrisk och gudstjänstspråket armeniska. Deras klosterregler äro benediktinernas, och deras särskilda åliggande är "spridandet af evangeliet och goda böcker". Rikt doteradt, började snart institutet på San Lazzaro att grundlägga flera filialer, så i Padua, Miin-chen, Paris, Turkiet, Ungern m. fl. ställen. Mest betydande af dessa, ehuru ledande sitt upphof från en splittring bland mechitaristerna på San Lazzaro (1773), är den armeniska "akademien" i Wien (till 1810 i Trieste) med egen kyrka, rikt kloster, dyrbart tryckeri och stort bokförlag. Äfven för europeiska lärde, som egna sig åt armeniska studier, har mechitaristernas institut med sitt utomordentligt rika förråd af armeniska manuskript städse varit den förnämsta plantskolan. Litt.: Y. Langlois, "Notice sur le couvent de St. Lazare" (1909), "Abriss der geschichte der Wiener mechithari-sten-kongregation" (1887), G. Kalemkiar, "Eine skizze der literarisch-typografischen thätigkeit der mechitharisten-kongregation in Wien" (1898) samt Wetzer och Welters "Kirchenlexikon" (bd 8). H.A. (E.L-n.) Mechnikov, I. Se M e t j n i k o v, I. Mechthild (Me k ti l d), gammal form för Matilda, danske konungen Abels (se denne), senare Birger jarls gemål. Meckel, tysk släkt af anatomer och fysiologer. 1. Johan n Friedrich M., f. 1714, d. 1774 som professor i anatomi, botanik och obstetrik i Berlin samt lärare vid barnmorskeanstalten där, J. F. Meckel (1). författade ett mycket berömdt doktorsspecimen, De qvinto pare nervorum (1748), samt anställde undersökningar öfver det periferiska nervsystemet, hvilka höra till den tidens ut-märktaste anatomiska arbeten och väckte allmän beundran. - 2. Philipp Friedrich Theodor M., den föregåendes son, f. 1756, d. 1803 som professor i anatomi, kirurgi och obstetrik i Halle, utgaf för doktorsgrad den värdefulla afh. De labyrin-thi auris contentis (1777). I enlighet med hans testamentariska förordnande uppställdes hans skelett i det anatomiska museet i Halle. - 3. Johann Friedrich M., den föregåendes son, den berömdaste af hela släkten, f. 1781, d. 1833, blef med. doktor 1802, företog en vetenskaplig studieresa till Italien, Frankrike, England och Holland samt utnämndes 1808 till professor i anatomi i Halle, där han intill sin död ut-öfvade en synnerligen omfattande verksamhet, genom hvilken han kan sägas vara grundläggaren af zootomien och teratologien i Tyskland. Bland M:s många arbeten märkes främst hans som fortsättning af Reils och Autenrieths arkiv utgifna "Deutsches archiv fur physiologie" (från 1815), hvilket från 1826 fortsattes under titeln "Archiv fur anatomie und physiologie". I denna tidskrift, hvars utgifvande efter M:s död öfvertogs af Johannes Muller, publicerade M. en mängd värdefulla undersökningar. Dessutom utgaf han bl. a. Beiträge zur ver-gleichenden anatomie (2 bd, 1808-12), Handbuch der pathologischen anatomie (2 bd, 1812-18), Handbuch der menschlichen anatomie (4 bd, 1815 -20), Tabula anatomico-pathologicce (1817-26) samt det klassiska verket System der vergleichenden anatomie (5 bd, 1821-30, ofullb.). - 4. Heinrich M., den föregåendes brorson, f. 1821, d. 1855 som e. o. professor och obducent vid Charité i Berlin, skref (i tidskrifter) en mängd afh. af anatomiskt och patologisk-anatomiskt innehåll. 1--4. R. T--dt. Meckel, Jakob Klemens, tysk militär, skriftställare, f. 1842 i Köln, d. 1906, blef 1862 officer vid ett preussiskt infanteriregemente, blef sårad i slaget vid Wörth 1870 och var efter kriget lärare vid krigsskolan i Hannover. 1884--88 verkade han i Japan som lärare vid krigsakademien och ordnare af generalstaben samt förberedde sålunda Japans segrar 1904--05. M. blef 1890 regementschef, 1894 generalmajor och afdelningschef vid generalstaben och 1896 brigadchef, omedelbart hvarefter han erhöll afsked. M. blef 1893 led. af Krigsvet. akad. Han utgaf bl. a. Grundriss der taktik (1877; 5:e uppl. 1905) och Allgemeine lehre von der truppenfuhrung im kriege (1881; 3:e uppl. 1898). C. O. N. Merckenen, Israel von, tysk guldsmed och kopparstickare från Bocholt, omtalas i handlingar från 1482--98 som välmående borgare och synes