1387
Meddah-Medea
1388
ning, hvarigenom den i verkligheten delvis får
karaktären af ett ärestraff - ehuru visserligen detta
äfven i främmande länder är vanligt (jfr t. ex. i
Tyskland: "verlust der biirgerlichen chrenrechte",
i Frankrike: "dégradation civique"). Ur denna
synpunkt måste man bestämdt påyrka, att såväl
benämningen "förlust af medborgerligt förtroende"
som beteckningen "god frejd" helt försvinna ur
svensk lagstiftning. Onödigt är äfven att låta
samtliga dessa rättighetsförluster drabba alla
gröfre förbrytare. Ifrågasättas kan, huruvida man
icke hellre enligt den holländska strafflagens
föredöme borde införa en gruppering af desamma
samt vid hvarje särskild brottsart i lagen taga
under ompröfning, hvilken eller hvilka grupper af
rättigheter den dömde bör förklaras förlustig. Sådana
naturliga grupper äro t. ex. 1) befogenheten att
inneha ämbete eller allmän tjänst; 2) politisk och
kommunal rösträtt och valbarhet; 3) befogenheten att
vara laglig representant för annans intressen, såsom
rättegångsfullmäktigskap m. m., 4) befogenheten att
utöfva viss näringsverksamhet. Därvid borde hänsyn
tagas äfven till andra offentliga funktioner än de
i lagen beaktade, såsom målsmanskap, förmynderskap
o. s. v. Och därmed bereddes äfven möjlighet att
låta en dylik partiell rättighetsförlust inträda
äfven i åtskilliga fall, då detta är påkalladt och
då förlust af medborgerligt förtroende enligt svensk
lag hvarken kan eller bör ådömas. Det kan icke från
samhällets synpunkt anses annat än såsom i hög grad
lämpligt, att t. ex. en handlande, som gång på gång
beträdts med försäljning af otuktiga bilder, skall
kunna fråndömas rätten att idka handel, äfven om han
därför icke dömts till straffarbete, att personer, som
dömts för bedrägeri eller annan oredlighet, icke skola
få vara förmyndare för andra, att de, som dömts till
straffarbete för tjufnad eller bedrägeri, icke skola
få utöfva politisk rösträtt o. s. v. I dessa afseenden
måste den nyare svenska lagstiftningen, som ensidigt
inriktat sig på att alltmera inskränka användningen
af påföljden förlust af medborgerligt förtroende,
anses ha delvis skjutit öfver målet. Jfr V a n-frejd.
N.S-g.
Meddah (hörbart
h; arab., eg. "loftalare", i
turk. äfven "sagoberättare"), en i Östern populär
figur, som lefver i kaffehusen af åhörarnas frivilliga
gåfvor. Ofta har meddahen verklig berättar- och
skådespelartalang.
Meddelande. Se
Reklamation.
Meddomsmän, jur., lekmän, som ej behöfva ega juridisk
sakkunskap, men tillfälligtvis kallas att vara
fast anställd, juridiskt bildad domares bisittare i
rätten. De s. k. illitterate rådmännen i de svenska
rådstufvurätterna äro meddomsmän, likaså nämndemännen,
ehuru nämndens mening bestämmer domen, endast när
nämnden är enig (jfr Jurydomstol). - I Norge utnämnas
meddomsmän (meddomsmcend) af byfogden i städerna,
af länsmannen å lastageplatserna och på landet samt
för hvarje mål särskildt. Valet anställes bland
vederbörande kommuns eller härads lagrettemsend. De
viktigaste fall, då meddomsmän användas i Norge, äro
följande. Genom lagen om rättegångssättet i brottmål
af l juli 1887 äro de bisittare i de sedan l jan. 1890
införda meddomsretterna (se Meddomsret). Förutom i
sådana brottmål, som afgöras af
meddomsret, användas meddomsmsend i Norge af gammalt
(Kristian V:s norske lov 1687 vid odals- och andra
egendomstvister, som nödvändiggöra domstolsförhandling
på ort och ställe ("aastedsbefaring"), samt
dessutom i sjörätts-, handels- och handtverksmål,
i sådana mål under de stora hafsfiskena, hvilka
komma under de e. o. fiskedomarnas bedömande,
samt slutligen i en del militärmål. Då det är
fråga om "odelssöksmaal" och egendomstvister,
är antalet meddomsmsend 4, i alla andra fall 2.
K. V. H.
Meddomsret, i Norge en lägre rättsinstans,
bestående af den vanlige underdomaren - eller, där
det i underrätten finns flera domare, af en bland
dessa -. som ordf. och i regel af 2 "domsmaend"
1. meddomsmgend. Den egentliga meddomsretten är
i Norge en brottmålsdomstol. Vid denna behandlas
alla brottmål, som ej genom särskild bestämmelse
äro undandragna dess kompetens, i synnerhet ej
grofva förbrytelser, emedan dessa komma före vid
lagmandsretten (se d. o.). Äro parterna (eller en
af dem) missnöjda med meddomsrettens utslag, kan
saken i många fall upptagas till ny behandling vid
lagmandsretten. Rör missnöjet ett meddomsrettens
afgörande af en rättsfråga eller den straffpåföljd,
som ådömts, kan klagan eller käromål anhängiggöras
vid Höjesteret eller denna domstols käromålsutskott.
K. V. H.
Mede, stad i italienska prov. Pavia (Lombardiet),
vid järnvägen Alessandria--Pavia. 4,755
inv. (1901; som kommun 6,373
inv.). Silkesspinnerier, osttillverkning.
J. F. N.
Medea, astron., en af småplaneterna.
Medea (grek.
Μήδεια],
grek. myt., den kolchiske
konungen Aietes' trollkunniga dotter, med hvars
bistånd Iason eröfrade det gyllene skinnet (se
Argonauterna). Intagen af kärlek till Iason,
följde hon honom på hans flykt från Kolchis,
därvid mördande sin minderårige broder, för att den
förföljande fadern skulle uppehållas genom åsynen
af dennes sönderstyckade och i hafvet kringspridda
lemmar. Då Iason vid återkomsten till Iolkos fann sig
undanträngd af sin farbroder Pelias, lockade M. dennes
döttrar att döda sin egen fader, under förespegling,
att hon genom trollkonster skulle åter väcka honom
till lif i föryngrad gestalt. Enligt en af Euripides
begagnad saga ha M. och Iason senare öfverflyttat
till Korint, där Iason förälskade sig i konung Kreons
dotter Glauke (l. Kreusa) och ville gifta sig med henne.
Medea rufvande på barnamordet, i Herculaneum funnen
väggmålning, antagligen efter Timomachos' förebild.
M., upptänd af rasande svartsjuka, dödade sin rival
medelst en förgiftad klädnad och mördade med egen
hand sina barn med Iason, hvarefter hon på
en med vingade drakar förspänd vagn flydde till Aten
och där med konung Aigeus
